Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 2
Fredrik Widell och Niclas Jacobsen Holvik är ense om att The Barn är något av ett hipsterställe.

Hipster - var finns du?

För några år sedan var hipstern en tatuerad man i sotarmössa och skägg som bakade surdegsbröd. I dag är det en 1700-talssmed som stoppar korv och brygger öl. Eller?

En sak är säker – en äkta hipster skulle aldrig kalla sig själv för hipster.

Stigbergstorget en gråsölig vinterdag. Ett göteborgskt ösregn som aldrig upphör, nedför Stigbergs- liden skramlar spårvagnarna i hög hastighet. Det är torsdag och på Bengans fik serveras ärtsoppa och pannkakor för ”femti pix”, som det står på menyn i femtiotalssnitt. Kaféägaren Rikard Uddenberg lägger handflatorna på disken. Jag har frågat honom vad en hipster är och nu klurar han med rynkad panna.

– En hipster är en person som inte haft en helt lätt uppväxt. Som var lite mesig i högstadiet och nu tar revansch genom att känna sig kulturellt överlägsen.

Han ställer in en burk jordgubbssylt i kylen och fortsätter.

– I Stockholm är de rent skräckinjagande nuförtiden, hänger runt Nytorget och ser ut som 1700-talssmeder. Här i Göteborg kör hipsters den gamla Williamsburggrejen och ser ut som någon som var roadie till Lynyrd Skynyrd 1974, bandet du vet. Och så finns det förstås andralånghipstern som hänger på Truckstop Alaska. Göteborgshipsters är lite daterade eller så kör vi vårt eget race, helt enkelt.

Jag noterar att Rikard använder ordet ”vi” och undrar försiktigt om han är en hipster.

– Jo. Jag är nog det, någon slags gubbhipster. Jag tycker om att känna mig kulturellt överlägsen. Jag gillar att vara 40 bast och spela Lorde här i mitt kafé, liksom.

Han viftar med den nyzeeländska sångerskans cd Pure Heroine.

– Mitt kulturintresse, vad jag gillar för musik och film och böcker, det är grunden till hela min personlighet. Och jag vill gärna sprida evangeliet, det är ju typiskt för en hipster. Jag kan lätt sitta i en bar och bråka i en timme om huruvida Kanye Wests eller Daft Punks senaste album är bra eller inte.

Rikard flinar, plockar upp den fulla soppkantinen och balanserar ut i fiket. Återkommer och måste påpeka att hipsters är otroligt föränderliga. Att trender som fanns för några år sedan redan har blivit för breda för att anses vara hipster.

– En kille med skägg, rutig skjorta, tatueringar och sotarmössa, det tycker jag snarare är en helt rimlig svenne, säger han.

Rikard konstaterar att hipsters får en del skit nuförtiden, trots att de faktiskt är engagerade människor som skapar bra saker i en stad.

– Men hipstern kommer att vinna i slutändan, det är jag övertygad om.

Det finns ingen helgjuten förklaring av begreppet hipster men kärnan är en ung och mycket trendmedveten person. Själva ordet kommer från amerikanska hip eller hep, som i hepcat, ett amerikansk subkulturellt 1940-talsbegrepp som syftar på någon som har koll. På den tiden var hipster en person som lyssnade på jazz, såg cool ut och hade en avslappnad syn på droger och sexualitet.

Dagens hipster är mer svårdefinierad. Det kan beskrivas som en undergroundstil som uppstod i USA och i Sverige började man prata om hipsters i breda kretsar för fem, sex år sedan. För ett par år sedan exploderade begreppet. Stereo­typerna växte fram: av män med sotarmössor, tatueringar och helskägg som bakade surdegsbröd och mekade med sina fixed gear-cyklar. Av unga storstadsmänniskor som klädde sig i 90-tals­vintage, upphöjde grafisk formgivning till konst och semestrade i Williamsburg i New York och Shoreditch i London.

Den amerikanske komikern Joe Mande har beskrivit det som att ”alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt”. Hipstern har kallats för ”en ironisk rebell utan agenda”. För den som googlar växer bilden fram av en medveten trendsättare som bygger sin identitet genom medvetna val, god smak och förmågan att värdera. I kölvattnet följer en bred grupp som ivrigt anammar trenderna. Sotarmössor och plastbågade glasögon pryder i dag mängder av huvuden och att handla på Myrorna är inte konstigare än att gå till H&M. Vissa hävdar att hipstern banat väg för en friare syn på stil. Att vi är mindre ängsliga i dag.

Stefan Nilsson, trendexpert och föreläsare, säger att hipsters kan beskrivas som en subkultur och att sådana alltid varit viktiga i samhället, eftersom de fungerar som bärare av nya idéer. Typiskt för hipsters är att aktiviteterna – som att baka surdegsbröd eller brygga öl – är minst lika viktiga som utseendet.

– Du är din hobby, helt enkelt, säger Stefan Nilsson.

Han tycker att hipsters tyvärr är en ganska homogen grupp och förknippar dem med gentrifiering, social statushöjning av ett område.

– Det är inte precis en mångfacetterad subkultur utan en ganska avgränsad grupp bestående av vit medelklass. Det handlar mycket om ett nordeuropeiskt kulturarv. När man pratar om korvstoppning är det svensk korv, inte turkisk eller jugoslavisk, liksom. Och hipsters är nog tyvärr mer måna om att vara coola än om att bli mer inkluderande.

Men det finns mycket positivt med hipsters också, tycker han, och beskriver nyfikenheten som deras största drivkraft.

– Det handlar inte om några skrytritualer utan de är genuint nyfikna och intresserade av att lära sig. Hur fan stoppar man korv? Hur blir det om man syltar gurka? Och de är nyfikna på vad andra gör, både i sin egen omgivning och i andra städer. Vissa kanske tycker att det är ett osunt överintresse men de går verkligen upp i saker.

Det är strax före öppning på Sharper Barbershop i Linnéstaden och Homan Taghizadeh sätter ner några koppar espresso på glasbordet och kliar sig i skägget. Första gången han blev kallad hipster var för några år sedan, av tjejerna i kafét mitt emot.

– Jag tror att det hade med mitt skägg att göra. Nuförtiden har ju den trenden spridits, i dag har alla skägg, säger Homan.

En efter en kliver de andra frisörerna in genom dörren. En av dem är Jesper Wadh, som är klädd i retrosneakers, stuprörsjeans, stickad tröja och sotarmössa och vars överläpp pryds av en trendig mustasch.

Efter att de första kunderna fått sig en kopp espresso börjar frisörerna jobba. Snacket kretsar kring hipsters. Frisören Sara Carlberg säger att hipsterns yttre kännetecken spridit sig och blivit en bred trend. Att det inte är säkert att man är en hipster bara för att man ser ut som en.

– Ingen av oss som jobbar här kvalificerar sig som en riktig hipster, faktiskt. Det skulle vara Jesper möjligtvis.

Jesper protesterar. Påpekar att hans upprullade mössa inte alls är någon hipstermössa eftersom han ”har den nedanför öronen”.

– Hipsters har Nudiejeans, säger han, raw denim som de aldrig tvättar. De bara vädrar dem eller lägger in dem i frysen. Och så stoppar de korv, konstaterar han och bakar in kunden Peter Hiltunens ansikte i en varm fuktig handduk.

– Det gör faktiskt jag. Stoppar korv alltså, mumlar Peter inifrån frottépaketet.

Listan växer, alla har exempel. Hipsters brygger öl i vardagsrummet. Tränar crossfit. Dricker kaffe på Bar Centro och öl på Kino. Lyssnar på vinylskivor, har New balancesneakers och tatueringar. Instagrammar snygga miljöer och erkänner aldrig, aldrig att de är hipsters.

– De är typiska individualister som har behov av att vara unika. Därför skulle de aldrig beskriva sig själva som hipsters, konstaterar frisören Martin Söderberg.

En som ändå vågar göra det är Malin Skogberg. Hon är grafisk formgivare, illustratör och serietecknare och hennes serie Lenin 414 har bland annat publicerats i Tidningen Centrum. Huvudpersonen Lenin Larsson är en hipster från Majorna.

– Allt hon gör är hämtat från mig men hon är en mer tilltwistad hipster, säger Malin.

Lenin vill bli konstnär, klär sig i en blandning av second hand och Weekdaykläder, hänger på Pustervik och ”känner alla på Café Publik”. Fotar selfies med mobilen på Hagabions toalett och ser minst tjugo filmer på Filmfestivalen varje år.

– Det mesta stämmer nog in på mig. Jag har inte lika bra koll på de absolut senaste musiktrenderna, jag hänger inte på de mest obskyra musikbloggarna där jag kan nörda ner mig i de mest extrema mash-upsen … Men jag är intresserad av musik, absolut.

Malin Skogberg hänger på Pustervik och Publik, hon har inrett tvåan i Majorna med loppisfynd, väggarna pryds av trendiga skolplanscher och köksbordet är mitt i en process av avancerad spraymålning med svart och guld. Hon har ett konstnärligt yrke och är intresserad av musik, film och kultur. Alltihop rätt så hipster, erkänner hon.

Hon tycker också att det estetiska är essentiellt. Det är viktigare att en sak är snygg än praktisk och hon lägger stor vikt vid hur miljöer och rum känns och ser ut. Malin menar att det finns en viss hipsterestetik: retrogrejen, loppisfynden och gärna de där udda sakerna som ger inredningen credd. En hipster lyfter gärna fram någon pryl som köptes på en marknad i Williamsburg i Brooklyn för några år sedan, när området var nytt och hippt.

– Herregud, det är så lätt att låta dryg men … jag var i Williamsburg 2006 och det känns som att det redan då hade haft sin hippa peak. Nu står det om Williamsburg i Aftonbladet minst en gång i månaden, säger Malin och skrattar.

En tidig januarikväll kliver vi in i den karaktäristiska lokalen på Café Publik på Andra Långgatan: dämpat ljus, bord med sönderkarvade träytor och vimplar i taket. En halvtrappa upp sitter Agnes Sörensen och Johanna Löfgren. Båda bor i Stockholm men Agnes har tidigare bott i Göteborg och åker ofta tillbaka. Då går hon nästan alltid hit, till Publik som hon säger är ”Göteborgs mesta hipsterställe”. Hon gillar det röda ljuset och att de har hennes favoritöl, Brooklyn East India Pale Ale, på fat.

– Jag är en hipster, antar jag. Jag tillbringar nästan all min tid på Söder trots att jag bor i Bromma. Jag tycker om butikerna, byggnaderna, människorna, det ser ut som ingen annanstans i Stockholm. Och jag ska på semester till Berlin för femte gången. Rätt så hipster, säger Agnes.

För några år sedan hade hon tagit beskrivningen hipster som en komplimang. I dag har begreppet fått en annan klang.

– Lite som med ordet emo, det gick från att vara bara en beskrivning av en livsstil till något väldigt bespottat, säger Agnes.

– Men du, Agnes, var ju hipster långt innan vi ens hade hört ordet, säger Johanna.

Agnes garvar.

– Det där är ju sjukt hipster att säga.

Björn Werner är Göteborgsredaktör på Nöjesguiden, ett gratismagasin som ”tror på den goda smaken”. Han säger att hipsters ser olika ut i olika städer men att grunden är densamma: någon som vill manifestera sin unika stil genom egna val och medveten smak. Generellt säger han att hipsters är 80-talister från medelklasshem – en generation av individualister som vuxit upp med idén om att allt är möjligt och att de kan göra vad de vill.

– Det ironiska är ju att de ändå väljer att göra likadant så på något sätt blir de ändå kollektivister, bara mer ensamma. Trots att de har en massa jämlikar.

Han tror dock att man kanske missar någonting genom att bara använda hipster som begrepp.

– Egentligen kanske det mer handlar om klass, om en övre medelklass som alltid varit kulturbärande. Folk som har pengar och bor i Linnéstaden har alltid suttit på det kulturella kapitalet. Det finns kanske mer bakom hipsterbegreppet än bara ytan.

Problemet för hipsters är att de absolut inte vill framstå som att de bara ”köpt in sig” på en livsstil. Det går emot tanken om det medvetna valet och målet att göra precis det man själv vill, menar Björn Werner. Han säger att hipsters i Göteborg generellt är lite yngre och ägnar sig mer åt alternativkultur, medan Södermalmshipsters är äldre och framför allt har mer pengar att lägga på dyra hobbies, exklusiva kläder och resor till creddiga platser. En typisk Göteborgshipster beskriver han som en person mellan 20 och 25 år som pluggar på Humanisten och tillbringar kvällarna på Publik, Bar Kino eller nyöppnade Holy Moly på Andra Långgatan. Eller i Kaffebaren eller Absinten på Yaki-Da. En typisk hipstergrej, säger han, är att krångla till saker.

– Som att ta en enkel grej som hamburgare och göra dem på ett väldigt krångligt sätt.

Hamburgarrestaurangen The Barn, som öppnade i höstas, satsar på ett svenskamerikanskt till-baka-till-rötterna-koncept. Lokalens interiör består av en gammal lada från Skaraslätten, menyn präglas av utvandrarna-romantik och är en blandning av rustika hamburgare och rätter som långbakad grissida.

En stimmig fredagskväll sitter Niclas Jacobsen Holvik i restaurangens bottenvåning med några vänner och smuttar på en fatöl.

– Hipster, det är väl ett töntigt begrepp. Jag bodde i London länge och när jag kom tillbaka för några år sedan pratade plötsligt alla om hipsters, säger han och sätter sig tillrätta på barstolen.

De fyra vännerna har en rätt så klar bild av vad en hipster är. En extremt medveten person, någon som gör hemmagjord müsli, lyssnar på Status Quo ironiskt och har 1920-talsyrken som smed eller bagare.

– Jag skulle kunna tänka mig en slaktare också, säger Marcus Alvegren, någon som har ett fint förkläde och styckar dyrt ekologiskt kött.

Hipsters har skägg, enas de om. Sotarmössor och glasögon. Niclas som har alla tre kliar sig tveksamt i nacken, tycker att Magnus Bengtsson som brukar gå till Sharper Barbershop är mer hipster.

– Men du då, du har ju för fan simborgarmärket på kavajslaget. Det om något är väl hipster, kontrar Magnus.

Niclas ler ett pillemariskt leende, vidhåller att han inte är det.

– Det finns något ytligt där som jag inte känner igen mig i. De bryr sig inte om ett skit förutom snygga kaffelöv i cappucinon och sådant. Onani på ingenting.

Vid ett bord en bit bort sitter Caroline Wetterling, som har en annan syn på saken. Hon tror att det går djupare än ytliga attribut som skägg och stickade tröjor.

– Det är i alla fall inte grunden. Det handlar mer om en förkärlek för det som är gjort med eftertanke och passion, att uppskatta när någon lagt mycket tid på att skapa en skön stämning eller roliga detaljer.

Hennes pojkvän Alexander Graan håller med.

– Hipstern är på jakt efter det genuina och personliga och väljer bort de stora kedjorna och det massproducerade. Det är väl mer en livsstil än en trend, tycker jag.

Marcus Martinsson, en av de fyra killarna som driver The Barn, säger att det absolut hänger en del hipsters på restaurangen. Matnördar och hamburgerfantaster som instagrammar sina tallrikar innan de börjar äta. Han ser det som positivt.

– Man ska komma ihåg att hipstervågen verkligen har ökat medvetenheten kring mat och dryck. Det har blivit trendigt att köpa lokalproducerade och ekologiska råvaror. En bra konsekvens, tycker jag.

Henke Bengtsson bläddrar med tummen på telefonskärmen. Ölflaskor med stjärnor och rankingsiffror fladdrar förbi, det är Henkes lista i appen Beer Buddy över vilka ölsorter han smakat.

– Man scannar bara flaskans streckkod med telefonen. För några veckor sedan höll jag på att bli diskad i ett pub quiz för att jag tog upp telefonen men jag skulle bara scanna min öl, säger han och skrattar.

Henkes ölintresse väcktes för tre, fyra år sedan. Det började med julöl och därifrån halkade han in på IPA-sorterna. Men det var först för något år sedan som det eskalerade och övergick i rent nörderi. Numera hänger Henke på sajter som ratebeer.com och portersteken.se. Prenumererar på ett stilrent magasin om hantverksöl och tillbringar timmar med att hitta precis den porter eller ale som passar bäst att dricka till en viss maträtt. I julas provade han 40 olika sorters julöl.

– Jag gör nördigare saker, helt enkelt. Som att sätta mig i bilen och åka till ICA Åkered i Frölunda bara för att jag vill testa en viss sorts folköl.

Men även om ölintresset är nytt, har Henke alltid haft en förkärlek för nörderi och trender. För honom började det med musik, sedan film, kläder, vinylskivor. Just nu är det mat och dryck, det kom med hela gör-det-själv-trenden, säger han.

– För några år sedan tyckte jag att det var coolt att säga att jag hade köpt någonting. I dag är det mycket roligare att kunna säga att jag gjort någonting.

Självklart brygger han öl hemma, säger han och fyrar av ett leende. Går och hämtar ett par öl i kylen, placerar de bruna flaskorna med designade etiketter på köksbordet. Återigen: charmen i att få bjuda på något han gjort själv.

Begreppet hipsters funderar Henke inte så mycket över. Han säger att det väl alltid gått trender och att man nu helt enkelt tycks ha satt ord på fenomenet.

– Innemänniskor sa man förut. Folk som har lite koll på vad de håller på med, vad de äter, lyssnar på, pratar om. Som tycker att det är roligt att ha koll.

Sedan finns den där lite negativa klangen i begreppet, ett stråk av självupptagenhet eller av att försöka vara något man inte är. Kanske, säger Henke, handlar det helt enkelt om jantelag. Själv erkänner han att ölbryggningen är ett hipsterintresse, men skulle ändå aldrig använda hela epitetet på sig själv.

– Jag känner mig snarare som en helt vanlig Majornafarsa. Fast det kanske är precis det som är hipster.

Mer hipsters. I morgon är det premiär för Kanal 5:s nya humorserie om Stockholmshipstern: Söder om Folkunga­gatan, med Nour El Refai och Björn Gustafsson i två av rollerna.

HIPSTERTRENDER 2014

Baserat på vad de intervjuade uppgett, gissar Två Dagar att årets hipstertrender blir:

• 90-talskläder. Bomberjacka och platåskor håller än, även om det funnits ett tag.

• Frukttryck på kläderna. En 90-tals-tröja med en ananas kan bli helrätt.

• Hawaiiskjortor. Ironiskt, givetvis.

• Koreansk eller mexikansk mat. Gärna i kombination.

• Ölbryggandet håller i sig. Nya do-it-yourself-trender kan bli egengjord müsli och saft.

• Att laga mat med öl.

• Att laga barnmat – mat som man åt när man var barn, fast i välgjord hipstervariant.

VAD ÄR EN HIPSTER?

Nicola Maniette 35 år, ljudtekniker, Göteborg:

-En väldigt medveten människa. Medveten både om sig själv och om samhället i stort. Miljöintresserad och lite konstnärligt lagd. Stereotypen är en kille med sotarmössa och tatueringar, den där nidbilden liksom. En del hipsters är väldigt fåfänga. De hänger mycket på Andra långgatan och området däromkring och i vinylbackarna på Bengans. Själv är jag ingen hipster, jag stoppar inte korv och så där.

Andrea Hallgren 28 år, jobbar på Bengans skivbutik, Göteborg:

-En hipster är extremt trendkänslig. Det är viktigt för dem att ha det nyaste modet, så nytt att det nästan inte slagit än. De har fokus på att ses som jävligt hippa och har stenkoll på trender, vilken öl man ska dricka just nu och vilket drop coffee som är hetast och så där. Snubbarna har väl oftast mustascher. Annars är det svårt att säga hur hipstern ser ut, det varierar ju hela tiden. Men jag känner i alla fall igen dem när jag väl ser dem.

Joakim Albrektsson 44 år, projektledare, Göteborg:

-En storstadsboende och mycket medveten människa. I Göteborg hänger hipsters på Järntorget, i Stockholm på Nytorget. På sommaren går de på Way out west i Slottsskogen. Nuförtiden gör de egen saft och så stoppar de fortfarande korv, va? Surdegsbröd tror jag är lite ute, däremot. Generellt är de väldigt modeintresserade och lite ytliga. Det finns en viss ängslighet över hipsterkulturen. Det är väl en kostym liksom många andra helt enkelt.

Ylva Barr 24 år, arbetar med teater, Göteborg:

-En person mellan ungefär 18 och 30. De ser ut på ett visst sätt och följer ett antal koder, en viss sorts klädkod, en viss typ av kulturkod och så vidare. De har glasögon med plastbågar, upprullad sotarmössa, rutig skjorta och jodphurs. Och så hänger de på Publik. En hipster tar väldigt illa vid sig om man kallar dem för hipster, de vill inte vara det. Det handlar nog om att de vill eftersträva det unika, inte framstå som att de försöker se ut som någon annan.

Ida Saapunki, 29 år, jobbar på matematikföreningen Intize, Göteborg:

-Oj, vad svårt. Jag ser framför mig en kille med smala byxor, stuprörsjeans och en mössa som sitter så där högt på huvudet. I Göteborg hänger hipsters nog i området kring Andra Långgatan och Järntorget. De är väl varken coola eller fåniga, jag har ingen riktig uppfattning om det. Men jag tror att för hipsters handlar det mycket om vad de vill vara, de vill stå ut lite och uppfattas som unika. Både i stilen och till sättet.

Bild - 1
För Felicia Forsberg och Sara Forsberg har ordet hipster en lite trist klang.
Mest läst