Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
johanna mello

Bild: Jessica Gow, TT

Hej töntar: Bara skaffa er något vettigt att göra

Nöjeskrönika SVT brukar titt som tätt få kritik från både höger och vänster för att de är för flata. I Gävle tog Melodifestivalen ett modigt steg och manifesterade allas lika värde i en mellanakt som i all sin enkelhet var både värmande och vass.

Egentligen är det helt galet. Att det ska krävas mod för att slå fast något så grundläggande, men där har vi hamnat.

Låt mig dra helt kort vad mellanakten, som hette Hela Sveriges sång, bestod av: Det var ett musikaliskt medley som inleddes och avslutades med strofer ur Du gamla, du fria.

Däremellan sjöng Sarah Dawn Finer en bit ur Till Österland vill jag fara på hebreiska och Gina Dirawi sjöng Jag vet en dejlig rosa på arabiska.

Språkvalen har stor betydelse för dem då Dirawi har palestinska rötter och Sarah Dawn Finer är judinna. Förutom programledarna deltog även Jon Henrik Fjällgren, samt den 10-årige gossopranen Elliot Kleinschmidt och pensionärskören PRO-tonerna från Gävle.

Allt för att visa på hur Melodifestivalen fortfarande är den där enande faktorn som samlar gammal och ung framför tv:n och som på senare år har gett plats för artister med olika ursprung och låtar framförda på olika språk. Senast förra veckan gick ett bidrag delvis framfört på swahili vidare.

Melodifestivalen är HELA Sveriges fest. En självklarhet, kan tyckas.

Givetvis fick SVT skit för detta. En kvällstidning kunde inte låta bli att skruva till en klickrubrik så hårt att den blev rent felaktig när den påstod att nationalsången skulle sjungas på arabiska i programmet. De rättade sig senare, men den bruna vågen hade redan börjat rulla i sociala medier.

Jag är en del av den nya klickpundande journalistiken. Och jag skäms för det. När vi inte kan låta bli att använda programledaren Gina Dirawi som ett rött skynke för att se om de rasistiska trollen ska börja tjurrusa på sociala medier och dra med sig klickstatistiken så springer vi hatets ärenden. Det är inte okej.

För att vara väldigt tydlig: Mellanakten var en lisa för ögon, öron och själ och en fullständigt självklar hyllning till det mångkulturella musik-Sverige som är en förutsättning för Melodifestivalens framtid.

Och till er töntar som gnäller på att sista strofen i mellanakten var utbytt från "dö i Norden" till "dö på jorden": Bara skaffa er något vettigt att göra.

Visst ja, det var en tävling också. Jag säger bara: FRANSFEBER! Inget slår väl genomförd storytelling. SVT lade verkligen upp bollen åt honom, men det var Frans Jeppsson Wall själv som satte den i krysset.

Till sist: Schlagerveteranerna åkte ut direkt. Kan vi enas om att detta var slutet för en era?

Mest läst