Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Henning Mankell i stor GP-intervju

Nöje Bara en dryg vecka innan Henning Mankells död publicerade GP en stor intervju med honom inför Bokmässan. GP:s kulturchef Ingrid Norrman träffade Mankell i hemmet i Särö den 16 september.

På söndagen skulle han ha medverkat i en litterär gudstjänst på Bokmässan med temat själens oro och hur svåra frågor sällan har enkla svar. Så blev det inte. Cancerpatienter ska helst undvika offentligheten för att skydda sitt immunförsvar.

Cancerpatienter måste också hushålla med krafterna eftersom en oändlig trötthet är en av biverkningarna.

– Jag kanske fungerar två timmar om dagen. Då är det de timmarna jag ska använda till att skriva, säger författaren Henning Mankell.

Vi sitter vid köksbordet i huset i Särö. På bordet kaffe och laxmackor. Utanför fönstret strandängar och hav. Utsikt mot horisonten där fartygen från Oslo till Köpenhamn glider förbi. Det är som att bo på en båt; när det blåser kommer saltet flygande och täcker fönstren. Här måtte det vara lätt att skriva.

Men nej, Henning Mankell tar med oss för att visa sitt arbetsrum. Vi går ut och runt huset. På baksidan mot berget finns ett eget litet universum med bokhyllor från golv till tak, en stor röd läsfåtölj och en xylofon där författaren kan spela lite när han behöver vila huvudet. Hit har han aldrig förr släppt in någon journalist. Det är här han skriver allt när han är i Göteborg och det är han ju för det mesta numera.

– Jag har inte varit i Mozambique på säkert ett år, jag måste numera vara försiktig med att flyga på grund av tryckförändringarna. Men jag ska nog försöka åka ner igen i höst, hoppas författaren.

I Maputo finns Teatro Avenida där Henning Mankell varit konstnärlig ledare sedan 1986. Men något mer regisserande kommer det nog inte att bli. En obotlig cancer kan gå att hålla i kontroll, men man får hela tiden passa det där med immunförsvaret.

– Det var därför jag ställde in min medverkan på bokmässan. Där fungerar man som en landningsbana för bakterier och det är det inte värt. Sen har jag ju varit där fem år i rad och tänkte att det kunde vara skönt att slippa ...

Men det finns en annan biverkning av cancerbehandlingen som Henning Mankell har svårare att förlika sig med: tröttheten. Cellgifterna för ett krig inne i kroppen, angriper cancercellerna, men också allt annat.

– Jag har aldrig i mitt liv varit så trött som jag är nu.

Då gäller det att bjuda motstånd.

– Jag använder de timmar jag orkar till att skriva, men det är klart att jag inte gör lika mycket nu som jag gjorde förr. Det går inte.

Det kan vara frustrerande, för det är inget fel på Henning Mankells hjärna. Tankar och idéer flyter som förr, klara och tydliga. Men när de ska fästas på papper och skrivas ner, då kan tröttheten komma in som ett högt hinder.

– Man måste vänja sig. Det är en ny värld att leva i. Jag glömmer bort ibland att jag har den här sjukdomen, men då påminns jag av den här tröttheten. Fast herregud, det får man leva med, konstaterar författaren.

Ändå, två till tre timmars koncentrerat skrivande om dagen, det är mer än vad många andra författare mäktar med. En ny roman är på gång. Och medan det ofta kan vara svårt att veta i vilket ögonblick embryot till en ny roman föds, så var det inte så i detta fall.

– Jag fick idén i midsomras när jag var på vårdcentralen för att ta ett blodprov och i stället hamnade i en ambulans. Det visade sig att jag hade dubbelsidig lunginflammation, immunsystemet var helt utslaget. Jag låg inne i tio dagar på Sahlgrenska, sov rätt dåligt och hörde i mitt förvirrade tillstånd folk prata i korridoren: "Det där får natten ta hand om!" Och sen: "Det där ska inte jag göra, det är natten." Och jag undrade, vilken natt är det de pratar om?

– Sedan fattade jag att det var nattsköterskan de talade om, men det blev något magiskt över de där vaga rösterna som pratade om Natten. Så jag tog kontakt med en nattsköterska, intervjuade henne och nu skriver jag en roman om en nattsköterskas natt från tidig kväll till det att hon går hem på morgonen. Det blir en bok om alla dessa sköterskor som ensamma går runt på sjukhusavdelningarna på nätterna och tar hand om patienter runt om i världen. Romanen ska förstås heta 'Natten'. Det skrivandet fyller min tid.

Det är nu två, snart tre år, sedan cancerbeskedet kom som en blixt från en klar himmel. Henning Mankell trodde han hade nackspärr. Sen pratade läkarna om att det kunde vara ett diskbråck i nacken. Men röntgen visade en stor cancermetastas i nacken som i dag är borta. Men modertumören finns kvar i högra lungan.

– Det var som att falla ner i en brunn. Det tog tre veckor att klättra upp igen och bestämma mig för att jag är starkare än sjukdomen. Det var så jag var tvungen att hantera det.

Och du har inte trillat ner igen?

– Nej! Och en av orsakerna är att jag är 67 år gammal. Jag har redan levt längre än de flesta kan drömma om i världen. Det är klart tuffare för den som får samma besked och är 30 år.

Och Henning Mankell har dessutom fyllt sin tid på jorden. Inte bara levt, utan också gjort. Följt sina drömmar. Rest över världen,

– Så är det. När jag var ung var det enda jag var rädd för att bli gammal, vända mig om och se att jag slarvat bort mitt liv. Men jag är nöjd med det liv som varit. Jag har hela tiden gjort mina val och levt utifrån de valen oavsett om de varit rätt eller fel. Jag har aldrig stått där som ett torrt löv som någon kastat ner i strömmen och slumpmässigt kan hamna var som helst som strömmen för det. Jag törs vända mig om i dag och titta bakåt, för jag ser att jag inte slarvat bort mitt liv. Det unika med livet är ju att man får stå för de val man gör. Man kan aldrig ta ett steg tillbaka och göra om. Fast det betyder däremot inte att jag är färdig. Döden, när den än kommer, stör alltid i detta levande som pågår.

Henning Mankells afrikanska erfarenhet har också spelat in i hans sätt att acceptera sin sjukdom.

– I den västerländska kulturen har vi en tendens att placera döden utanför livet, medan man i Afrika fortfarande ser döden som den enda självklara delen av livet. I Sverige är döden numera någon annanstans, på sjukhus eller på begravningsbyråer. Människor kan leva ett helt liv utan att se en död människa annat än på tv. Jag vet inte om det är så bra.

Bara för någon generation eller två sedan var det annorlunda även här.

– Dagens distanserade förhållande till döden är ett stort problem i vår kultur. Hur ska man få unga människor att respektera livet om döden bara finns på tv?

– Jag redde ut mitt förhållande till döden under alla mina år i Afrika. Det gör mig stark. Jag vet ju att förr eller senare så kommer den här sjukdomen att ta kål på mig, men det kan dröja tio år. Eller fem år. Det kan också dröja min tid ut.

Ingen vet sin utmätta tid, men än större är osäkerheten för den som drabbas av sjukdom. Det får den hantera som alltid haft huvudet fullt med tusen olika projekt.

– En av hemligheterna med livet är att välja det man inte gör. Jag koncentrerar mig på färre saker. Men det mest drastiska är att jag nästan inte gör någon teater längre. Det är trist, men det är ett pris jag får betala, att jag nästan inte regisserar mer.

Däremot har Henning Mankell flera tv-projekt som bara väntar på att rulla igång.

Ambassadören är ett drama för SVT i sex eller åtta delar om en svensk ambassad i ett namnlöst afrikanskt land. Inspelning i Sydafrika i augusti nästa år.

– En ambassad är som ett litet Sverige i miniatyr, utkastat i stora världen. Ett litet Sverige, med svenska motsättningar, men också med krockar till den nya kulturen utanför. Jag berättar om de människor som arbetar där och de strider de utkämpar. Tv-serien börjar med att det kommer en kvinnlig ambassadör till ambassaden som naturligtvis har många fördomar att kämpa emot. Internt på ambassaden reagerar männen på att få ytterligare "en gammal avdankad politiker" som chef, dessutom en kvinna. Men även mötet med människorna utanför blir tufft.

– Vi har en rolig idé, att den kvinnliga ambassadören ska spelas av en svart svensk kvinna, vi har ju ändå haft en svart kvinnlig minister i Sverige. Hur skulle hon tas emot på plats?

En annan stor satsning är den tv-serie om filmregissören Ingmar Bergmans liv som Henning Mankell skrev för SVT för tre, fyra år sedan. Det ska bli en serie i fyra delar på sammanlagt sex timmar som följer Ingmar från 1918 när han föddes till 2007 när han dog.

– Det blir ett kostymdrama och en dyr produktion så där behövs fler finansiärer, men det finns ett stort internationellt intresse. Jag misstänker att SVT vill sända serien 2018 när Ingmar skulle ha fyllt 100 år.

Dramat bygger till 99 procent på det Henning Mankell visste om Ingmar och hans erfarenhet av sin svärfar som han under åren kom väldigt nära.

– Jag har bott i ett av hans hus på Fårö stora delar av året. Utan den kunskapen hade jag aldrig gjort dramat. I hans bio på Fårö såg vi säkert 130 filmer ihop, allt från gamla stumfilmer från tidigt 1900-tal till filmen som fortfarande inte kommit upp på biograferna. Det var en rolig tid. Redan där fanns en löpande berättelse.

Att Ingmar Berman och Henning Mankell ofta var oeniga i sina samtal hindrade inte deras vänskap.

– Han var en fascinerande människa, på gott och på ont. Extremt samtalsbegåvad och med en väldig intuition för människor, han såg direkt om någon inte mådde bra, nästan innan de kom in i rummet.

Fem år innan Bergman dog sa han plötsligt till Mankell: "Hörru, du skriver väl om mig när jag är död så ingen annan jävel gör det."

– Det var ett förtroende som jag hade med mig när jag skrev.

Sedan Henning Mankell skrivit klart manuset lät han dessutom Ingmar Bergmans barn läsa om de ville. Om någon av dem hade haft invändningar hade han lagt manuset åt sidan.

För det var ju inte för att berätta sagan om Ingmar Bergman från A till Ö som Henning Mankell ville skriva sitt tv-drama.

– Det som intresserar mig är vilket pris han betalade och vilket pris hans familj och hans barn betalade för hans kompromisslöshet. Ingmar var en väldigt knepig person på många sätt och det väjer jag inte för. Men det finns något allmängiltigt i honom som även kan gälla för andra.

Henning Mankells hustru Eva Bergman förekommer i serien.

– Jag sa att hon fick välja vem som skulle spela henne, men jag tror inte hon har bestämt sig ännu ...

Nu sätter sig Henning Mankell i sin röda läsfåtölj i arbetsrummet, lite trött efter vårt långa samtal. Här läser han mycket, alla slags böcker. Men det finns en bok som han läser om varje år: Robinson Crusoe.

På Henning Mankells egen hemsida berättar han om hur hans skrivande liv började:

Jag kommer ihåg den mirakulösa känslan av att kunna forma en mening, flera meningar, att berätta en historia. Det första jag skrev var en sammanfattning av Robinson Crusoe på en sida, och jag är så ledsen över att jag inte har den kvar. Det var i det ögonblicket jag blev författare.

Varför har just den boken fastnat hos dig?

– Jag tycker det är den bästa bok som blivit skriven! Den handlar om en man som är ensam på en ö, men han är faktiskt inte ensam ens innan Fredag dyker upp. Läsaren är med hela tiden som Robinsons osynliga skugga. Rör sig på ön tillsammans med honom, löser problemen med honom. Det är fullkomligt genialt Det finns ingen bättre roman! Jag läste den första gången när jag var sju, åtta år.

Och hur kommer det sig att skrivandet blivit just ditt liv?

– Jag kan inget annat, men just det kan jag ganska bra, att berätta historier. Och det är ju skrivandet som gör oss till människor. Jag kan berätta för er och ni för mig om vår fruktan, längtan, våra drömmar och öden. En katt kan inte dela en berättelse om sina drömmar med en annan katt, men det kan vi människor.

– Den berättande människan, det är det vi är. Och att vara en del av det, det är väl det som är mitt liv.

Fakta: Henning Mankell

Vad: Författare, dramatiker och regissör

Född: 1948 i Stockholm

Bor i dag: I Göteborg

Gift med: Regissören Eva Bergman

Yrkesliv: Släppte sin första roman, Bergsprängarem, 1973. Är idag en av Sveriges internationellt mest läste författare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till över 40 språk. Är även sedan 1986 konstnärlig ledare för Teatro Avenido i Maputo.

Fakta: Tre böcker Henning Mankell läser om

• Robinson Crusoe av Daniel Defoe:

"Den bästa bok som någonsin har blivit skriven."

• Röda rummet av August Strindberg.

"För att påminna mig om hans underbara språk."

• Mörkrets hjärta av Joseph Conrad.

"En oöverträffad kriminalhistoria om Europas övergrepp mot Afrika."

Mest läst