Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hög prislapp för rörig flytt

Makarna Whiting berättar för GP Konsuments reporter Lars-Erik Gustafsson:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

”I somras köpte vi nytt hus. Affären gick väldigt snabbt och vi hade svårt att hitta en flyttfirma med kort varsel. Till slut anlitade vi ett företag som vår mäklare rekommenderade. Vi fick ett muntligt anbud på cirka 28 000 kronor för 8-10 timmars arbete.

Vi frågade om de var säkra på tidsåtgången, för vi har mycket möbler och andra ägodelar. ’Det är inga problem bara ni inte har piano’, blev svaret.

Vid åttatiden på morgonen kom två personer från Guldhedens flyttexpress och började bära. Ganska snart stod det klart att de skulle få svårt att hinna med. Vid tolvtiden dök två till upp och senare kom ytterligare två.

Sex flyttkarlar gick fram och tillbaka, de var trevliga men oorganiserade, de pratade inte med varandra och allt blev en enda röra. De skruvade isär möbler men ingen tog vara på skruvar och andra lösa delar.

Allt gick inte in i deras flyttbil, de fick göra fler vändor. De skulle ställa möbler och lådor i rätt rum men de fick mer eller mindre panik och ville bara få ut grejerna ur bilen. Nästan allt hamnade i två rum på nedervåningen som blev helt fullsmockade, det gick inte att komma åt sängar eller något annat. Vi frågade om de kunde komma nästa dag och ställa saker rätt men de sa att de var fullbokade.

Det tog två tre dagar att röja upp någorlunda. En dyr löpmaskin var förstörd och många möbler var trasiga: dotterns skrivbord, sonens säng, en stor garderob, bord, hyllor och en del annat. Plus skador på själva huset, väggar och innertrappa.

Firman skickade en räkning på cirka 40 000 kronor, betydligt mer än de sagt. När vi ringde och klagade kom det en ny faktura – på 46 000 kronor! Efter en del mejlande beslöt vi oss för att betala 32 000 kronor för flytten och dra av 10 000 kronor för skadorna. Vi tycker att det var måttligt, egentligen var skadorna större.

Därefter hände ingenting på flera månader. I november kom ett mejl från företaget – den man vi tidigare haft kontakt med hade slutat och nu ville en ny person lösa situationen. I december hämtade de sina flyttboxar som stått hos oss hela hösten. En skadereglerare dök upp och spacklade igen en repa i väggen, sedan kom han aldrig tillbaka.

Häromveckan fick vi ännu en räkning, 18 000 kronor, utan specifikation. Vi har bestridit den skriftligen för vi anser att den är grundlös. Vi är besvikna på företaget. De borde kunna erkänna att de har gjort fel. ”

Tony Billkrantz, vd på Guldhedens flyttexpress, svarar:

– Toby Whiting har en skuld till oss, vi har ett reparationsersättningsanspråk från honom. Däremellan har vi en tvist. Där står vi.

Tycker du att den här flytten sköttes bra?

– Ja, själva flyttuppdraget sköttes bra. Efter flyttuppdraget tycker jag att båda har orsak till att det inte har skötts lika bra.

– Vi hade räknat med 60 kubikmeter, redan det är jättemycket. De hade 100 kubikmeter och det var jobbiga kubik, styrketräningsmaskiner som inte gick att stuva på varandra. När man har 100 kubik måste man göra av dem någonstans. Att de blev satta på bottenvåningen i de närmaste rummen, det var vår arbetsledare som kom överens med dem om det.

Som professionell flyttfirma, ska ni inte kunna hantera att vissa kunder har ovanligt mycket saker?

– Jo, absolut, och vi jobbade i 13 timmar. Vi brukar jobba i åtta timmar.

Makarna Whiting har skickat en lista på saker som blivit skadade eller förstörda. Din medarbetare har i ett mejl bekräftat att listan är korrekt. Är det rimligt att ni ersätter skadorna?

– Det är en försäkringsfråga. Jag har nyss pratat med vårt försäkringsbolag och Whitings ska få skicka in ersättningsanspråk till bolaget.

Varför händer det först nu, sju månader efteråt, när GP ställer frågor om ärendet?

– Det kan jag inte svara på. Han har sagt att saker gått sönder men inte kommit med något ersättningsanspråk, svarar Tony Billkrantz.’