Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Nicklas Elmrin

Håkan Boström: Håll staten borta från medierna

Ledarkrönika

Om några veckor presenteras den statliga demokratiutredningen. Den kommer bland annat föreslå en förstärkt undervisning i källkritik visavi medierna. Det kan låta oskyldigt. Men det beror helt på vad man menar med begrepp som källkritik och demokrati. Demokratibegreppet har börjat glida, från politisk pluralism och folkstyre till ett bejakande av de rätta åsikterna – ofta kallat värdegrund. Det finns alltid anledning att vara på sin vakt när makthavare säger sig vilja styra informationsflödet i syfte att värna demokratin. Det är i själva verket något av en självmotsägelse.

LÄS OCKSÅ: Polen kritiseras för att begränsa pressfriheten

När demokratiutredningens ordförande, Olle Wästberg, nyligen tog till orda i Svenska Dagbladet (13/12) talade han i svepande ordalag om att Sverige befinner sig i ett informationskrig med både inre och yttre fiender. Rysslands trollfabriker nämndes, och det finns skäl att tro att delar av den ryska underrättelsetjänsten ägnar sig åt att sprida desinformation. Men Wästberg lät i samma stycke även förstå att ett minst lika stort problem är att grupper i Sverige ägnade sig åt omfattande antidemokratiska aktiviteter på nätet.

Kopplingen till Ryssland var i det senare fallet allt annat klarlagd. Det är faktiskt svårt att tolka demokratiutredningens ordförande på något annat sätt än att han ser den okontrollerade informationsspridningen på nätet ses som ett problem i sig.

Den yttre och inre fienden blir omärkligt till ett. Det är en tankefigur som makten alltid använt sig av för att påverka det fria informationsflödet. Den logiska slutsatsen blir att femtekolonnarna måste bekämpas. Det är faktiskt en spegelbild av den retorik som regimerna i Ryssland och Ungern använder sig av. Men tanken blir inte mindre anti-liberal för att det framförs av någon som kallar sig liberal.

Så till källkritiken. Bland historiker talar man om att bedöma källornas trovärdighet utifrån kriterier som tendens, närhet i tid och oberoende. Källkritik är dock ingen mirakelmetod som kan ersätta kunskap. Risken är uppenbar att skolundervisning i källkritik banaliseras till en sortering av informationskällor där den rådande ordningen gynnas.

Det är faktiskt raka motsatsen till ett akademiskt förhållningssätt – där argumenten i sig ska prövas. Det krävs kunskap för att bedöma fakta och alla som jobbar med politik och media vet att offentliga budskap nästan alltid är vinklade och inte sällan bristfälliga. Det ligger delvis i formatet. Det hör också till saken att makt korrumperar – och sanningen sällan är vän med makten. Upprepade, etablerade sanningar bör man därför vara extra skeptisk emot.

Liksom forskarvärlden har journalistiken länge försökt hålla makten på avstånd för att värna sin trovärdighet. Statens nymornade intresse för medierna är därför illavarslande. En annan sittande utredning - medieutredningen – har ventilerat idéer om att det statliga presstödet ska förses med godtyckliga kvalitets- och demokratikrav. Pengar ska kopplas till innehåll. På sikt kan det visa sig förödande. Godkänd av staten är inget hedersomnämnde för fria och oberoende medier.

Mest läst