Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hårda attacker men få förslag

Håkan Juholt gick som väntat till stark offensiv mot regeringen, men de konkreta förslagen lyste med sin frånvaro.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Mer av konfrontation väntar i politiken. Det var den tydligaste signalen från gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt gick som väntat in i debatten vilt svingande mot regeringen, och möttes av en distinkt kontraslående statsminister. Intrycket av växande konfrontation förstärktes av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som upprepat inbjöd Socialdemokraterna att göra gemensam sak mot regeringen i viktiga frågor.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det här var Håkan Juholts första debatt som partiledare. Under våren har han visat påfallande skicklighet att föra upp politiska frågor på dagordningen, men också gett prov på svajighet och viss snarstuckenhet i trängda lägen.

Gårdagens debatt gav prov på både dessa styrkor och svagheter. Juholt höll ett brett anlagt anförande som till sitt ideologiska innehåll bör ha tilltalat många partianhängare. Men han hade få konkreta förslag att erbjuda och visade dessutom upp överraskande kunskapsluckor. Vid ett tillfälle, i ett meningsutbyte med Reinfeldt, tappade han fullständigt koncepterna när han ertappats med att ha fel.

Juholt hävdade att den svenska räntan blivit alldeles för hög till följd av en havererad arbetsmarknadspolitik. Reinfeldt påpekade att Sverige faktiskt i dagsläget har lägre ränta än till och med Tyskland, normalt ansett som den europeiska ekonomins draglok, men tillade vänligt att detta med ekonomisk politik ju inte var något som Juholt sysslat så mycket med tidigare i riksdagen. Detta gjorde Juholt fullständigt rasande. Tappar man fattningen så lätt, och samtidigt läser på så dåligt, väntar svårigheter i debatterna framöver.

Till Juholts svagheter hör också att han gärna hemfaller åt olika härskartekniker. Han försökte förminska Reinfeldt genom att genomgående titulera honom ”moderatledaren” i stället för ”statsministern” och ägnade en del tid åt tämligen överflödiga recensioner av motståndarnas debattinsatser.

Fredrik Reinfeldts styrka ligger i de precisa beskeden och frågorna, något som kommer väl till pass mot en mer svepande retoriker som Juholt. När det exempelvis gällde frågan om undersköterskors ekonomi och jobbskatteavdragens betydelse kunde Reinfeldt effektivt driva Juholt framför sig.

Reinfeldts och regeringens svaghet för närvarande är dock att man egentligen inte presterat några nya offensiva förslag sedan valet. Just nu går visserligen ekonomin för högtryck och arbetslösheten minskar, även i ungdomsgrupperna. Men det duger inte att överlåta visionerna åt oppositionen. Det besvärliga parlamentariska läget ställer också krav på initiativkraft under hösten – även om Socialdemokraterna av ren självbevarelsedrift borde avstå från att lockas av SD och tumma på budgetreglerna.

GP 16/6 -11