Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Lisa Thanner

Här pågår kampen mot gängkrigen

Göteborg Striderna om makt och knark fortsätter, trots polisens närvaro. Nya unga rekryteras till gängen samtidigt som äldre släpps ut ur fängelserna. GP följde med polisen ut en kväll i Göteborg.

Klockan närmar sig halv åtta och områdespoliserna Tony och jimmy står på Friskväderstorget i Biskopsgården.

För dem är det en vanlig kväll på jobbet, de har båda arbetat flera år i området och säger att det har blivit bättre, skottlossningarna till trots. För några år sedan kunde de knappt lämna polisbilen och patrullera fritt. Nu hälsar de på alla, slänger käft och tar i hand.

Tre killar i 11-årsåldern med gympapåsar på ryggen cirklar runt hans och kollegan Jimmys målade polisbil. Killarna ber om skjuts. De tjatar, tramsar och ber. Tony skakar på huvudet och skrattar till när en kille går över till att tala arabiska – ett språk Tony förstår.

Till och med vi förstår att han försöker övertala Tony att skjutsa hem honom. Fnissande säger han att han är rädd för skottlossningar.

– Glöm det. Du har unga friska ben, vi kan gå tillsammans med er i stället, säger Tony.

Han vill gärna tala om just den här generationen. Unga killar som går att påverka, och om hur Tony genom sina kunskaper i arabiska når deras familjer och släkter. Om något är på väg att gå snett och det blir bekymringssamtal med polis och socialtjänst är det alltid bättre om föräldrarna kan tala sitt hemspråk.

Hur bra svenska man än kan.

– Det är lättare för dem att förklara för mig, öppna sig och förmedla sitt budskap och sina känslor. Språken är uppbyggda på olika sätt, säger Tony som i sin roll som polis också har kontakt med moskén, skolteam och fritidsgården.

En ung man på torget är arg. Han tycker inte att polisen gör tillräckligt, trots sin närvaro. Relationen mellan invånarna och polisen har blivit bättre, det håller han med om. Tony svarar på kritiken och säger att fler måste våga berätta vad man vet.

Det är en skillnad på att veta vem det är och få det att hålla juridiskt, få någon dömd.

Vittnen måste våga.

Det hör vi många poliser säga under den här kvällen.

När vi lämnar torget hoppar småkillarna in i Tony och Jimmys polisbil. De får skjuts till Vårvindens fritidsgård.

Biskopsgården är i dag polisens stora sorgebarn.

Pål Sjölander är koordinator i utredningsverksamheten i kampen mot gängen. När han beskriver hur de vuxit fram i stadsdelarna, deras relationer och splittringar blir det mängder av cirklar och pilar i olika färger på whiteboardtavlan.

Backa, Bergsjön, Angered, Tynnered och Biskopsgården där man skiljer mellan norra och södra.

– De är unga och oerhört aggressiva, med ett högt våldskapital och saknar impulskontroll. Alla har invandrarbakgrund och de har också det gemensamt att de har haft det oerhört svårt i skolan.

– De missbrukar cannabis och säljer amfetamin för att finansiera sitt eget missbruk, säger Pål Sjölander.

27 av de 43 unga män polisen har koll på i Biskopsgården var alla fällda för brott redan som 15- eller 16-åringar. Endast två var över 20.

Pål Sjölander beskriver en bild av hur aktiviteten inom gängen går upp och ned. Hur gängrelationerna ibland flyter, för att sedan bytas ut mot öppen konflikt. Och att det har varit relativt lugnt i vinter när flera unga män blivit fällda för vapenbrott.

Men att de nu avtjänat sina straff och är på väg ut.

Det låter motsägelsefullt, men en satsning som ”Trygg i Göteborg” gör att kriminaliteten stiger. I statistiken, alltså.

16 automatvapen, 67 pistoler och fyra gevär, 30 kilo sprängdeg, 40 kilo amfetamin och en mängd kikarsikten och elpistoler är resultatet sedan i september förra året.

Pål Sjölander suckar lätt.

– Det är ett uthållighetsarbete. Hittar vi vapen hittar vi narkotika. Trots det – vi kan inte vara överallt, inte stå i varje gatuhörn.

Nya konstellationer av unga kriminella poppar upp när elden är släckt på ett ställe. Pål Sjölander ser att det behövs mer än bara poliser för att få bukt med gatugängen.

– Det måste hända något annat för att trenden ska vända. Det är en fråga för hela samhället, för föreningar, församlingar, skola och familjer. Det måste bli en samlad kraft för att trenden ska brytas.

– Personligen tror jag att vi måste leva med skottlossningarna, men vi kommer göra allt vi kan för att begränsa dem. Det kommer dock nya generationer.

I dag bekämpar minst 75 poliser per dygn de uppskattningsvis 100 unga männen i gängen.

Dessa krigar sinsemellan om makten över sitt område, över narkotika. Eller skjuter för att hämnas. Men också något så litet som ett svartsjukedrama kan resultera i att förskolebarn hittar tomhylsor på sin lekplats.

Eller att någon dör, igen.

"Trygg Göteborg" föddes ur det som på polisspråk är en ”särskild händelse”. Så heter nämligen den stora omprioritering av polisens resurser som startade den fjärde september förra året, när skottlossningarna började.

Nu har den särskilda händelsen, den som vanligtvis brukar vara en högriskmatch i fotboll eller en demonstration där man kan räkna med bråk, fyllt sju månader.

Skottlossningarna i Göteborg är kanske historiens längsta särskilda händelse och insatsen ska avslutas den 30 augusti.

Johan Sjöstrand, yttre kommissarie och polisinsatschef i ”Trygg i Göteborg” sitter i ledningsbilen på väg ut på kvällspasset.

– När den särskilda händelsen håller på så här länge vävs den i viss mån samman med den ordinarie verksamheten, den blir en del av det vardagliga arbetet, säger han.

Vi åker mot Angered. Johan Sjöstrand har kontakt med tio polisbilar, en helikopter och en hundförare.

Närvaron i de drabbade stadsdelarna betyder att drygt två dussin poliser går treskift, sju dagar i veckan. Annan verksamhet måste stryka på foten.

Johan Sjöstrand skämtar med polismannen som kör ledningsbilen, undrar om han verkligen hittar till Angered – han kommer ju från Skövde.

När bussen parkerar vid Angereds torg ser vi polishelikoptern cirkla över taken.

Områdespolis Marcus Fröjd är en av nio poliser som jobbar i området, som försöker komma nära invånarna, lära känna unga och gamla, bygga relationer.

Kvällens fokus är mopedisterna. De som kör för fort och på fel ställen och gör Angeredsborna oroliga.

Marcus Fröjd pratar om att han, hans åtta kollegor från områdespolisen och de fem ungdomspoliserna vill vara närvarande, som ett naturligt inslag i det vanliga Angered.

Efter en stund kommer två unga kvinnor fram och undrar vad som hänt. ”Har ett barn försvunnit, letar ni”?

– Det är ju den vanligaste frågan vi får: vad är det som har hänt? Som om det måste ha hänt något för att vi finns här, säger han.

Här i Angered finns de etablerade, lite mer äldre gängen. De vet hur de skjuter, missar sällan sina mål.

Och när de skadade kommer in på akuten med en kula i magen vill de inte ens gå med på att de blivit skjutna.

– Vem som helst förstår att det här inte är brott som är lätta att lösa, säger Pål Sjölander.

Fotnot: Tony och Jimmy vill inte ha sina efternamn i tidningen.

FAKTA: Trygg i Göteborg

En satsning som ska vara trygghetsskapande, brottsförebyggande och innehålla utredningar och spaning.

Hittills har ”Trygg i Göteborg” kostat skattebetalarna 80 miljoner kronor.

Bild - 2
Mest läst