Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 2

Ia Genberg | Söta fredag

Ia Genberg har en unik förmåga att av det tragiska och banala skapa något både komiskt och komplext, skriver Ingrid Bosseldal.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ROMAN

ROMAN

Ia Genberg | Söta fredag

WEYLER

Ia Genbergs debutroman Söta fredag är trots titeln varken sockrig, gullig eller begränsad till den enda heta, sopstinkande augustifredag som skenbart utgör dess ram. Språkligt är den en skröna: sprittande, meandrande, infallssprängd; tematiskt en filosofisk meditation över tidens och rummets sammansmältning och 1900-talets övergång i 2000-talet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Människor går in i och ut ur varandras liv. De kommer, lämnar och återvänder. Den vi var en sömnig morgon i gymnasiet någon gång i slutet av 80-talet finns med oss, i oss, tillsammans med den vi var när vi levde på en varm ö i sällskap med en knarkande trollkarl, när vi mötte vår dotters mor, när vi gjorde karriär i it-branschen, utbildade oss till poliser, blev firade tv-journalister och förvirrade av allt för mycket känslor fick ansiktet mosat i rännstenen.

I Söta fredag finns tidslagren materialiserade i berättaren Max av misstag dubbelexponerade fotografier. Bilder tagna på en fest i it-branschen i 2000-talets barndom blandar sig med en charterresa med älskarinnan Tess tio år senare. Vackra, framgångsrika, jeansklädda män sitter bakom sina datorer i vattenbrynet på Kretas stränder med Tess förtrollande ansikte i förgrunden.

Det är till synes med en av dessa bilder som den här fredagens händelser utlöses och Max gymnasievän Tobbe (den tills för några år sedan så uppburna it-entreprenören) hamnar med ansiktet förvandlat till en sprucken vattenmelon i en sjukhussäng. Max uppdrag är att berätta vad det egentligen var som hände: hur kunde Tobbe finnas på ett fotografi från en plats han aldrig besökt och med en kvinna han aldrig träffat?

Tobbe instruerar: ”Håll dig kort, kronologisk, begriplig. Inga jävla åsikter. Prata med folk och skriv bara det man egentligen behöver veta.” Men Max använder 325 sidor för att ge det enkla svaret och på vägen hinner han på ett hänförande vis fundera över allt från mansstjärtar, applåder, fredagsmys och konsten att boka en tårta till plattformar, bilkörning, att anlända för sent till sin del av staden och sopor:

”Sopor är bara saker plus tid, saker, massor av saker, allt man omger sig med, plus tid. Tid är det enda som behövs för att göra någonting till något annat.”

Ia Genberg har en unik förmåga att av det tragiska och banala skapa något både komiskt och komplext. Hon har tidigare visat det i kortfilmen Alla kan inte … ta körkort – en intellektuell föregångare till programmet Sveriges värsta bilförare – och nu gör hon det igen i denna oavbrutet underbara Söta fredag.

Bild - 1
Mest läst