Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Hallå eller! Kjell Wilhelmsen

    Kjell Wilhelmsen spelar en fjolla i sina bästa år, pratade norska som barn och gillar när tanterna ler mot honom på vagnen.

    Du beskrivs som en urgöteborgare. Hur är en sån?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    – Haha, ja, det är att man... Man är född i Göteborg, man har varit i Göteborg hela tiden och man verkar i Göteborg. Och så är man go och glad och har hjärtat på rätt ställe! Man tänker med hjärtat.

    Och det gör du?

    – Ja, det gör jag, hoppas jag! Man är go och skämtar lite med glimten i ögat och så där.

    Vad har du för dig nu i helgen?

    – Jag ska jobba både fredag och lördag, vi har premiär på Lubiewo – Kärleksön nästa fredag. Sedan ska jag vara hemma med familjen, döttrarna Mira och Saga, och min sambo. Vi ska bara ta det lugnt och gå långpromenad, som vi försöker göra så fort det inte regnar.

    Hur ofta kan det bli?

    – En till tre gånger i veckan blir det nog, då kan vi gå från Lunden mot Götaplatsen, och ibland in mot Vasaplatsen och nästan runt hela stan.

    Brukar helgerna innebära jobb eller är du ledig ibland?

    – Nej, jag hinner vara ledig hela helger. Då umgås jag med familjen och försöker titta på film. Men jag går inte ut så ofta längre...

    Varför inte?

    – Jag är 45 nu! Haha, jag har levt det där livet! Man får ta det lite lugnt också!

    Kan du berätta lite grann om din roll i Lubiewo?

    – Jag är Apotekerskan, en fjolla i sina bästa år. Hon är i 55-60-årsåldern och har levt ett hårt liv bland pissoarerna och urinoarerna i Lubiewo. Hon har levt för att hitta kött för natten. Nu har Apotekerskan blivit clean, och kör bara med cybersex – med tanke på alla sjukdomar – och försöker att lära andra att skydda sig. Det går så där. Det är en väldigt svart och humoristisk föreställning.

    Trivs du bäst på teaterscenen eller i tv-rutan? Eller går det att välja?

    – Nej, det går inte. Jag gillar det växelvisa. Jag stortrivs med livepublik, när man får leva ut på scenen. I tv är det mindre rörelser men mer nära. Men det går inte att jämföra på något sätt. Jag kommer aldrig att ge upp teatern och aldrig sluta filma!

    Man hinner väl inte tröttna heller om man växlar så där.

    – Nej, man gör ju inte det. Men man kan längta till det andra – när vi var i Thailand och filmade ett halvår längtade jag tillbaka till scenen.

    Ja, i måndags sändes ju det sjunde avsnittet av 30 grader i februari. Tre avsnitt återstår. Hur ofta får du frågor om hur det ska gå för Glenn?

    – Varje dag! Och det är så roligt! Senast i går kväll, när jag gick hem från Stadsteatern vid halv elva, stoppade ett par mig och berättade att de tittade väldigt mycket och undrade hur det skulle gå. Det är roligt, för alla är så positiva! Och det är kul att se tanter som sitter på vagnen och ler mot en! Det är trevligt. Det är ganska skönt med Sverige på så sätt, att folk inte flyger på en så där.

    Uppmärksamheten måste värma?

    – Ja, det värmer gott. Hoppas bara att det håller i sig...

    Det gör det säkert, det är jag övertygad om. Men vad ser du själv på tv?

    – Jag är cineast och ser mycket film. Så mycket jag kan! Men jag tycker inte att det är så mycket kvalitet på tv, det är SVT bara, så jag ser filmer i stället. Jag klipper nog 1-2 filmer per dag.

    Oj! Vad ser du helst för genre?

    – Det beror på humöret. Är jag jätte-, jätte-, jättetrött så ser jag gärna något lättsmält. Nån action eller deckare. Jag hyr, lånar eller köper boxar, gärna HBO-serier. Jag måste ha hela boxen också, jag skulle till exempel aldrig kunna se 30 grader... Då skulle jag få gå med öronskydd tills serien var sänd och sedan klämma allt på en gång.

    Vart reser du helst?

    – Haha, ska jag säga Thailand nu?

    Nä, jag tänkte ... Om du hade något favoritresmål, antingen som du varit på eller drömmer om? Tänkte om Thailand väckte reslust ...

    – Min familj är från Nordnorge, Nordkap, och där är det helt stilla och skönt. Det är nog mitt favoritresmål. Jag är inte så mycket för värme och ligga och sola. Storstäder är bättre då. Jag är rastlös och gillar historia och kultur.

    En urgöteborgare från Nordnorge alltså.

    – Mina föräldrar kom hit -63 så föddes jag på Mölndals BB -67. Jag pratade norska i hemmet men när jag började skolan blev det svenska. Men det är kul att prata med släkten, då kommer norskan tillbaka!

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.