Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Håkan Boström: Sanningen om tiggeriet

Det behövs en seriös kartläggning av tiggeriet och den kriminalitet som i vissa fall förekommer kring det.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den 18 juni publicerade flera stora tidningar ett TT-telegram med rubriken ”Studie om tiggare slår hål på myter”. I telegrammet refererades en norsk studie som slagit fast att det inte finns något organiserat tiggeri och att en tiggare i Sverige tjänar i snitt 130 kronor om dagen. Vad som inte uppgavs var att studien var gjord av en tankesmedja knuten till norska LO, en motsvarighet till svenska Arena Idé.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det forskarna hade gjort var att fråga tiggarna själva om tiggeriet – samt betalat dem för att fylla i enkäter. Den som kan det minsta om samhällsvetenskaplig metod förstår att denna ”forskning” egentligen bara kan svara på hur de tiggande själva vill framställa sin situation.

Stockholmspolisen uppskattade 2013 att tiggare kunde få in 300–500 kronor om dagen. I takt med att tiggarna blivit fler kan förtjänsten ha minskat. Men det kan ändå jämföras med att minimilönen i Rumänien ligger på cirka 2 500 kronor i månaden, före skatt.

Frågan är känslig. När den tillförordnade polischefen Lars Fredén i Norra Gävleborg i maj i år gick ut med att ett tiggarläger på en camping i området omsatte 10 miljoner kronor om året väckte det stor uppmärksamhet. Fredén menade att tiggeriet var organiserat, vilket i sig inte är olagligt. Men att man även hade fått in anmälningar om annan brottslighet. Siffran 10 miljoner hade polisen helt enkelt fått fram genom att multiplicera antalet tiggare med vad de uppskattades få in per dag.

Drevet startade genast. Först ut var nätsajten Nyheter24 som gick till frän motattack. Sajten ringde upp campingägaren som förnekade det hela – varpå Nyheter24 i hårda ordalag anklagade polisen för att sprida lögner och ”hetsa mot svaga”. Att campingägaren – som enligt polisen skulle ha tjänat en miljon på verksamheten – hade alla motiv i världen att förneka detta glömde man att berätta.

Kvällspressen hakade dock snabbt på – och när områdeschefen i Gävleborg tog Fredén i örat så hette det att polisen ”backat” från uppgifterna. Att polisen egentligen inte hade tagit tillbaka något i sak doldes effektivt bakom ett brus av upprörda kommentarer.

När regeringens särskilda samordnare för EU-migranter, Martin Valfridsson, tidigare i vår berättade att många tiggare tvingas betala för sin plats och att en del tvingas till prostitution så blev han genast hudflängd av vänstertidningen ETC för att ”sprida rykten”. Valfridsson har senare bekräftat den här bilden. I tidsskriften NEO:s juninummer menar han att utpressningen och beskyddarverksamheten riktad mot tiggare troligen är ett tilltagande problem.

När inte ens polischefer och högt uppsatta tjänstemän kan säga vad de vet i den här frågan utan att bli uthängda så förstår man varför vanliga poliser, frivilligarbetare och andra som jobbar på ute på fältet nästan alltid vill vara anonyma när de framför kritik – om de överhuvudtaget vågar uttala sig.

Behovet av fakta är akut. Polisen jobbar sedan november med att ta fram en samlad nationell lägesbild angående brottslighet kopplad till EU-migranterna. Det handlar både om romer som utnyttjas av sina landsmän och brottslighet som drabbar den inhemska befolkningen.

Vi vet inte i dag hur många tiggare som utnyttjas eller hur kopplingarna till annan brottslighet, som stölder, bedrägerier, prostitution och liknande ser ut. Uppgifterna går isär. Helt klart är emellertid att det finns en betydande risk att kriminella nätverk drar fördel av att det finns en stor och ökande grupp utsatta människor som står utanför samhällets kontroll.

En utveckling där den organiserade brottsligheten stärker sitt grepp tjänar ingen på. Definitivt inte tiggarna. Definitivt inte de utsatta äldre svenskar som lurats av romska ligor, som GP berättade om förra veckan.

I dag känner vi inte till hela sanningen om tiggeriet. Men vi vet att det framförallt är de svagaste i samhället som får betala priset för en politisk offentlighet där medborgarna måste kryssa mellan överdrifter och tillrättalägganden.