Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Hoten gynnar bara hatet

Det finns en otäck tendens att försöka tysta och skrämma meningsmotståndare, skriver GP:s Malin Lernfelt

I tisdags fick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson en tårta i ansiktet vid en boksignering i centrala Stockholm. Ett bakverk gör ju i ärlighetens namn inte mycket skada, men man kan fråga sig vad som hade hänt om det var en kniv eller något annat skarpt vapen den attackerande kvinnan haft i sin hand? Om det varit blod och inte grädde som runnit nedför SD-ledarens ansikte? Är det är vad Sverige har blivit, ett land där människor inte har rätt att uttrycka sina åsikter utan att bli fysiskt attackerade av sina meningsmotståndare? Efter de förfärliga dåd som drabbade Sveriges statsminister 1986 och utrikesminister 2003 hade man hoppats på att insikten om värdet av vår demokrati och öppenhet borde ha nått alla medborgare. Så tycks inte vara fallet.

I en intervju säger kvinnan som gav sig på Åkesson att ”hon hatar rasister och fascism och Sverigedemokraterna är ett neofascistiskt parti”. Så har hon rätt att tycka. Däremot bidrar hon inte till ett mindre fascistiskt samhälle genom att med våld försöka tysta dem som har en annan syn på samhället än vad hon själv har. Hat kan aldrig bekämpas med hat. Våld leder bara till mer våld och aggressivitet till rädsla.

Det finns i vårt samhälle en otäck tendens som syftar till att med motbjudande metoder försöka tysta och skrämma meningsmotståndare. Istället för att lyssna på det som sägs och läsa vad som skrivs kletar man sina fördomar på andra. Människor tar till härskartekniker och öser invektiv på bloggar, Facebook och Twitter. Att håna och kalla någon värdelös idiot är så mycket lättare än att samla relevanta motargument och i saklig ton argumentera för sin åsikt. Att kasta en tårta är så mycket bekvämare än att skriva en debattartikel eller arrangera demonstrationer mot rasism. Förstöra en minkfarm så mycket mindre energikrävande än att engagera sig politiskt och långsiktigt arbeta för ett förbud mot pälsdjursuppfödning.

Fortsätter utvecklingen åt det håll vi nu är på väg är risken stor att många röster som har något viktigt eller intressant att säga till slut tystnar för att slippa obehag. Jag kan personligen inte tänka mig någon tristare.

Alla kan göra fel någon gång. Det är lätt att trampa i klaveret när hjärtat brinner av engagemang. Men vi bör alla tänka på att bakom varje politisk motståndare, Facebookprofil, Twitteralias, pälshandlare och minkfarmare så finns en människa likadan som oss själva. Genom att möta denna människa med respekt visar vi också respekt för yttrandefriheten och demokratin. Hat, hot och hånfullhet gör det inte.

Mest läst