Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
vesuvius

I Vesuvius skugga

Resor Neapelregionen bekräftar alla fördomar om Italien. Här finns flera av Medelhavets vackraste platser, fantastisk mat och häftigt passionerade människor. Men också kaos och maffia.

Någon har sagt att första intrycket av Neapel gör att man vill vända och åka därifrån så fort som möjligt.
Jag känner något liknande när jag stiger av morgontåget från Milano. Det är bullrigt, varmt och trångt - svarttaxichaufförer försöker högljutt påkalla uppmärksamhet bland resenärer som tävlar om att komma först ut från stationen eller på sitt tåg. Larmet från polissirener skär genom stationsbyggnaden.
Ute gå Piazza Garibaldi väntar sedan Italiens värsta trafikkaos. Neapel är en av Europas mest tätbefolkade städer och det märks på antalet bilar och vespor. Lägg till det italiensk bilkörning. Här ska man fram till varje pris. Det är ingen självklarhet att bilar stannar för rödljus och när bilen framför min taxi kör in mellan de båda filerna följer vi efter och vips har två filer blivit tre.
Enda sättet att anpassa sig till hetsen är att bara ta det lugnt. Jag pustar ut på ett kafé på piazza Dante. Första bekräftelsen på att Neapel trots allt inte är så dumt kommer med de ljumma medelhavsvindarna som smeker mina kinder - 20 mil söder om Rom är det fortfarande sommarvärme i början av november.
En kypare i oklanderlig fluga och väst serverar en basilikadoftande panini som jag sköljer ner med en Peroni. Den smakar lika gott som den luktar. I Neapel håller till och med snabbmatsställena hög klass - matlagning är en fråga om heder i en stad som har exporterat sin matkultur, med olivolja, basilika, mozzarella, fisk och skaldjur, över hela världen.
På kaféet utspelas teatern som är Neapels vardag. En man kommer in med något som ser ut som en tipskupong, vilken han visar för kyparen och med ens startar en diskussion där gäster vid flera av borden är inblandade. Något senare ställer sig en prydligt klädd man i 30-årsåldern mitt bland borden och börjar sjunga med klar tenorstämma. Efteråt går han runt med en vit plastmugg och samlar in pengar.
Utanför caféet försöker en armada av enträgna gatuförsäljare dra ihop till sitt uppehälle genom att kränga piratkopierade kläder, skor och väskor till förbipasserande.
På mitt hotell levereras en förklaring till varför folk är så speedade.
- Kaoset och vitaliteten kommer antagligen från att vi napolitanare påverkas av det ständiga hotet från Vesuvius som när som helst kan utplåna staden. Det gäller att ta vara på varje dag eftersom du inte vet vad som händer i morgon, säger Diego Guido, ägare till Terramia Bed & Breakfast.
Tillbaka ute på gatan frågar jag en kvinna om vägen till Neapels gamla kvarter. Flera människor engagerar sig och en man leder mig runt ett gathörn för att visa en genväg.
Gränderna i den antika stadskärnan, Centro Storico, är fulla av turister. Härifrån kommer den klassiska Neapelbilden med nedslitna husfasader, smala gränder och kläder som hänger på tork mellan husen. Trångboddheten gör att det inte finns plats att torka tvätten inomhus.
Centro Storico bebyggdes första gången redan för 2 000 år sedan och finns med på FN:s världsarvslista. I de här kvarteren bakades historiens första pizza redan i slutet av 1800-talet.
På via San Pietro a Maiella utanför baren Perditempo sitter juridikstudenterna Giulia, Marina och Vanessa. Perditempo betyder "slösa bort tid" och baren är full av studenter och andra besökare som följer den uppmaningen.
- Vi börjar alltid kvällen med att träffas i Centro Storico. Det är så avspänt här, lite som en småstad i den stora staden, säger Giulia.
Den romantiska atmosfären till trots är Neapel Italiens mest brottsbelastade stad. Camorran, den lokala maffian, är en viktig maktfaktor, men som besökare märker man inget av kriminaliteten så länge man inte skyltar med dyra smycken och kameror.
Med lokalbussen tar jag mig nästa dag västerut till hamnen i Mergellina. Där börjar Lungomare, den tre kilometer långa strandpromenaden som leder tillbaka in mot centrum längs stadsdelen Chiaia.
Här finns ett helt annat Neapel än i grändernas virrvarr. De välputsade husfasaderna inrymmer guldkrogar, lyxbutiker och de trendigaste diskoteken. Ett givet mål för uteliv, shopping eller för att bara komma bort från trängseln i city.
Halvvägs längs Lungomare kommer plötsligt en vespa bakifrån. Den bromsar in och föraren, en man i 40-årsåldern, tar fram en videokamera som han vill sälja för 200 euro. Jag skakar på huvudet.
Mannen följer envist efter på vespan. Fler kameror plockas fram ur rockens fickor innan han till sist ger upp och försvinner med en missnöjd gest och en rivstart.
Jag smälter intrycken över en Spaghetti Pescatore på en restaurang alldeles intill. Vid bordet bredvid äter familjen di Persia sin lunch. De bor i Chiaia. När jag berättar om mannen på vespan skakar Luigi di Persia på huvudet.
- Neapel är en av världens vackraste städer och varje år spenderar turister flera hundra miljoner euro här. För de pengarna skulle våra politiker kunna göra något åt fattigdomen och kriminaliteten, men inget händer eftersom politikerna styrs av camorran, säger han.
Restaurangens personal och gäster vid andra bord ser besvärade ut inför Luigi di Persias frispråklighet. När jag frågar om det inte kan vara farligt att kritisera camorran offentligt rycker han på axlarna och berättar att hans far är en av de ledande åklagarna i kampen mot maffian.
Längre in på strandpromenaden badar folk. Det ser härligt ut, men betydligt bättre stränder finns inom räckhåll.
Mindre än en timmes båtresa bort ligger Capri. Under sommarhalvåret kommer 5 000 besökare varje dag till ön med färjorna från Neapel. De flesta stannar bara över dagen eftersom hotellplatserna inte räcker till.
Bästa tiden att resa hit är på våren eller hösten. I oktober är det fortfarande mer än 20 grader i vattnet och ännu varmare i luften samtidigt som det finns dubbelrum för under tusenlappen.
På en bergsplatå några hundra meter ovanför ankomsthamnen Marina Grande ligger Capri stad, dit man tar sig med linbana. Här märks det att ön är hemvist för filmstjärnor och jetsetare från hela världen. Gatan som leder fram till den berömda piazzettan kantas av exklusiva mode- och designaffärer. Alla ledande märken, som Prada, D & G, Armani etc, har egna butiker på ön.
Men det blir aldrig vräkigt eller smaklöst. Med sina omsorgsfullt smyckade små hus, bilfria gator och det vackra kyrktornet är den lilla staden obeskrivligt romantisk. En svårslagen plats för smekmånad eller semester med sin partner.
Capri är också värt att besöka för naturupplevelserna. Ön har ett ambitiöst nät av vandringsleder och en av de mest frekventerade går till Villa Jovis, palatset kejsar Tiberius lät bygga för 2000 år sedan på en klippa 300 meter över havet. Den som vågar kan luta sig ut över Salto di Tiberio, ett lodrätt stup ner mot vattnet långt nedanför. Enligt historieböckerna var det där kejsaren gjorde sig av med sina fiender.
Runt hela ön finns annars klippbad med lagom dykhöjd som är enkla att nå till fots eller med bil. Bästa badplatsen är Marina Piccola på sydsidan tio minuters promenad i nedförsbacke från staden. Stranden är en aning stenig, men det lugna läget och åsynen av de berömda Faraglioniklipporna längre ut gör badet till en meditativ upplevelse.
Svalkan från det salta vattnet och sedan känslan av att få torka i solen mjukar upp både kropp och själ. På solaltanen intill stranden sitter tre medelålders italienskor som fulländar sin badsession med rökning och kortspel. De frågar om jag vill vara med.
- Har du inga öl med dig, säger de och skrattar.
Ett par hundra meter från stranden finns mycket lägligt en busshållplats. Vägen upp till staden är alldeles för brant för en promenad om man inte är ute efter ett tufft träningspass.
Capri stad är full av restauranger. Även om priserna är högre än i Neapel är det inte dyrt jämfört med hemma i Sverige. På kvällen njuter jag oxfilé med en sås av balsamvinäger och Rubarto, ett lokalt rödvin, tillsammans med svenska vänner som är här på språkstipendier. Från de öppna fönstren på restaurang di Giorgio ser vi ljusskenen från Neapel på andra sidan bukten och från Sorrento alldeles intill.
Från Capri är det bara 20 minuter med färja till Sorrentohalvön. Sorrento kallas Italiens Monte Carlo på grund av lyxhotellen som ligger på rad och blickar ut över Neapelbukten.
Sorrento är som en sömnigare lillebror till Neapel. Staden har en egen variant av Centro Storico, en äldre stadskärna med mysiga restauranger och butiker, som är betydligt chicare än i Neapels gränder, men också befriat från hetsen där. Till Sorrento reser man för att bada och koppla av.
Några hundra meter från badstranden ligger stadens fiskhamn. De slitna husfasaderna skvallrar om att hamnen ligger utanför turiststråket. Ändå finns här ett par restauranger i bostadshusens nedre botten som serverar dagens fångst.
På eftermiddagen är hamnen full med vitmålade fiskebåtar av trä som kommit tillbaka efter dagens tur. Längs bryggorna står fiskare och lagar sina nät.
I dag har de motorer på båtarna. Annat var det i mitten av 1800-talet när den norske författaren Henrik Ibsen bodde i Sorrento. Ibsen vågade inte segla med traktens fiskare, "råkar vi ut för en storm så lägger de sig platt på durken och ber till Madonnan i stället för att reva seglen", påstod han.
På södra sidan av Sorrentohalvön ligger Amalfikusten med en av världens vackraste och mest spektakulära vägsträckor. Avståndet till Positano är futtiga 17 kilometer från Sorrento, men tar ändå en timme med bil eller buss.
Halvön är extremt kuperad på sydsidan och vägen är en uppvisning i ingenjörskonst. Längs branta klippväggar flera hundra meter över havet slingrar den sig fram. När min buss får möte i en hårnålskurva tvingas bilar backa för att vi ska komma fram.
Positano blev världsberömt under 1950-talet när nobelpristagaren John Steinbeck skrev om platsen i Harper's Bazaar. Sedan dess har fiskesamhället förvandlats till en av Italiens mest exklusiva turistorter. Hotellpriserna är i nivå med Capris och bostadshusen har köpts upp av miljonärer.
Det är husen som gör Positano unikt. Samhällen brukar byggas på längden och bredden, men Positano är nästan enbart höjd. Som om man testat gränserna för hur brant det går att bebygga.
De pastell- och terrakottafärgade byggnaderna klänger sig fast längs en brant bergsvägg över havet. Mellan husen finns inga gångvägar, bara trappor.
Besökare möter staden ovanifrån eftersom kustvägen passerar ett par hundra meter över havsnivå. Därifrån leder en bilväg ner till havet i serpentiner genom samhället, men det går både fortare och är charmigare att ta trapporna. På väg ner möter jag flera personer som står och vilar sig för att orka fortsätta uppåt.
Mellan de välskötta husen skymtar det turkosa havet. Längst ner ligger en stor sandstrand med affärer och restauranger. Där möter jag Amelie och Josh från Australien, som reser runt i Europa på en tvåveckors semester.
- Det här är en otrolig plats, hälften av alla bilder vi tar kommer att vara från Positano, säger Josh.
Nerifrån stranden ser det ut som om hela samhället när som helst skulle kunna falla ner i vattnet. Det ödet drabbade grannorten Amalfi år 1343 när en jordbävning kastade större delen av bebyggelsen och stadens 70 000 invånare i Medelhavet. Efter det ritades kartan om och idag har Amalfi bara 5 000 invånare.
Skönhet och dramatik är temat för den här delen av Italien. På väg tillbaka till Sorrento beundrar jag de små kustorterna längs det glittrande havet. Samtidigt gör sig utsattheten påmind när bussen gungar till i en kurva där bara ett litet klent räcke skiljer vägen från avgrunden nedanför.

Så tar du dig dit:
Charterflyg:
Vingresor flyger Arlanda-Neapel maj-juli för 3000-4000 kronor. Flygtid tre timmar. Hotell får man boka själv. Ving och Fritidsresor har däremot charterpaket från Arlanda till Capri, Positano och Sorrento. Flyg och hotell för två personer från 10 000 kronor för en vecka.
Reguljärflyg:
Göteborg-Neapel (via Rom eller München) tar ca 6 timmar och kostar 2.400 kronor med Alitalia/Lufthansa.
Tåg:
Göteborg-Neapel med tåg kostar från 5 000 kronor, men då ingår interrailkort, vilket är ett bra alternativ för den som vill resa runt i Italien.

Bo bäst:
I östra delen av Lungomare, längs via Partenope, ligger Neapels bästa hotell på rad. Ett av dem är Hotel Royal Continental där dubbelrum med utsikt över Neapelbukten kostar från 1 500 kronor.
Bo bra:
I Neapel är det gott om fräscha småhotell med bra läge. På Terramia Bed&Breakfast vid via Salvatore Rosa kostar ett dubbelrum 75 euro och då har man gångavstånd till det mesta.
Att göra:
En upptäcktsfärd i Centro Storico är ett måste. För den som vågar rekommenderas ett besök i Napoli Sotteranea, de underjordiska katakomber romarna grävde ut, som löper under hela den gamla stadskärnan. Varje dag utgår guidade turer från via dei Tribunali.
Bästa utsiktsplatsen om man vill se Neapel från ovan är fästningen Castel Sant 'Elmo högst upp på stadsdelen Vomero.
Missa inte Pompeji, staden som begravdes av ett vulkanutbrott för 2 000 år sedan och idag är Italiens mest besökta turistattraktion. Med lokaltåg kommer man dit på en halvtimme.
Bästa badplatsen i Neapel ligger i Marechiaro dit lokalbussen går.
Att äta och dricka:
Det mesta i det italienska köket kommer från Neapel. Prova en Spaghetti Frutti di mare med musslor, bläckfisk och räkor i en sås av tomat, vitlök och basilika. Eller det vegetariska alternativet: Parmigiano di melanzano - friterad äggplanta med grillade tomater.
I pizzans huvudstad serveras godaste pizzan på Sorbillo på via dei Tribunali. Att en del av priset går till Amnesty International gör att det smakar ännu bättre.
Kaffet dricker man stående på något av alla de caféer som finns i varje gathörn. Napolitanarna skryter med att de gör världens bästa, men kom ihåg att deras kaffe är det vi kallar espresso.
Stadens speciella sötsak kallas Sfogliatella och är en bulle fylld med ricottaost. Den ingår i de flesta hotellfrukostar.
Shopping:
De stora gatorna i centrum, via Toledo och Corso Umberto I, är fulla av kläd- och skoaffärer. Mer exklusiv shopping erbjuder Chiaia, antingen på via Calabritto, där modemärkena Gucci, Prada och Louis Vuitton med flera har egna butiker eller längs via Mille och via Chiaia.
Sedan finns alla stadens tusentals gatuförsäljare som erbjuder de stora märkena till en tiondel av priset i Chiaia. Fast då handlar det om piratkopior - i bestsellern Gomorra avslöjar Roberto Saviano att en stor del av den napolitanska camorrans verksamhet idag handlar om att importera plagiat från Kina som man sedan distribuerar över hela Europa.
Barliv:
Centro Storico är fullt av barer. På Velvet Zone spelas det livemusik, allt från garagerock till jazz. Chiaia erbjuder en elegantare variant även av nöjes- och barliv. Där ligger bland annat housediskot S'Moove.
Säkerhet:
Neapel är inte farligare än andra storstäder att vistas i, men man bör undvika att skylta med smycken och kameror eftersom det förekommer stölder från vespor. Plånböcker och värdesaker är säkrast i innerfickor. Kvällstid ska man inte gå ensam på mörka bakgator, speciellt inte i närheten av tågstationen eller i de beryktade spanska kvarteren.
Sport:
Fotbollslaget Napoli spelar hemmamatch på jättelika Stadio San Paolo varannan helg september-maj. Hög stämning garanteras - hemmasupportrarna brukar beskrivas som Italiens mest hängivna.
Lästips:
Bra guider om man vill fördjupa sig i Neapelregionen är:
Lonely Planet "Naples and the Amalfi coast"
Blue Guide: "Southern Italy"
Det senaste året har det getts ut flera böcker om Neapel och camorran:
Dels Maja Lundgren omtalade "Myggor och Tigrar" och Tomas Lappalainens "Camorra" och dels Roberto Saviano "Gomorra", som vunnit en mängd priser och översatts över hela världen.
Vill man lära sig napolitansk matlagning finns två nyutgivna böcker:
Una Bella Spaghettata - pastarätter från Neapel av Nikko Amandomico
Mina fastrars mat - Paolo Roberto
På nätet finns en mängd länkar om Neapel. Här är två engelskspråkliga:
www.italytravelescape.com
www.napolitour.it

Prislista:
En trerätters middag med vin/öl kostar från 15 euro och uppåt
En enklare lunch med pizza/pasta och något att dricka går på 6-8 euro
En öl på restaurang kostar 1.50-2 euro
En coca-cola på restaurang kostar 1-2 euro
En liter vatten kostar från 0,30-0,75 euro

Huvudstad: Rom
Invånarantal: 58 miljoner
Statsskick: Republik
Religion: Befolkningen i Italien är huvudsakligen katoliker, framför allt i den södra delen
Valuta: 1 euro, vilket motsvarar ungefär 9.30 kronor
Tidsskillnad: Ingen alls
Visum: Behövs inte.
Bästa tid att resa dit: Neapel har Medelhavsklimat, vilket betyder sommarvärme från april till början av november. Bästa tiden är maj-juni och september-oktober. Juli-augusti kan det vara för varmt.

Mest läst