Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Horace Engdahl på väg in i Börshuset våren 2018. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Horace Engdahl pekar på den verkliga skandalen

GP:s Victoria Greve tackar för påminnelsen om varför Svenska Akademien fortfarande har lång väg kvar innan de kan återfå förtroendet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Säga vad man vill om Horace Engdahl, men han har känsla för dramatik.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I en ny intervju i Times Literary Supplement drar Engdahl paralleller mellan #metoo och terroråren under franska revolutionen och jämför kulturprofilen Jean-Claude Arnault med Marie Antoinette. "Jag vet inte hur många vittnen som trädde fram för att anklaga Marie Antoinette för incest, men det var förmodligen inte färre", säger Engdahl apropå de 18 kvinnor som först vittnade om Arnaults övergrepp i Dagens Nyheter. På samma sätt avfärdas bevisföringen i den fällande våldtäktsdomen mot Arnault som substanslös.

LÄS MER: Ett år efter metoo är det dags för självrannsakan

Den före detta ständige sekreteraren säger att den svenska pressen utmålat honom till skurk och gjort honom till debattens fånge. Men frågan är om det inte är Horace Engdahl som kidnappat Svenska Akademien.

Frågan är också när Nobelstiftelsens tålamod på allvar kommer att tryta. Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten har öppnat för drastiska åtgärder om Svenska Akademien inte återfår sin legitimitet. Horace Engdahls enmanskrig mot feminism och nu underkännande av det svenska rättsväsendet skjuter det arbetet i sank.

LÄS MER: Veckan som splittrade Svenska Akademien

För en vecka sedan tycktes Svenska Akademien vara på väg att vända blad med två nya, oklanderliga inval: poeten Jila Mossaed och advokaten Eric Runesson. Horace Engdahl hjälper oss att minnas att den verkliga skandalen – oviljan och oförmågan att reda ut pristagarläckor, jävsanklagelser – och viktigast – att lyssna på de kvinnor som i decennier försökt berätta om övergrepp utförda av en person i Akademiens omedelbara närhet.