Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Han växlar mellan tre ansiktsuttryck"

Rättegången reser en rad frågetecken om Anders Behring-Breiviks liv de senaste tio åren. Men han vägrar svara, rapporterar GP:s Sarah Britz direkt från Oslo tingsrätt.

Onsdagens förhandlingar handlar om hur och varför Anders Behring-Breivik blev fanatisk nationalist och massmördare, om hans radikalisering. Frågor som tar sin börjar 2002 och som ställs gång på gång av åklagaren Inga Bejer Engh.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- I fokus står en resa till Liberia och hans kontakter med en serbisk nationalist han ska ha träffat där, berättar GP:s Sarah Britz som är på plats i domstolen i Oslo.

- Breivik berättar att det var Natos invasion av Serbien som fick honom att bli nationalist och att han hade 50 000 norska kronor med sig till Liberia. Officiellt säger han att han var där på ett Unicef-uppdrag.

- Sen vill han inte berätta mer, trots att han sagt mer i förhören. Han gillar inte frågorna. Förstår inte syftet med dem.

Vad gör åklagaren då ?

- Hon läser högt ur förhören, Breivik bekräftar uppgifterna, men vägrar säga något själv. Han tar inte avstånd från innehållet i sitt manifest, men vill tona ner det. Han säger att han ångrar att han sagt så mycket i polisförhören.

Anders Behring-Breivik ska ha haft kontakt med fler än bara den nationalistiske serben?

- Åklagaren tvivlar på att dessa personer finns. Hon vill ha klart för sig att han har hittat på kontakterna. Stämningen är mycket irriterad. Man vet dock att Breivik varit i Liberia. Det visar hans pass. Därifrån åkte han till London och det var där han ska ha fått sitt uppdrag, säger Sarah Britz

Hur reagerar Breivik på alla frågor?

- Han växlar mellan tre ansiktsuttryck. Han lyssnar, men kan också bli ivrig som en liten pojke över oviktiga detaljer. Han blir irriterad på den kvinnliga åklagaren, men inte alls lika irriterad på den manlige när han ställer frågor. Ibland ler han nedlåtande.

Hur fungerar den här rättegånge för dig som journalist och åhörare?

- Bra. Alla talar väl om hur bra allt fungerar. I förmiddags satt jag i ett medhörningsrum, men i eftermiddag har jag plats inne i salen. Vi sitter bakom en glasruta. Här är en hiskelig säkerhetskontroll, värre än på en flygplats, och här är jättemycket folk.

- De som inte får plats sitter i ett medhörningsrum eller följer rättegången från Hotell Bristol. De journalister som till exempel behöver tolkar får det. Själv har jag fått hörlurar. Jag tycker det är lättare att följa med på norska än på engelska.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.