Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/10

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Han har fått lotusblomman i blom

    Få växter är så mytomspunna och svårodlade i vårt klimat som lotusblomman. Indiens nationalblomma och den heligaste symbolen för hinduism och buddhism.

    Men Roland Gustavsson, trädgårdsodlare i Uddevalla räds inga utmaningar. Han älskar ovanliga, lite kluriga växter och efter sju års experimenterande lyckades han till slut med lotusen. I tre år i rad har den blommat i hans trädgård.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det ska sägas att hela Rolands trädgård är full av spännande växter. Här är en färgprakt som slår det mesta. Roland är lite av en uppfinnare och gillar att testa om han kan få frön att gro och de mest extrema växter att överleva. Han har specialiserat sig på de växter som inte alls hör hemma på våra breddgrader. Riktiga rariteter kan man säga. Till sin hjälp har han växthus för olika typer av plantor. Tittar man in i växthusen ser man fullt av småttingar som väntar på att få bli utplacerade i trädgården eller på att flytta till någon annans trädgård.

    – Det blir en del nya varje år. 300 driver jag upp från frö och jag behåller kanske 25 procent, säger han.

    De flesta fröer beställer han numera på nätet, men ibland behöver han inte ta den omvägen, för att få det han vill ha. Från vår utkikspunkt på verandan syns den äkta kastanj han hämtade på ICA Maxi för ett tjugotal år sedan. Den blommar nu och är så där tre meter hög. Bredvid oss står en tamarrillo, en blandning mellan tomat och potatis, som också kommer från fruktdisken och vindruvorna som hänger i taket i det inglasade uterummet, är också därifrån.

    Det finns mängder av olika kaktusar. Från den jättestora yuccapalmen, som är den största som växer i Sverige, till pyttesmå med stiliserade blommor i knalliga färger. Han har speciella arter från tre olika kaktussläkter – opuntia, echinosereus och escobaria. Några problem med att få dem att trivas är det inte. Det beror till stor del på att de växer i naturgrus, som han hämtar från de få grustag som finns kvar.

    – Naturgrus är egentligen det optimala för alla växter. Jag odlar de flesta direkt i grus. Det blir perfekt dränering, håller samtidigt fukten och ger tillräckligt med biologisk näring, säger han.

    Det är alltså bara att plantera och låta vara. Vilken dröm för en trädgårdsarbetare!

    Här och där i planteringarna ligger det små lavastenar och flera av kaktusarna växer ur stora lavablock som Roland har placerat strategiskt. Utanför verandan står en kaktus med knallröda blommor, som växer upp ur ett enormt lavablock. Det är en Chamaecerius silvestrii. På vintern har den sitt hem i det frostfria uterummet. Där sitter Roland gärna på vintern omgiven av alla sina lite känsligare växter.

    Lavan kom Roland över på 90-talet. Den hade skeppats från Reykjavik och skulle användas som fylle vid ett vägbygge i Bohuslän.

    – När jag såg lavan ligga i mängder i Wallhamns hamn ringde jag Vägverket i Borlänge och frågade om jag fick köpa ett par lass. Det gick inte alls. Vi handlar inte med privatpersoner, avfärdade han mig med ganska bryskt. Kanske var jag lite naiv som frågade. Skam den som ger sig tänkte jag då och nu ligger de här, säger han hemlighetsfullt.

    Kaktusarnas enda och värsta fiende är fukten på hösten och vintern. För att de ska överleva täcker Roland över dem med geotextil, ett material som också används vid vägbyggen.

    Strax bredvid kaktusplanteringen, finns den stora bassäng, som han har byggt för de rosa lotusblommorna. Lotusen är en vattenväxt och blomman kan bli 40 centimeter i diameter. De blommor som finns framför oss, är nästan i den storleken. Två är helt utslagna och njuter lojt på vattenytan i den 20 gradiga värmen.

    Sex till sju knoppar är sprickfärdiga och slår ut vilken dag som helst. Lotusen, som egentligen växer någon helt annanstans, älskar ljuset och solen och sluter blomman mulna dagar. Denna den sibiriska lotusen, eller Nelumbo nucifera ssp. komarovii, blommar från juli och en månad framåt. Just den här är en underart till den asiatiska lotusen, som växer i Indien. Förmodligen förde något djur, kanske en fågel, fröet från Indien till det mer kylslagna Sibirien. I Sibirien tvingades den bli härdig för att överleva. Den tål extrem kyla, ner till 40 minus på vintern och över 40 plus på sommaren.

    Hos Roland har den fått de bästa förutsättningar den kan ha i Sverige. De kalla regnen och kylan som vi har här vissa somrar, skyddar han den ifrån genom att stänga till de skjutbara glasluckor som skyddar bassängen. På vintern höjer han vattennivån, lägger på frigolit och ser till att bassängen inte blir bottenfrusen.

    Bergianska trädgården i Stockholm och Botaniska trädgården i Göteborg har försökt att odla lotusen, men misslyckats.

    – Förmodligen har jag den enda blommande lotusen i Sverige, säger han stolt.

    Felet de flesta gör, enligt Roland, är att plantera lotusen i ett för litet kärl. Själv började han också på det viset, med en tunna på 80–100 liter och misslyckades gång på gång till han förstod hur den ville ha det.

    – Det du ser på vattenytan är bara bråkdelen av lotusen under växtperioden. Den har en stor rot, som måste vara under vatten och resten av växtdelarna, som vissnar på vintern, tar också mycket plats. Att odla en lotus i en tunna är som att plantera en tusenårig ek i ett köksfönster, förklarar han.

    När Roland hade byggt den stora bassängen, var det bara ett litet problem kvar. Vad skulle lotusen växa i för jord, för att trivas som allra bäst? Roland prövade med näckrosjord, en lerjord som finns i handeln, men den visade sig vara för porös. Till slut efter många försök kom han fram till att cirka 80 centimeter, av riktigt tung lerjord, geggamoja, blandad med kalk och växtnäring var det allra bästa. Lerblandningen placerade han längst ner, med en gummiduk under.

    Roland kan tacka sin första hustru för sitt stora växtintresse. Hon satsade mot hans protester, skulle det vara nödvändigt, på ett växthus med tomatplantor. Vi den tiden hade han inte något hum alls om hur det gick till att föröka växter, men förirrade sig ibland in i växthuset och började testa att sätta sticklingar i jorden och se om det blev något. Det gjorde det och han fick snart blodad tand. Storasystern i Uddevalla var med i trädgårdsamatörerna och Roland blev inbjuden dit vid något tillfälle.

    – Det var en person som en kväll berättade om sina odlingar. Kan man odla sådana växter också, tänkte jag och så var jag fast, säger han. Det behöver kanske inte sägas att fruns trädgårdsintresse avtog i samma mån som Rolands tilltog. Det finns nog bara plats för en trädgårdsmästare med ett glödande intresse i varje familj.

    Under ett par decennier gällde trädgården, vid sidan om hans andra stora intresse musiken. Han var vokalist i dansbandet Kent-Eriks, som hade flera stora hits bland annat den svenska versionen av Jambalaya.

    – När vi var ute på turnéer och hade ledigt från spelningarna, promenerade jag i parkerna och fick nya idéer, säger han.

    Hos Roland finns numera inga vanliga perenner. Allt ska vara utmaningar, annars tycker han inte att det är roligt. Senaste projektet som han inte vet om det har lyckats ännu är en Puya raimondii, en rosettväxt som kan bli 10 meter hög när den blommar. Den är fridlyst och växer på 4 000 meters höjd i Anderna.

    – Den borde vara härdig här, tänker jag. Problemet är att fröna, för att gro, helst ska vara färska, för att det ska gå att odla växten. Men det är sällan någon är på 4 000 meters höjd och plockar frön från just den växten och det finns restriktioner när det gäller att importera frön från sällsynta växter.

    På något mystiskt sätt har Roland ändå kommit över 200 fröer av en odlare, varav endast två har grott. Hur han har kommit över fröerna? Det får jag förstås inget svar på. Han ler bara hemlighetsfullt.

    – Den ena ser inte riktigt frisk ut, men den andra är fin och den hoppas jag på, säger han bara lugnt.

    Så mycket arbete och så liten utdelning, är mer än vad de flesta skulle orka med. Men jag tror att det är Roland Gustavsson i ett nötskal. Han räds inte jobbet och är hela tiden på jakt efter de stora kickarna i trädgårdsarbetet.

    – Utan trädgården skulle jag inte existera, säger han enkelt.

    Lotusblomman

    Lotusblomman är en mytisk blomma och betydelsefull i religionerna hinduism och buddhism.

    Lotussläktets vetenskapliga namn är Nelumbo. Nelumbo-släktet omfattar två arter N.lutea som härstammar från Nordamerika och N.nucifera, indisk lotus, från Asien. Underarten N.nucifera ssp. komarovii, den sibiriska lotusen, är den enda som är så härdig att den kan växa i Sverige. Den finns vildväxande 16 mil norr om Vladivostok, vid ändstationen för den transsibiriska järnvägen. Där är vintrarna kallare och längre än i norra Sverige. Temperaturer under minus 40 grader är inte ovanliga. Somrarna är betydligt varmare än i Sverige över 40 grader är vanligt.

    Blomman kan bli upp till 40 centimeter i diameter, hos en del av hybriderna. Blommor och blad växer högt över vattenytan. Bladen har en vatten- och smutsavvisande yta, den så kallade lotuseffekten. Ska man odla den måste vattentemperaturen vara minst 20 grader plus i 75 dagar med början i maj. Går temperaturen ner gulnar bladen.

    Det gäller också nattetid. Vattendjupet i dammen kan variera från 20 centimeter till 60 centimeter, men roten måste vara täckt av vatten. Lotusen måste ha god näringstillgång och 40 cm tung kalkrik lera att växa i. Under tillväxtperioden ska lotusen bygga upp så kallade övervintringsknölar för att klara en lång vinter. Bildas inga knölar kan den inte övervintra.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.