Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Hallå Jessica Schiefauer!

författare bosatt i Alingsås som i måndags vann Augustpris för årets svenska barn- och ungdomsbok för romanen Pojkarna.

Hur känns det att vinna Augustpriset?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Nu börjar jag känna mig normal. Jag har haft telefonen avstängd och fått sova ett tag. Men nu kör vi! Jag tänker att jag åker med det här tåget nu för det går bara en gång i livet. Och långt bort i fjärran glimmar en diamant som innebär att Augustpriset ger mig tid och ro att skriva.

Har du råd att leva på skrivandet i dag ?

– Jag lever på skrivande och på att lära ut skrivande. När jag var färdigutexaminerad lärare 2009 sammanföll det med att min debut Om du var jag som kom ut 2009. Efter det hann jag aldrig jobba som lärare. Istället har jag haft mycket skrivarkurser och workshops. Dessutom är jag ansvarig för en kurs i berättarteknik och litterär gestaltning på Blekinge tekniska högskola.

Är det roligt?

– Det är fruktansvärt roligt att jobba pedagogiskt. Fast jag måste hela tiden plocka ut det arbetet från mitt skrivarkonto, därför måste jag försöka välja bort roliga skrivaruppdrag för att ha tid att skriva. Problemet är att det är lättare att hjälpa andra att komma igång med sina skrivarprojekt än att ta tag i min egna.

Pojkarna handlar om tre tonårstjejer som utforskar sin könsidentitet och får möjlighet att leva som pojkar på nätterna genom att dricka en hemlig nektar. Jag har förstått att den här berättelsen flödade ur dig utan att du riktigt själv förstod var den kom ifrån – berätta!

– Jag fått frågan flera gånger om hur jag kom på historien. Jag kan inte svara på det. Jag skrev fram den här världen där flickorna finns, och ville göra dem starka. Då damp den här idén ner om att de skulle få prova på hur det är att vara pojkar. De är mer som superhjältar med någon slags superhjältekropp, som inte har något att göra med hur det är att vara pojke på riktigt.

– Det är svårt att förklara hur skrivandet går till. Samtidigt som det är en aktiv handling där jag finns med och tänker och styr så sker det av sig själv. När en historia väl tar fart följer jag bara med.

Till vilken ålder vänder sig Pojkarna – är det mer en så kallad crossover än en ungdomsroman?

– Jag hade en liten kris 2010 när jag inte visste vad jag hade skrivit, om det var en ungdomsbok eller inte eftersom jag upplevde den som ganska avancerad. Men då sa min skrivar- och författarkollega Elin Broady att jag skulle strunta i vem som ska läsa och låta branschen bestämma det i stället. Alla som har fyllt femton år kan läsa den.

Bild - 1
Mest läst