Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Stefan Berg

Hallå Eller! Dennis Töllborg

Göteborg Professor Dennis Töllborg föraktar hycklare, satte upp en sida ur Slitz över hustruns säng och minns tiden när han var hjälte.

Vad ska du göra i helgen?

– Min grabb fyller 30. Så det blir lite presenter och kaffe, och så ska vi passa deras barn. Sen går väl de ut och super skallen av sig.

Det sägs att man alltid kan hitta dig på Sjuans Ölhall på torsdagar. Vad gör du där?

– Jag pratar skit med kompisar. Det är en kort tid i veckan när man bara kan prata om helt oviktiga saker, sen blir man ren i huvudet. Jag har gått dit i 15-20 år.

Men varför just Sjuans?

– Det är blaskigt öl och dålig akustik, så man slipper höra vad folk säger. De känner mig där, och vet vad jag ska ha. Tre pints och sen ska jag hem. Det är väl den enda puben i Sverige jag känner egentligen.

Är det lite som i tv-serien Skål, där alla vet vad du heter?

– Jag har inte sett den, men jag kan tänka mig det. Sjuans kommer alltid finnas där, och det är en trygghet. Är man hjälte skiter de i det. Är man paria skiter de i det också.

Du växte upp i Långedrag, hur var du som barn?

– Min mor och min styvfar flyttade runt hela tiden, men det var i Långedrag jag bodde längst tid innan jag flyttade hemifrån vid 15. Jag hade damp, vamp, svamp och allt vad det heter. Det har jag kvar fortfarande, men det har väl alla begåvade människor. ADHD och sånt trams, det är bara barn som avviker och därför är besvärliga. Det klarar inte föräldrarna av i dag när alla ska självförverkliga sig själva. Förr togs det bort med lobotomering, nu tas det bort med amfetamin.

Jag har läst att du alltid haft ett väldigt starkt klasshat. Vad betyder det för dig?

– Jag vet inte om jag alltid haft det, men det har jag säkert sagt. Jag vet hur de som gick på Samskolan fick sina jobb genom att klia varandra på ryggarna. Den styvfar jag växte upp med var ett riktigt charmtroll från överklassen som alla gillade. Sen slogs han och jävlades när folk inte såg. Jag föraktar de socialt kompetenta hycklarna. Det är därför jag inte är justitieminister.

För att du inte spelar det sociala spelet?

– Jag tar inte på mig slips för att man ska det. De som har makt i dag har det på grund av ett korrupt spel där folk slickar röv för att bli som dem de slickar. Jag känner ju alla dagens potentater, och har sett hur de följer vindarna när det blåser.

Du har sagt att du "inte är trogen mot personer, utan mot värden". Du verkar ha en väldigt hög moral?

– Det finns en värdeförändring i samhället som jag störs över. Det är som när folk lånar saker. Sen lämnar de tillbaka saken trasig, och säger "Det var inte meningen". "Det får man ju fan hoppas" säger jag då. Men varken Gud eller Reinfeldt kan ju komma ner och fixa det. Har man gjort något fel måste man ta ansvar för det. Plikt är inget negativt för mig.

Lever du som du lär då?

– Jag misslyckas hela tiden och gör en jäkla massa fel. Men man har rätt att vara människa och misslyckas. Men man måste också ta konsekvenserna för det.

Vad är det elakaste du gjort?

– Det finns en sak jag mår så jävla dåligt över. När jag var 15 så hade jag en granne som var 12. Jag lånade en femma av honom för att köpa ett paket Commerce. Det var ju hela hans veckopeng. Och jag betalade aldrig tillbaka. Det tänker jag fortfarande på minst en gång om året.

Om det är det värsta du gjort måste du vara nåt slags helgon.

– Nej, men jag har sårat en massa tjejer och sårat min hustru. Och det lär jag väl fortsätta med, man är ju bara människa.

Du blev professor i rättsvetenskap vid 43 års ålder. Varför ville du bli jurist?

– Det ville jag inte. Jag ville bli lärare. Men jag hade så jäkla roligt på gymnasiet så mina betyg räckte inte till. Då fanns två alternativ som bara krävde gymnasieexamen, teologi och juridik. Jag var ihop med en brud då som tyckte att vi skulle bli nåt ihop. Hon sa att jag var en tjötig jävel och att juridik kunde passa.

Hur var utbildningen?

– Jag körde aldrig på en tenta. Jag tyckte det var så jäkla tråkigt och ville inte gå på fjollbaler och sånt strunt, så jag fastnade i böckerna. Sen skrev jag en uppsats och en professor tyckte att jag var tvungen att börja forska. Då blev jag jäkligt smickrad, så jag började och helt plötsligt var man en gubbe och professor. Jag ville ju egentligen bli Formel 1-förare.

Har du begått ett brott nån gång?

– Jajjamensan, ett brott om dagen annars mår man dåligt, som jag brukar säga. Alla snutar vet att jag alltid kör minst 30 kilometer för fort, förutom där det är 30 eller vid nån skola. Man kommer fram snabbare och jag har råd till det. Jag satt en natt i häktet när jag var 13. Jag hade åkt till Fredrikshavn över dagen och supit mig dyngrak, precis som alla ungdomar i Göteborg.

Du valdes till årets man av Slitz 1997. Hur kändes det?

– Jag visste inte ens vad Slitz var. När de ringde så frågade jag min grabb vad det var. Han var 15, så han visste ju såklart. Min fru fnös när jag sa att de ville göra mig till årets man, så då tackade jag ja. Sen rev jag ut sidan och satte upp den ovanför frugans säng.

Utnämningen var i samband med Leanderfallet. En man hade blivit uppsagd från sitt jobb för att han fanns i ett Säporegister, listad som en säkerhetsrisk. Du drev fallet till Europadomstolen och mannen fick ersättning efter 18 år.

– Det var då jag var hjälte. Då hade jag makten i en sån jävla brygga. Jag minns att jag lärde mig hur korrupt allting var, och hur lata journalister är.

Du lämnade den juridiska fakulteten på Göteborgs Universitet i protest för sex år sedan. Vad var det som hände?

– Chefen sålde professorstjänster för att få in pengar. Advokatbyråer började betala, och plötsligt kunde de ge bort professorstitlar i pensionsgåva. Det var en win-win-grej och ren prostitution. "Här kan jag ju inte jobba", tänkte jag. Sen fick GP nys om det, och plötsligt blev jag oumbärlig på GU. Vi kom fram till att jag kunde stanna, men att jag inte ville ha något med juridiska institutionen att göra. Då satte de mig på Gothenburg Research Institute, vid Handels. Jag krävde att ha minst 5 000 kronor mer i månaden än tre professorer jag hade namngett. Men så kunde de inte göra, sa de.

Vad forskar du på nu?

– GRI ska ju flyttas och bli en del av en större institution. Så just nu kan jag inte röra mig. Så jag har börjat gå igenom all representation och alla gåvor som gått ut från Handels rektor.

Du var rejält i blåsväder sommaren 2010 när du sågade Rikspolisstyrelsens internutredning efter en granskning betald av polisen i Västra Götaland. Du ville att granskningen skulle skötas av en fristående myndighet. Vad hände sen?

– Det tog hus i helvete. Det var ju en delrapport som skulle ha fortsättning. Men regeringen sa att det inte passade när det var valår. Jag åkte ned till Australien för att analysera systemet de har för att motverka illojal maktanvändning. Jag följde poliser och advokater. Finansieringen drogs tillbaka, och jag fick lägga ut 50 000 själv för att kunna färdigställa rapporten.

– Jag söp mig till sömns där jag låg eländig ute i den australiensiska bushen. Jag jobbade 14-15 timmar om dygnet i tio veckor. Jag fick gå till barnens zoo för att se en känguru.

I journalistkretsar är du känd som en person som alltid är bra att ringa, eftersom du alltid uttalar dig väldigt kraftfullt i olika frågor. Gillar du massmedial uppmärksamhet?

– I början var det jätteroligt. Jag ringde hem till mamma när jag skulle vara på tv och så. Men jag har inget behov av det längre. Ringer du och frågar vad jag tycker är det självklart en bekräftelse på att jag finns och det är ju smickrande.

Hur kommer det sig att du är så frispråkig?

– Jag hatar när folk är trevliga mot människor, för att sedan prata skit om dem efteråt. Jag ber alla att fara åt helvete i vilket fall. Får man en fråga ska man svara på den ärligt.

Du verkar ganska lynnig som person.

– Jag är väldigt temperamentsfull. Det är säkert genetiken och adhd-biten som ligger bakom. Lynnighet är ett utslag av integritet. Att bli förbannad över att professorstitlar säljs till överklassen..., ska man inte bli jättearg över det? Leif GW Persson säger en sak lugnt och alla lyssnar. Jag brinner och är passionerad och anklagas för att vara hysterisk.

Vad gör du på fritiden?

– För att överleva har två saker varit viktiga för mig: Sjuans ölhall och innebandygänget. Vi har spelat ihop i 15-20 år. Det är jättetrevligt.

Du seglar också va?

– Det är mest mina söner. Men jag var ordförande i Laserförbundet ett tag. Jag brukade vara ute på lite tävlingar ibland, men kom alltid sist. Jag fick aldrig segla själv när jag var liten. Men jag försökte sno en segelbåt när jag var 13. Det gick åt helvete. Det var mitt på dan, och precis när jag skulle putta ut den från kajen kom grabben som ägde den och undrade vad fan jag höll på med.

När granskningskommissionen, som skulle utreda mutkulturen i Göteborg, tillsattes hamnade du utanför. Det verkade som att du blev ganska bitter.

– Du har tre Pellar som ska sitta och dela på en deltidstjänst i ett år och fixa detta. Jag deppade ner mig över det i våras. Låt nån annan göra det, visst, men gör det ordentligt i alla fall. Det kan inte ens Gud göra på en deltidstjänst.

Tack ska du ha för intervjun.

– Tack själv, det var bra terapi det här.

Bild - 3
Bild - 4

Född: 1953 i Annedal, delvis uppvuxen i Långedrag.

Familj: Hustrun Marja och sönerna Patrik (född 1982) och Nikolai (född 1988).

Karriär: Jur kand 1978, juris doktor 1986, docent i rättsvetenskap vid Lunds universitet 1987. Professor i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet 1996.

Intressen: Segling, gocart och innebandy.

Kuriosa: Vald till bästa lärare på Handelshögskolan 1989. 1997 blev han vald till Handels Pärla och korades till Årets man av tidningen Slitz.

Mest läst