Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Hjällbobråket - islamism eller inte?

Hjällbo och föreningen Afrikas Horn har blivit ett fäste för radikala islamister. Det anser Gun Holmertz, verksamhetsansvarig på Caritas. Hon startade sommarens ordkrig. Men stämmer påståendet? Vår reporter Linda Asmar söker svaret på frågan.

En äldre man med långt skägg, klädd i traditionell somalisk dräkt räcker fram sin mobil. På knackig svenska säger han att ”någon” vill prata med oss.

– Hej, vad gör ni där? Vad är ni ute efter egentligen?

Vi befinner oss i Hjällbo hos Afrikas Horns barn- och kulturförening och säger som det är. Att vi vill få klarhet i bråket mellan dem och grannen Gun Holmertz på Caritas Frivilligcentral. Hur de ser på det hon hävdar, att Afrikas Horn är ett fäste för islamisering.

Utan att presentera sig fortsätter mannen i telefonen ställa kritiska frågor.

Till sist säger han:

– Okej, men då ska jag ringa till styrelsen och säga att det är lugnt, att de kan komma och prata med er.

Jag frågar mannen i traditionell dräkt vem det var jag pratade med.

– Mohammed, svarar han och försvinner sedan in i lokalen.

Inne i byggnaden möter vi ordförande Said Sheikh. Han känner sig sviken i bråket med Gun Holmertz och han säger att han talar för många arga medlemmar i föreningen.

– Vadå islamistiskt fäste? Jag blev förvånad över Guns skriverier, vi har varit grannar länge och hon har inte sagt något till oss. Vad är hennes problem? Hon påstår att vi inte har någon barnverksamhet men hon har ju inte koll på allt vi gör. Vi hyr Bergsgårdsskolans idrottshall och andra hallar, vi åker på läger och så har vi koranundervisning.

Jag lyssnar. Ställer sedan frågan som dykt upp efter våra fyra oanmälda besök i föreningen: Var är alla barn och var är alla kvinnor? Vi har inte sett en enda kvinna och inte mer än två barn.

Said, som är uppvuxen i Hjällbo, svarar lugnt:

– De är hemma, vad ska de göra här nu när det inte finns något att göra här?

Men ni män är ju här.

– Kvinnorna är bättre på att inte slösa tid på att göra ingenting, de är hemma och gör viktigare saker. Vi har aktiviteter för bara kvinnor. I islam ska inte kvinnor umgås med män. Jag tar gärna ut min fru och fikar på stan och sedan går vi hem ihop. Varför ska hon umgås med andra män?

Till höger om entrén sträcker sig Caritas salar. Alla dörrar är låsta, det är semestertider. Gun Holmertz, som för Vänsterpartiet är nämnde­man i Migrationsdomstolen, vill inte träffa oss i Caritas lokal.

– Aldrig i livet. Jag vågar inte sätta min fot där nu. Jag har blivit dödshotad i två vittnens närvaro, av en man som säger sig vara jihad-krigare och som säger att han ska mörda mig i guds namn.

Gun har jobbat i Hjällbo i 18 år och säger att hon aldrig tidigare känt sådant obehag.

Hon ångrar inte det hon skrev och sade men tiden efter artiklarna har varit jobbig.

– Trots att jag inte tror att någon skulle vara så dum att mörda mig på torget i Hjällbo så vill jag inte riskera det. Jag vågar inte. Jag har mått dåligt sedan det hände, sover dåligt och tycker det känns allmänt obehagligt, säger hon.

Caritas och Afrikas Horn har egna salar och delar bara köket, korridoren och entrén. Innanför köksdörren står en ihoprullad matta lutad mot väggen. Den används vid bön, berättar Said Sheikh.

– Vad de gör bakom stängda dörrar har jag inte med att göra, men när de sprider ut sina mattor i korridoren och ber har det gått för långt, säger Gun Holmertz.

– Afrikas Horn är ingen förening för barn och kultur, det är en moské och ett fäste för radikala islamister. Det blir värre för varje år, det håller på att skapas ett parallellt samhälle.

– Jag är så trött på att folk inte vågar ta i de här frågorna. Det finns en flathet gentemot islam, man är rädd för att bli anklagad för att vara rasist om man kritiserar. Var är modet och civilkuraget i samhället?

En annan anställd på Caritas delar Guns uppfattning om den tilltagande islamiseringen hos grannarna. Men hon är rädd för att gå ut med sitt namn.

– Jag är glad att Gun vågar kritisera dem, men jag blev förvånad över att hon gjorde det så öppet. Det är inte vem som helst vi har att göra med, man ska vara försiktig, säger hon.

På Hjällbo torg är kommersen i full gång. Fruktstånden fylls på och Poseidons bovärdar gör fint i buskarna. Även här märks spänningen mellan de olika grupperna. Det är först svårt att få någon att prata men efter löften om anonymitet börjar några berätta. En grupp medelålders kvinnor med guldkors runt halsen går förbi. De har bott här i mer än 30 år och är uppgivna.

– Vi flydde till Sverige på grund av förföljelse och förtryck från muslimer och nu har det nästan blivit värre här. Vi vågar inte gå ut själva på kvällarna och när de ser att vi bär kors så tittar de snett.

– Hjällbo har tagits över av muslimer, säger de och pekar ut olika bönelokaler i området.

Snett bakom Afrikas Horn finns en källarlokal som fem gånger om dagen fylls med muslimska män. Klockan har passerat lunchbön och 29-åriga Abo Davud kliver ut genom dörren.

Han har bott i Hjällbo i sex år. Han flyttade hit från Halmstad bland annat för att många av hans somaliska landsmän bor här.

– Gun sprider lögner och smutskastar hela den somaliska befolkningen. Bara för att jag har skägg och klär mig i traditionella kläder så betyder inte det att jag är terrorist, säger han.

– Varför känner folk sig hotade av att vi utövar vår religion? säger Abo Davud och rör sig mot Afrikas Horns lokaler.

Även här har en bönestund precis avslutats. Männen plockar ihop sina mattor och ger sig iväg. Två killar sitter i ett annat rum och knappar på ett tangentbord.

Väggarna är fyllda med produkter till försäljning. Sesamolja för kroppen, traditionella somaliska herrdräkter och rödvita sjalar. Det mesta är importerat från hemlandet eller Mellanöstern, berättar killarna på engelska.

I korridoren hörs en mansröst läsa på arabiska. Verser ur Koranen, får vi veta när vi knackar på.

Ali Farah Mohammed halvligger på en grå heltäckningsmatta i det som används som bönerum. Med fingret följer han koncentrerat raderna i den heliga boken. Han gillar att vara här, gärna varje dag. Här, bland sina landsmän, känner han sig hemma.

När han lämnar rummet sätter han på sig hörlurar för att fortsätta lyssna på Koranen i ljudboken.

– Vill du lyssna? frågar han och räcker fram ena snäckan.

– Som ni ser gör vi inget brottsligt här. Bara vår plikt mot vår herre.

GP har försökt få till ett möte mellan Afrikas Horn och Gun Holmertz men i ett sms svarade föreningen: ”Det blev bestämt att hon inte ska få mer publicitet på vår bekostnad så vi avstår”.

18 juni: Gun Holmertz, verksamhetsansvarig för Caritas Frivilligcentral i Hjällbo skriver på Debatt att den somaliska barn- och kulturföreningen Afrikas Horns ursprungliga verksamhet har övergått till islamism och att lokalen fungerar som moské. Hon skriver även att anhörigsomalier som kommer till Göteborg i höst riskerar att hamna i famnen på aktiva islamistiska landsmän och religiös slutenhet på grund av ett bristfälligt mottagande.

24 juni: Afrikas Horns ordförande, Said Sheikh och Amanj Aziz, muslimsk aktivist frågasätter om Gun anser att män med skägg och kvinnor i slöja är tecken på radikalisering och islamism. De skriver att Afrikas Horn i många år varit medvetna om Holmertz och Caritas fientlighet och kallar henne populist.

26 juni: Gun Holmertz svarar att risken är stor att de drygt 1 000 anhöriginvandrarna från Somalia drivs i armarna på ”personer som dagligen praktiserar islam på ett sätt som ... skapar ytterligare utanförskap”. Hon skriver även att hon efter sin debattartikel blivit dödshotad av en muslimsk man.

Mest läst