Hoppfulla tecken i oljekatastrofen

ANNONS
|

Till exempel har saneringsarbetet till havs kommit igång på allvar igen, efter helgens dåliga väder. En mindre flotta av hundratals båtar har lagt ut kilometervis med länsar.

–Det ser bättre ut. Så fort vi kan få båtarna hit och länsarna utlagda så kan vi börja stryka bort oljan, sade Curtis Ainsley från den grupp på kustbevakningen som har i uppdrag att övervaka den cirka 20 gånger 11 mil stora oljefläcken, till nyhetsbyrån AFP.

Oljebolaget BP säger sig dessutom vara klara med den första av de tre kupoler, en sorts sänkkistor, som ska täcka läckorna på havsbotten. Den ska kunna fungera inom en vecka – men hur den 65 ton tunga kistan ska tas ned till 1500 meters djup och sedan leda upp den läckande oljan till fartyg på ytan är dock inte helt givet.

ANNONS

–Det finns en rad tekniska utmaningar. Det här har gjorts på grunt vatten, men aldrig på djupt vatten förut, så vi försöker lösa de här sista utmaningarna för att vara säkra på att vi verkligen kan få upp oljan till ytan, sade utvecklingschefen Doug Suttles på en presskonferens i måndags.

Inget nytt Alaska?

Än så länge har vind och vågor dessutom sett till att oljan inte flutit i land i någon större mängd. Farhågorna om en upprepning av vad som hände i Alaska 1989 har hittills kommit på skam.

–Folk har bilden av ett Exxon Valdez framför sig, med en klibbig stinkande svart tidvattenvåg vid horisonten, som väntar på att spolas i land. Men jag förväntar mig inte att något sådant kommer att ske här om inte läget blir väldigt mycket värre, säger miljöteknikprofessorn Edward Overton till The New York Times.

Oljan utanför Louisiana är inte lika tjock som den som fanns på Exxon Valdez och beräknas vara lättare att ta hand om.

Hur orkar havet?

Hålen i havet efter Deepwater Horizons haveri läcker sannolikt ut omkring 5000 fat olja om dagen

Trots allt är det rejält mycket mindre än när i genomsnitt minst 10000 fat om dagen läckte ut från den havererade plattformen IxtocI utanför Mexiko 1979 – under nio månaders tid.

ANNONS

–Golfen är fantastiskt motståndskraftig. Men vi måste alltid ställa oss frågan: Hur länge kan vi fortsätta att förolämpa havet på det här sättet och lita på att det återhämtar sig? Som forskare måste jag svara: Jag vet inte, säger marinbiologen Quenton Dokken till The New York Times.

ANNONS