Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hedersmedling riskerar liv

De kommuner som fortfarande inte förstått mekanismerna bakom hedersproblematiken måste tänka till.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under lång tid har svenska myndigheter agerat efter en och samma mall. När det uppstår problem inom en familj är det samhällets uppgift att hjälpa till att lösa dem. Man sätter stor tilltro till att det skall gå att få vuxna och barn att förstå varandras perspektiv och att det finns en vilja till förändring. Föräldrarätten är stark och grunden i alla omhändertaganden av barn och unga är att de skall ”jobbas hem”. Slutmålet är en lycklig och fungerande familj.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Denna praxis var under lång tid om inte oproblematisk så i alla fall inte farlig.

Så inte längre.

De ungdomar som kommer på kant med sina föräldrar på grund av att de senare bär på starkt patriarkala värderingar, riskerar att råka väldigt illa ut till följd av socialtjänstens övertro på medling. Det går inte att agera på samma sätt när det gäller hedersproblematik som vid andra typer av familjekonflikter. Ett faktum som många med ingående kunskaper om hedersförtryck vittnat om.

I går togs ämnet upp i ett reportage i Sveriges radios Kaliber. Programmet berättade om hur socialtjänsten i många kommuner ägnar sig åt att försöka förändra värderingar i de familjer där det förekommit hedersrelaterat våld och kränkningar. I Stockholm har ett antal omhändertagna ungdomar skickats till Linnamottagningen. Ett rådgivnings- och konsultationscentrum som drivs av Kvinnors nätverk. Där har man satsat på ett projekt med ”familjearbete” som fått tragiska konsekvenser. Unga kvinnor har förmåtts återvända hem varefter de mist sitt liv eller förts ur landet.

Det lär ske om och om igen så länge inte alla som arbetar med ungdomar som utsatts för hedersvåld till fullo inser vilka mekanismer som ligger bakom. Föräldrar som stänger in och hotar sina barn går sällan att prata till rätta via småtrevliga köksbordssamtal. Det är människor som lever i här och nu men ändå inte. Som bär med sig kulturella regelverk och som ingår i större hårt styrda sammanhang. Hela deras ”existens” är ofta beroende av att de lyckas kontrollera barnen. Lojaliteten ligger hos den egna gruppen. I Kaliber framkom hur man säger vad som behövs till myndigheterna för att få hem sitt barn.

I Kaliber påpekade Sara Mohammad från föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime att medlingsförsöken alltid sker på bekostnad av flickans eller pojkens mänskliga rättigheter. Tyvärr är det är så det är. Kommuner som ännu inte gjort det måste därför omedelbart upphöra med det aningslösa överslätandet av vad de här barnen och ungdomarna utsätts för. Alla i Sverige oavsett härkomst har samma rätt att leva ett fritt liv. Finns det människor som försöker förhindra detta – även om det är de egna föräldrarna – skall ungdomen skyddas mot dessa personer, inte förmås att ”komma överens” och anpassa sig till dem.

GP 18/11 -13