Hallå eller! Henrik Lundqvist

Vad ska du ha för dig i helgen?

– Bra fråga, jag har inga planer än. Hittills har jag försökt ta dagarna som de kommer.

Men vad pysslar du med medan du är här i Göteborg?

– Dels så tränar jag, sen så försöker jag träffa vänner och umgås med familjen – det var ju det som var planen med att komma till Göteborg från början. Jag försöker passa på att vara lite spontan och hälsa på vänner och bekanta.

Var äter du helst i Göteborg?

– Jag har inga direkta favoritställen och går lite överallt. Jag äter mest hemma i vanliga fall och nu på senaste tiden har jag ätit mycket hos vänner. Jag har bjudit in mig själv hos grannarna en del, så där tycker jag om att äta.

Och VAD äter du helst?

– Svensk husmanskost är ju väldigt gott, särskilt nu när jag inte har fått äta det på väldigt länge.

Lagar du husmanskosten själv då?

– Nej, det gör jag inte. Det är därför jag bjuder in mig själv hos andra, det är väldigt praktiskt på så sätt.

Om en kompis från USA besöker Göteborg, vad tipsar du denne om då?

– Först och främst skulle jag tipsa om att åka hit på sommaren, så man får möjlighet att se den fina sidan av västkusten och vara ute på havet. Annars tycker jag att Göteborg är en mysig, liten storstad där det finns mycket att göra. Matmässigt skulle nog tipsa om Sjömagasinet och Fiskekrogen för att få lite Göteborgskänsla på det viset.

Och om du måste peka ut det sämsta med Göteborg?

– Det skulle väl vara vädret då kanske.

Inte att det saknas direktflyg till New York?

– Ja, direktflyg till New York och trevligare höstväder får svaret bli.

På tal om New York, har du hört något från vännerna där om stormen Sandy? Står ditt hus kvar?

– Ja, jag har varit i kontakt med grannen, huset står kvar men det har blivit lite skador på det. Jag bor ganska högt upp på västra sidan av Manhattan så vi har inga vattenskador, men däremot har det blåst sönder en del. Så det måste tas tag i nu.

Tycker du att det är nervöst att prata med en så prominent morgontidning som Göteborgs-Posten?

– Haha nej, jag känner mig ganska bekväm i situationen faktiskt.

Skämt åsido, har du blivit starstruck någon gång?

– Ja, senaste gången jag blev starstruck var när jag träffade Roger Federer.

I vilket sammanhang var det?

– Han hade vunnit en match i US Open och jag fick snacka med honom efteråt. Han är en av få idrottare som jag verkligen ser upp till – otroligt duktig både på och vid sidan om banan och ett stort föredöme för tennisen. Så det var riktigt kul att träffa honom och ett litet sådant "starstruck-moment".

Du gillar tennis?

– Ja, det är min favoritsport utöver hockeyn. Jag spelar mycket tennis på sommaren, det är roligt och ett bra sätt för mig att hålla igång.

Förstår det. Nu till en av mina viktigare frågor – har du mjäll?

– Hehe nej, det har jag inte. Jag har ju väldigt bra schamponering så jag håller håret i trim.

Ja, du är ju ansiktet utåt för mjällschampot Head and Shoulders, men det var alltså inte du som kontaktade dem för att målvaktshjälmen gav dig mjällproblem?

– Nej, så var det inte. Däremot är det ju inte optimalt att ha på sig keps och hjälm hela tiden, så det är klart att ett bra schampo hjälper till.

Varför tror du att de vill att just du ska marknadsföra deras produkt?

– Ja du, jag vet inte. Det måste du nog fråga dem om.

Annars är det ju en ganska allmän uppfattning att du är en stilig karl så det kanske spelade in. Tycker du själv att du ser bra ut?

– Nja, jag känner mig ganska medel när det kommer till det där.

Så om du får poängsätta ditt utseende på en skala mellan ett och tio, vad blir det då?

– Då får det bli en sexa. Jag försöker verkligen inte vara den där supertrendiga killen, för det kan jag inte. Men jag bryr mig absolut.

Skulle du säga att du är fåfäng?

– Nej, jag är nog ganska medel även där. Jämför man svenskar med amerikaner så tror jag att vi bryr oss mer om hur vi ser ut. För amerikanerna ska allt vara bekvämt medan vi tänker mer på att det ska se snyggt ut, men om jag jämför mig med svenskar så är jag nog medelfåfäng.

Nu har du gjort väldigt många säsonger för New York Rangers, tänker du stanna där hela karriären?

– Svår fråga. Det hänger ju lite på klubben också men just nu trivs jag otroligt bra och ser ingen anledning att flytta någon annanstans. Det vore kul att få spela hela karriären där.

Hur pass stor är du i din klubbstad – blir du igenkänd på gatan?

– Det händer. Många i New York är ju turister som kanske inte har så bra koll på hockey och vad som händer i staden, men människor som bor och jobbar där brukar ha lite mer koll och känner igen mig mer.

Har det blivit jobbigt någon gång?

- Nej, folk brukar inte vara jobbiga, men vissa dagar så känner jag ju inte för att prata hockey – jag har ju rätt mycket hockey i mitt liv redan. Samtidigt försöker jag anstränga mig och vara positiv eftersom folk oftast är väldigt positiva mot mig, och då vill inte jag vara kort i tonen tillbaka. Men det jobbigaste är nog att man kan vara väldigt trött vissa dagar och inte vara sugen på att prata så mycket.

Jag hoppas för min skull att i dag inte är en sådan dag?

– Haha nej, det är lugnt. Än så länge.

Åter till favoritämnet hockeyn då, tycker du att målvaktsspelet har förändrats något under din tid som aktiv?

– Ja, det har förändrats mycket. När jag kom upp som 16-åring så fanns det inte direkt någon utstuderad stil för målvaktsspelet, utan alla spelade på lite olika sätt. Men nu är det väldigt utstuderat och finns tydliga mönster för hur man ska träna och röra sig. Jag skulle vilja säga att de senaste femton åren är den tidsperiod då målvaktsspelet har gått framåt som mest, om man ser tillbaka över en 40-årsperiod.

Har förändringarna varit till det bättre?

– Absolut, målvakterna är betydligt bättre i dag än de var för 20-30 år sedan. Det är klart att dagens spelarskydd hjälper till och gör oss smidigare, men tänket kring hur man ska spela är annorlunda också.

Tycker du att du själv utvecklas fortfarande?

– Definitivt, jag måste hänga med i utvecklingen av spelet. Man får inte bli bekväm och känna att man har lärt sig allt för då blir man omkörd ganska fort.

På tal om utveckling så blev du pappa i juli, hur har ditt liv förändrats sedan dess?

– Rutinerna är helt annorlunda. Jag är uppe mer på nätterna, och då menar jag inte på krogen utan jag är hemma och hjälper till.

Var det krogen som gällde innan du blev pappa menar du?

– Nej, det var det inte heller i och för sig. Men ett barn innebär helt nya rutiner hemma. Det krävs mycket uppassning under de första månaderna – man kan ju säga att småbarn har ett ganska inrutat schema.

Påverkas inte dina ishockeyprestationer av att du är uppe på nätterna?

– Ja, det gör de. Om jag ska hitta något positivt med lockouten så är det att jag har kunnat spendera mer tid med min dotter och hjälpa till mer hemma. Det är svårt för mig att vara uppe hela nätterna när jag ska spela, man behöver sömn för att kunna prestera, den saken är klar. Sedan får jag anpassa mig längre fram när hockeyn drar igång igen.

Du har precis tränat med Frölunda nu, var det ett bra träningspass?

– Ja, det var väl så bra det kan bli med två skyttar, vi körde inte med fullt lag. Men jag försöker hålla igång så gott det går, det är svårt när jag inte tidsmässigt vet när jag behöver vara redo att spela igen. Mentalt är det ganska svårt.

Slutligen, hur känns det att vara tillbaka här i Frölundaborg?

– Det är kul. Frölunda har alltid betytt mycket för mig sedan jag var liten och från tiden då jag spelade här. Sedan får vi se om jag hoppar på tåget här framöver, men just nu avvaktar jag och ser hur det blir.

Sanna Wikström

sanna.wikstrom@kungsbackaposten.se