Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Håkan Nesser | Styckerskan från Lilla Burma

Litteraturrecensioner Håkan Nessers främsta förtjänst som kriminalförfattare är att han vidgar genren, skriver Monika Tunbäck-­Hanson som läst sista boken om ­Gunnar Barbarotti.

Roman

Roman

Håkan Nesser

Styckerskan från Lilla Burma

Albert Bonniers förlag

De första sidorna i Håkan Nessers nya kriminalroman Styckerskan från Lilla Burma, beskriver morgonen då allting förändrades för polisinspektören Gunnar Barbarotti, och de är briljanta. Som så många gånger förut vaknar han vid sidan av sin hustru – henne han älskar så innerligt, och hon ligger där, men kall, stilla, död. Den aneurysm de fruktat en tid har tagit hennes liv. Sorgen blir Barbarottis följeslagare boken igenom alltmedan han utreder ett gammalt brott som flätas ihop med fler.

Styckerskan från Lilla Burma är den femte och sista boken om Gunnar Barbarotti bosatt i Nessers fiktiva Kymlinge. Farväl alltså till denne sympatiske polis som 2006 från och med Människan utan hund ersatte kriminalkommissarie Van Veeteren. Håkan Nessers främsta förtjänst som kriminalförfattare är att han vidgar genren. Morden, jakten på skyldiga driver visserligen berättelsen, men den pågående vardagen, i samhället och i den privata sfären är minst lika väsentlig. Tidsbilder alltså, samhällsförankring och personporträtt – frågor kring livet och döden. I centrum står Barbarottis kamp för att leva vidare, att orka ta hand om barnen, att reda ut sitt förhållande till kollegor – och till Gud. Det är inte ofta religiösa frågor ryms i kriminalromaner.

Det är ingen enkel historia som Barbarotti satts att utreda. Allt börjar med styckmordet 1989, men fortsätter med fallet Morinder 2007 och med Sverigedemokraten som 2012 kanske förgiftats. Hur hänger allt samman? Främst dock: vem var hon, styckerskan från Lilla Burma, vad drev henne till mord? Nesser låter henne själv berätta och det är fina kapitel, skrivna av den Nesser som äger ett språk inte så många kriminalförfattare har. Fler öden, trista liv, mörka skildringar. Ibland sackar berättelsen, går för mycket fram och tillbaka – eller är det jag som tappar fokus? Oavsett: böckerna om den italienskättade Barbarotti tillhör dem som inte kommer glömmas bort.

Bild - 2
Mest läst