Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Henning Mankell.

Henning Mankell: Därför bör filmen om Henry Ascher visas

Ulf Öfverberg, talesman och ordförande för Samfundet Sverige-Israel, menar, att det finns en uttalad antisemitisk tendens i Bo Harringers film Även de döda har ett namn. Det är nonsens, skriver Hanning Mankell.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nu ska jag tala i egen sak. Eftersom jag deltar och blir intervjuad i den film om barnläkaren Henry Ascher som Bo Harringer har gjort. I en upprörd artikel (GP Debatt 20/9) menar Ulf Öfverberg, talesman och ordförande för Samfundet Sverige-Israel, Stockholm, att filmen bör censureras och inte visas för skolelever i Göteborgs skolor eftersom den är en illasinnad partsinlaga som angriper både den israeliska staten, dess politik och judendomen. Ulf Öfverberg menar, utan att det på något sätt är korrekt, att det finns en uttalad antisemitisk tendens i filmen. Det är nonsens.

Filmen Även de döda har ett namn är i första hand ett personporträtt av en svensk barnläkare och politisk aktivist som ägnat stor del av sitt liv åt praktiskt solidaritetsarbete. På många sätt är det en klassisk skildring av den ungdomsgeneration som under 1960-talet upprördes av USA:s angreppskrig mot Vietnam – även Laos och Kambodja – och aktivt stödde motståndskampen mot detta vidriga krig. Som mycket riktigt slutade med ett amerikanskt totalt nederlag för 40 år sen. Det var ett krig som lärde en ny uppväxande generation att organisera politiskt arbete. Jag var själv med, jag vet. Vi hade varken mobiltelefoner eller internet. Men vi hade stencilapparater, vi kunde få ett politiskt solidaritetsarbete att fungera, och ingen behöver betvivla hur mycket vi betydde för att ändra en ljummen svensk opinion mot det amerikanska kriget.

Henry Ascher tillhör en judisk familj som bara delvis lyckades undfly de nazistiska utrotningslägren. Många i hans familj lyckades aldrig nå den relativa frihet Sverige kunde erbjuda. I dag kan jag då och då höra människor försåtligt angripa honom för att han har mist sin ”judiska identitet”. I sanningens namn är det precis tvärtom!

Som en konsekvens av sina erfarenheter har Henry Ascher vid olika tillfällen arbetat i palestinska flyktingläger och aktivt deltagit i försöken att bryta ner den folkrättsligt illegala blockaden av Gazaremsan i Palestina.

Jag var själv med 2010 när nio personer kallblodigt avrättades av israeliska kommandosoldater på ett av de fartyg som ingick i den ”frihetsarmada” som försökte bryta blockaden med bland annat vattenreningsutrustning och cement för återuppbyggnad som last. Den israeliska armén hävdade att den blivit angripen trots att vapen inte fanns ombord på fartygen. På det lastfartyg där jag själv ingick i besättningen visade man upp en av mina engångsrakhyvlar och ansåg detta vara ett ”vapen”.

Denna film är förvisso en partsinlaga: berättelsen om Henry Ascher och hans erfarenheter. I botten av Ulf Överbergs artikel döljer sig ett gigantiskt hyckleri. Man kan få känslan av att filmen bör censureras, helst inte visas alls, eftersom den ifrågasätter Israels behandling av det palestinska folket som andra klassens medborgare i sitt eget land. Apartheid! Men alla känner vi till det gigantiska tolkningsföreträde de proisraeliska krafterna inte minst genom media har. En film om Henry Ascher kan genast kontras med tio filmer om ”den israeliska rättfärdigheten”.

Filmen om Henry Ascher är ett dokument bland många. Det är en bra film. Den bör visas. Inte minst för det uppväxande släktet som en dag ska ta över relationen till denna snart 70-åriga konflikt. Även om jag inte är ansvarig för annat än det jag själv säger i intervjuavsnitten, utfärdar jag härmed en inbjudan till Ulf Öfverberg att se filmen och delta i en eventuell diskussion i samband med en visning.

Vem vet? Kanske han lär sig nånting.

Mest läst