Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Hallå eller! Carin Götblad

    Förre länspolismästaren Carin Götblad blev besviken när hon inte fick jobb i Göteborg och har en råtta vid namn Konstapeln inackorderad på Skansen.

    Vad gör du just nu?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    – Jag är i mitt fritidshus i Visby och försöker jobba och ha semester samtidigt. Det är ingen bra kombination, jag rekommenderar inte den. Särskilt inte om man är barnvakt samtidigt.

    Är det barnbarn du passar?

    – Ja, mitt äldsta barnbarn som har skollov och hennes tvillingsmåsyskon. Så det är full fart. Dessutom har jag två olika hantverkare här, en som putsar fönster och en som skruvar upp en hängmatta som jag köpte i Nicaragua. Det är inte så lätt. Den ska ha pinnar i varsin ände som spretar ut, men hur vi än gör åker hängmattan ihop. Jag har försökt ringa alla jag känner i Latinamerika för att fråga men ingen svarar. Det är natt där nu så de är nog inte så glada att jag ringer.

    Hur ska du fira midsommar?

    – Det blir här i Visby med barnbarnen, deras mamma och min sambo om han hinner hit från Norge. De har ett jättefint midsommarfirande i Visby för familjer och barn. De har till och med människor som lär barnen binda blomsterkransar. Det är jag väldigt tacksam för.

    Är du traditionsenlig när det kommer till storhelger?

    – Verkligen inte. Jag är en sådan som alltid haft jättemycket ångest på storhelger. Jag är uppvuxen i en småborgerlig familj där det var väldigt viktigt med alla traditioner. Det blir ju ofta så att det är en generation som klarar av det och nästa får ångest. Jag har alltid passat på att jobba på påsk, jul, nyårsafton och midsommar. På midsommar brukar jag normalt stå på vägarna med trafikpolisen och kolla nykterheten. Men de två senaste åren har jag klarat av att fira. Tack och lov för barnbarnen, man får en andra chans då.

    Ingen ångest nu alltså?

    – Nej, och nu är jag ju dessutom tjänstledig från polisen så jag kan inte stå och göra trafikkontroller hur mycket jag än hade velat. Det kanske allmänheten är glad för. Nu får jag snällt dansa runt stången i stället. Eftersom jag alltid jobbat är jag inte bra på sådana saker som att skjuta upp raketer och binda blomsterkransar.

    Du har jobbat som förskolelärare tidigare, är det en fördel när du passar barnbarnen?

    – Jag vill gärna tro det, men jag tror inte omgivningen håller med. Just nu sitter de och tittar på dvd.

    wikipedia står det att du är uppvuxen i Uddevalla?

    – Det där är totalt fel. Jag har aldrig varit i Uddevalla i hela mitt liv! Jag fattar inte vem det är som har skrivit in det. Men jag har gett upp det där med att ändra det. Jag är född i Sundbyberg och bodde där tills jag var nio-tio år. Då flyttade vi till en gård på landet utanför Sigtuna.

    Hur var du som barn?

    – Jag var väldigt energisk. Både blyg och lite försiktig, men påhittig och organiserade saker och styrde och ställde med småsyskon. Tidigt så bakade jag kokosbollar och sålde vid tomtgränsen. Vissa föräldrar klagade till mina föräldrar, de tyckte inte det var trevligt att jag tog betalt. De tyckte väl att det var en närig liten unge det där. Min mamma hade ett uttryck, hon brukade säga att "Carin, hon ska alltid krångla". Jag tog inte bara saker utan ville gärna ifrågasätta. Det kan nog vara ganska påfrestande när man har fyra barn.

    Du sökte jobbet som länspolismästare i Västra Götaland, blev du besviken när du inte fick det?

    – Ja litegrann. Absolut. Jag älskar Göteborg och Västra Götaland så det är klart att jag blev. Men det är regeringen som bestämmer, och det får man finna sig i. Och det är en jättebra person (Klas Friberg, red. anm.) som har fått det.

    Så du skulle kunna tänka dig att flytta från Stockholm till Göteborg?

    – Ja, eller kunde i alla fall. Är det ett tillräckligt roligt jobb så. Min sambo är från Göteborg och jag har min släkt i Lidköping.

    Vad tycker du om Göteborg?

    – Det är en underbar stad. Min sambos barn och barnbarn bor i Göteborg så vi är ofta där. Jag var där en hel del som ung också. Jag var väldigt engagerad i olika alternativrörelser mot rivningsraseriet som pågick i slutet av 70-talet. Då hade vi kontakt med kamraterna i Haga. Det är en underbar stadsdel. Jag hoppas att göteborgarna i dag är tacksamma mot de som engagerade sig, man hade ju tänkt riva ner hela Haga. Tänk vad värdefullt att det finns kvar. En annan sak jag gillade mycket med Göteborg var att det fanns färsk hönökaka. När jag växte upp i Stockholm var den alltid torr, jag började hosta när jag åt den. I Göteborg var den alltid svampig och färsk. Jag åt mängder med hönökaka.

    Finns det något som kännetecknar göteborgare?

    – Ja, och som alltid finns det två sidor. Å ena sidan är de mer avslappnade och sociala. Å andra sidan har de något stockholmskomplex, det märker jag inte minst på min sambo. Det är väldigt känsligt om man säger att Göteborg inte har tunnelbana och inte är en riktig storstad. Då tänder han på alla fyra direkt! Det är roligt, jag brukar retas med honom ibland. Om jag tycker att det är för lugnt hemma kan jag ta upp det.

    Det har gått ett drygt år sedan du slutade som länspolismästare, saknar du det?

    – Oja! Jag saknar mina medarbetare, att vara med där det händer och påverka viktiga samhällsfrågor och problem. I dag är problem så komplexa. Det går inte att tro att man kan lösa något genom att bara titta på det med polisögon. Vi måste ta till oss kunskap och lyssna på det som andra kan och som kanske inte vi kan. Det är det som är så stimulerande. I dag jobbar jag som nationell samordnare mot våld i nära relationer och har en jätteviktig uppgift från regeringen. Jag tittar över hur samhället kan jobba mer effektivt med de här problemen. Men jag hoppas snart få jobba som operativ chef igen.

    Saknar du uniformen?

    – Nej, inte särskilt. Speciellt inte att ha kavaj i yllegabardin när det är sommar och 25 grader. Att ha slips som ett strypgrepp runt halsen saknar jag inte heller.

    Har du begått något brott någon gång?

    – Jag tror inte det, det låter ju jättetråkigt. Gå mot rött ljus och så är ju inget brott. Jag har körkort men avskyr att köra bil men någon gång har jag säkert kört för fort utan att någon upptäckt det. Och så har jag kört med någon trasig glödlampa i cykelbelysningen.

    Polisen skildras ofta i böcker och tv-serier, vad tycker du om bilden av poliser i populärkultur?

    – Om man jobbar som polis så kopplar man inte direkt av med deckare. Jag läser poesi och kärleksromaner i stället. Jag tycker bilden ofta är schablonartad. Den där Mikael Persbrandt-modellen, där någon skriker och svär och slår in dörrar. Så jobbar inte polisen. Poliser är intellektuella och analytiska personer. Det är det normala.

    Har du något husdjur?

    – I hela mitt liv haft massor av djur, men just nu har jag inte det. Jag har rest så väldigt mycket. Jag sitter och behärskar mig kan man säga. Min personal samlade ihop pengar till en häst till mig som jag fick när jag slutade som länspolismästare. Jag har aldrig fått en så fin present. Det är en pensionerad polishäst men jag har inte hämtat den än. Den skulle ha lämnats över redan vid avtackningen men min man hejdade det i sista stund och sa att det kanske är bäst att ni frågar Carin först. Det är synd, för hade jag fått den då hade det inte funnits någon återvändo.

    Jag såg ett videoklipp från avtackningen där du också fick en svartråtta vid namn Konstapeln i present av Jonas Wahlström på Skansen?

    – Ja, det syns kanske inte där men den kissade väldigt mycket på mig. Den kissade ner mina händer samtidigt som jag skulle stå och tacka en massa människor och ta i hand. Jag försökte torka av mig, men närmaste damrum var flera våningar upp. Jag hoppas att de som tackade mig inte gick runt och luktade råttpiss efteråt. Jag har haft brunråttor tidigare, de är lugnare och mer intelligenta. Råttan som jag fick är placerad på Skansen.

    Brukar du besöka Konstapeln på Skansen?

    – Sist jag var där var hela råttavdelningen tom. Jag sökte Skansen-Jonas för att fråga om min råtta. Jag befarade att den blivit ormmat. Men jag fick inte tag på honom och barnbarnen var med så jag ville inte ställa till med en scen.

    Vad har du för sommarplaner?

    – Jag ska vara i mitt hus här på Gotland och få ordning på hängmattan. Och kanske köpa en elgräsklippare. Vi har ingen bil så jag måste frakta allt med cykelkärra. Kanske tar jag en vecka och cyklar i Västra Götaland. Då startar jag i Lidköping och Göteborg blir the grand finale.

    Namn: Carin Götblad

    Familj: Sambon Erling Bjurström, professor i kultur- och samhälle vid Linköpings universitet

    Ålder: 57

    Bor: Stockholm, fritidshus på Gotland

    Gör: Utsedd av regeringen till Nationell samordnare mot våld i nära relationer, tidigare länspolismästare i Stockholm län.

    Övrigt: Har en bakgrund som förskolelärare och jurist. Är ledamot i Göteborgs universitets nya styrelse.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.