Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

I glappet uppstår konsten

Videokonstnären Loulou Cherinet ställer ut i staden hon för första gången hånglade i. Men Göteborg är inte mer hemma än de nuvarande adresserna Stockholm eller Addis Abeba. - Min identitet är förhandlingsbar, säger hon.


Egentligen säger Loulou Cherinet negotiable. Oförhappandes dyker det ibland upp engelska ord i hennes meningar, som bara svagt skvallrar om hennes göteborgska bakgrund. Men när hon citerar pressreleasen inför hennes utställning blir dialekten bred som hos den mest goa gumma eller gubbe.

- Det är roligt att det står ursprungligen från Göteborg. Annars brukar det alltid understrykas att jag har en etiopisk pappa och en svensk mamma. Men här är jag minsann en riktig göteborgare, säger hon och skrattar.

Vi träffas på Konstmuseet och förberedelserna är i full gång i Stenasalen där hennes första stora separatutställning i Göteborg öppnar i dag. Monitorerna som ska visa hennes båda nya verk har kommit upp på väggen.

Hon har just bestämt sig för att The spotted woman I ska vara i svartvitt, medan den nästa gång kanske kan komma att visas i färg och i ett längre eller kortare skick. Den aldrig tidigare offentligt visade videon liknar hon vid filmad performance, en uttrycksform hon återkommande jobbar med när hon inte iscensätter berättelser.

- Mina performance blir aldrig riktigt klara. De är som ett arbetsmaterial, en pågående forskning av bilder som jag har i mitt huvud, säger hon.

Bakgrunden till videon är att hon i tonåren läste japanska samurajnoveller. Särskilt en gjorde enormt intryck och etsade sig fast i hjärnbarken, en berättelse om en man som betalar bara för att sitta i en stol en hel natt och titta på en naken kvinna som sover i en säng. Specialbordellen han besökte hade villkoret att han fick se men inte röra.

Loulou Cherinet säger att scenen fortsatt att fascinera genom alla år och när hon ställde ut i Tokyo för ett par år sedan passade hon på att utforska den konstnärligt. Under ett cocktailparty trummade hon ihop ett gäng som agerar modeller i videon där några män tittar på en sovande kvinna.

- Det här arbetet som betraktaren gör, att skapa en film i huvudet, det är som abstrakt teater och fascinerar mig. Det har också att göra med pornografi. Porr måste vara den ultimata konsten eftersom den skapar en enorm fysisk reaktion i betraktaren. Som konstnär är man inte alltid ute efter att förmedla ett budskap så tydligt. Men till exempel Barack Obamas pressman har en del att lära av porren, säger hon och brister ut i ännu ett avväpnande skratt.

En fortsättning på sömnvideon är The spotted woman II som inspirerats av en klassisk perspektivtavla av Albrecht Dürer och visar män som målar av en nakenmodell genom ett rutsystem. Båda videorna har beröringspunkter med den stora projektionen The Allegory of the cock.

Filmen är som ett slags visklek kring en berättelse om en blind som en gång i sitt liv har sett en tupp. Den återberättas av åtta män, som var och en sätter sin personliga prägel på historien.

Loulou Cherinet säger att hon intresserar sig för tolkningar, för det glapp som finns i kommunikation mellan människor. Det understryks också genom att männen talar det etiopiska språket amharinya, som sedan dubbas för att förstås där filmen visas. Tidigare har männens röster ersatts med portugisiska, polska och franska.

- I stället för svenska kanske jag ska säga att de pratar norrländska, stockholmska, västgötska och så vidare. Men tyvärr finns det ingen göteborgska.

Loulou Cherinet växte upp i Göteborg, men har inte bott här sedan 1991 då hon flyttade till Stockholm för att gå på Konsthögskolan. Hon har också studerat konst i Addis Abeba och delar numera sin tid mellan den etiopiska och den svenska huvudstaden. Erfarenheten av hur publikens upplevelser skiljer sig åt i de båda länderna har bidragit till att hon gärna ger sig ut i tolkningsspåret.

Samtidigt har det också kopplingar till hennes egen bakgrund. Hela idén om att vara rotad på en specifik plats är absurd i hennes ögon. Sedan barnsben har hon upplevt det som något andra planterat in i henne.

- Det är inte så att jag bearbetar ett trauma från min barndom. Men jag är född och uppvuxen här och har ända sedan jag var liten fått frågor som: Var har du dina rötter? Eller: Var kommer du ifrån egentligen? Det är klart att det påverkat mig.
På frågan om var hon känner sig mest rotad svarar hon att "hemma är där jag har my people".

- Jag är rotad där jag har goda vänner för tillfället. Nu är jag rotad i Stockholm och i Addis. Och jag är rotad här för att jag hånglade för första gången i Göteborg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.