Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Hemma

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Drama

Drama

Hemma

Regi: Maximilian Hult

Med: Moa Gammel, Anita Wall, Simon J Berger, Lia Boysen, Erik Lundqvist.

Sverige/Island, 2013 (90 min)

BIOPALATSET

Lou, med små gester fint gestaltad av Moa Gammel, är en 27-årig ensamvarg, trulig och inåtvänd. Visserligen har hon doktorerat i optimering av trafikflödet i städer men trivs inte alls på sitt jobb och bor fortfarande hemma hos mamma (Lia Boysen). En dag får Lou reda på att hennes morfar, som hon alltid trodde var död, nu faktiskt dött på riktigt. Mot mammans vilja reser hon till byn där morföräldrarna bott i alla år.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Där träffar hon Tom, en mobbad nyinflyttad tioåring försummad av sin familj, och Henrik, en jordnära pianist som på dagarna jobbar på stadens antikvariat. Huvudpersonerna lär långsamt känna varandra, trots vissa brister i kommunikationen. Mormodern, kärnfullt porträtterad av Dramaten-veteranen Anita Wall, hanterar sorgen efter maken med att närmast maniskt försöka lösa andras problem.

Tom tycker sig inte vara särskilt bra på någonting medan Lou framstår som en trubbig tvillingsyster till Saga Norén i tv-serien Bron, det vill säga hypersmart men socialt inkompetent.

Bara när hon jobbar känner hon sig bekväm, men med alla distraktioner på landet fungerar det inte att ständigt gömma näsan i en bok. Henrik, i Simon J Bergers charmiga gestalt, är lika följsam som de melodier han lättsamt framför på pianot. Han blir kär men gång på gång bryskt avvisad av Lou. Först när hon får tydliga instruktioner av mormodern vet hon hur hon ska bete sig. Resultatet blir bland annat att Lou och Henrik cyklar iväg för att vaska guld i en å.

Maximilian Hult debuterar med en ojämn berättelse som ändå ger mersmak. Överraskningar varvas med mindre väl fungerande scener. Bäst är skildringen av den kott-kastande pojken, som finner tröst hos en helt obekant mormor. I hans hejdlösa fantasier kan klädgalgar till och med börja mörda folk på stan och han prövar allt från lösmustasch till att skjuta iväg paket med egentillverkad katapult.

Det blir de udda scenerna och bildspråket som berör i dramat som annars känns väl redovisande och konstruerat.

Mest läst