Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Hallå eller! Nina Natri

    ...Nina Natri, som var med i indiepopbandet Fidget på nittiotalet och i somras debuterade som soloartist med plattan Lovers United.

    Varför dröjde du så länge med att solodebutera?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    - Efter Fidget var jag först med i ett annat band som hette Homy och som gav ut en platta 2004. Sen så tar det alltid väldigt mycket tid när man ska få ihop ett sånt här projekt, särskilt när man gör det på egen hand som jag har gjort.

    Du har dessutom finansierat utgivningen av skivan helt själv?

    - Ja, jag har gett ut den på eget skivbolag och hittills ligger jag lite back ekonomiskt. Jag tryckte upp 1 000 ex av skivan och jag säljer framförallt när jag är ute och spelar. Dessutom säljs skivan i en del skivaffärer, typ Bengans här i stan. Och så Itunes och Spotify och andra digitala köpesidor. Jag har faktiskt inte kollat ens hur det sålt- jag kanske har en miljon på kontot?

    Vad hade du för musikaliska mål för Lovers United-plattan?

    - Jag ville att det skulle bli episk popmusik, vilket för min del betyder vackra melodier, starka refränger och låtar som griper tag i en. Inför inspelningarna lyssnade jag mycket på elektronisk musik, typ fransmannen Sebastien Tellier.

    Skriver du låtarna själv?

    - Nej, till den här plattan gjorde låtarna ihop med andra. Om jag gör låtar själv blir det bara en massa långsamma ballader (skratt).

    Du har en massa samarbetspartners i ditt soloprojekt – hur funkar det?

    - Jättebra. Vi skickade låtarna mellan oss och jobbade vidare på varandras idéer. Plus att jag tog jag med mig mina idéer hem till de andra. Nu för tiden är det ju så lätt att spela in hemma eftersom alla har råd med en hemmastudio. När vi började med Fidget var det minsann rullbandspelare, kassettdemos och inspelningar i svindyra studios som gällde...

    På tal om att leda såna här projekt - är du en bra chef?

    - Jag tror att jag är fantastisk chef! Allvarligt talat så gillar jag att hålla ihop och organisera saker och ting. Det stora problemet med inspelningarna var snarare att vi fick så mycket material att välja bland. Då hade det varit skönt om någon hade kunnat bestämma och välja åt mig.

    Och så spelade du på Way out West i somras – hur var det?

    - Det var grymt! Vi gjorde en klubbspelning och det var helt fullt. Jag hade ett helt band med mig, det vill säga fyra musiker plus jag själv.

    Är det fler spelningar på gång?

    - Ja, just nu försöker jag tråckla ihop en höstturné. Det är inget som är helt spikat ännu, men snart ska jag nog bli klar med ett antal datum. Tanken är att vi ska spela på lite olika ställen i landet, och eventuellt utanför landet också.

    Vad gör du annars då?

    - Jag har jobbat som platschef och assistent på filminspelningar. Just nu jobbar jag med filmen Håligheter som spelas in här i Göteborg och regisseras Henrik Hellström och filmas av Fredrik Wenzel. 

    Är det din huvudsakliga syssla nuförtiden?

    - Nja, jag vet inte. Jag tar jobben som de kommer och har också jobbat som koordinator på en mängd olika musikevenemang i stan, både mindre och större. Jag har jobbat med allt ifrån uppträdanden i Stadsteaterns foajé till storkonserter på Ullevi.

    Och så är du dj också?

    - Ja, fast det har inte varit så mycket av den varan på ett tag. Men den 21 oktober ska jag faktiskt dj:a på Nef här i stan. Då är det dansklubb där, så det blir förstås mycket dandsmusik. Några speciella låtar jag kommer att spela? Nja, det är svårt att säga, det beror på stämningen. Är det stendött på dansgolvet brukar jag köra någon personlig favorit.

    Har du någon favoritklubb här i stan?

    - Yaki-da är en bra klubb tycker jag, och Nef är också bra om man gillar dansmusik. Sen gillar jag att gå till Pustervik också, men det är väl kanske ingen dansmusik-klubb på det sättet.

    Är du ofta ute på klubb?

    - Ja, fast inte varje helg. Jobbar jag så orkar jag inte gå ut så mycket. Då är jag hellre hemma och kollar på film. Eller går på fotboll. Jag har årskort på Blåvitts alla matcher så…

    Ursäkta mig, men där måste vi tyvärr avbryta intervjun – jag håller nämligen på Gais…

    - Ha ha! Ja, men derbyt mellan Gais och IFK lär ju Gais vinna. Blåvitt har ju varit så dåliga hela hösten. Men när man har årskort som jag så måste man ju gå på varje match ändå, oavsett om ens lag spelar dåligt.

    Så ikväll lär man hitta dig framför EM-kvalmatchen mellan Finland-Sverige?

    - Absolut. Och även om jag har finska föräldrar så håller jag på Sverige i fotboll. Fast är det hockey så håller jag på Finland...

    Låt oss återvända till nittiotalet: tycker du indiebanden från den tiden fortfarande går att lyssna på?

    - Ja, en del. Pulp till exempel är ju fortfarande bra. Av de svenska banden är det framförallt Bob Hund som håller än. Det blir aldrig någonsin dåligt, det är så bra hantverk. Och man blir ju förstås fortfarande lika glad när man lyssnar på Brainpools Bandstarter!

    Ni gav ut era plattor på det gamla proggskivbolaget Silence – varför ?

    - Vi blev tipsade av Bob Hund som spelade in för dem, plus att de i sin tur rekommenderade Silence. Så vi åkte upp till Koppom i Värmland och spelade in i deras legendariska proggstudio. Jag minns att det var älgjakt när vi var där, så vi var förbjudna att gå ut i skogen eftersom vi kunde bli skjutna.

    Förresten, går du ofta ut på konserter?

    - Ja, jag älskar att gå på konserter. I somras var jag bland annat på Arcade Fire i Stockholm och på Metallica. Nu i helgen hade jag gärna åkt upp till Stockholm igen och kollat in den gamla kanadensiska indierockduon Death from Above, men det gick tyvärr inte.

    Vad ska du göra i helgen istället?

    - Ikväll blir det som sagt Finland-Sverige på tv:n, men imorgon ska jag på en releasefest för boken Blod Eld Död som min kompis Ika Johannesson skrivit ihop med Jon Jefferson Klingberg. Det blir på ett ställe som heter Truckstop Alaska, men det är nog bara för särskilt inbjudna.

    Du bor i Majorna – har du några favoritplatser du vill tipsa om?

    - Älvsborgsbron! Allt däromkring: under, över och runtom. Sen så har det nyss öppnat en tapasbar vid Mariaplan, men dit har jag inte hunnit gå ännu.

    - Men vi har ju alltid puben Red Lion som också ligger vid Mariaplan. De har pubmat och livesport – vad mer kan man begära av livet?

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.