Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Johan Bergmark

Han flydde från tortyren

TV Som 15-åring blev Hadi angiven av sin far och torterades i fängelset i Iran. Han lyckades fly till Sverige. På måndagskvällen börjar tv-serien om honom och andra ensamma flyktingbarn.

Varje år kommer det 2 000-3 000 ensamma flyktingbarn till Sverige. II den nya UR-serien Ensamkommande flyktingbarn, som har premiär på SVT i kväll, får vi möta sju av dem och höra deras historia.

Hadi är från Iran och har hunnit bli 20 år. Han läser omvårdnad på gymnasiet och bor i egen lägenhet i Stockholm. Men han kan fortfarande inte sova en hel natt och går hos psykolog.

När Hadi var 15 år blev han angiven av sin egen pappa, som har en hög position i den Iranska regimen. Orsaken var att Hadi inte ville leva enligt familjens regler och inte delade deras tro.

- Jag valde att vara mig själv och tro på det jag ville. Jag tycker att människor ska välja sin tro och inte tvärtom. Därför engagerade jag mig i flera humanitära organisationer i Iran, bland annat sådana som jobbade med yttrandefrihet och hbt-frågor, säger han.

Hadi åkte in i fängelse flera gånger, där han torterades både fysiskt och psykiskt. Till slut insåg han att han inte skulle överleva om han stannade kvar.

Vänner hjälpte honom att få kontakt med människosmugglare och han flydde, först över bergen till Turkiet, sedan under en lastbil via Grekland och Italien in i EU.

Vad känner du i dag in för människosmugglarna?

- Det är blandat. Det är typ de som har räddat mig, samtidigt var det inte schyssta och väldigt aggressiva. Jag blev inte misshandlad, men det går många historier om vad som hänt andra.

Egentligen var Norge målet, men smugglarna dumpade Hadi vid Centralstationen i Stockholm.

Hur gör du med de hemska minnena?

- Inte så mycket, faktiskt. De tränger sig på under dagen och under natten. Undan för undan lär man sig leva med minnena. Jag kan aldrig glömma, men man lär sig acceptera det som har hänt.

Hur ser ditt liv ut i dag?

- Jag har inte så mycket att klaga på. Jag pluggar samtidigt som jag har tre jobb – som vårdbiträde på ett demensboende, gruppledare på ett annat företag inom vården och som dj.

Vad hoppas du göra om fem år?

- Jag önskar att jag har utvecklat mina musikkunskaper då. I Iran fick jag inte lära mig att spela. Jag brinner för att jobba med människor också, men drömmen är att jobba med musik i framtiden.

Vad tror du skulle hända om du återvände till Iran?

- Jag är tämligen säker på att jag skulle bli avrättad.

Mest läst