Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Annika Eriksson kollar så att hela husbygget vid Näckrosdammen kommer med på film. Hon ser sina videor som ett sätt att bevara och öka tillgängligheten av de performance hon iscensätter.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Här föds husbehovskonst

Vid Näckrosdammen har konstnären Annika Eriksson låtit bygga ett litet hus öppet för alla. Det är ett av verken när den Berlinbaserade svenskan nu gör sin första stora separatutställning i Sverige.
- Det finns en oförutsägbarhet i verket. Det är verkligen ett hus till vem som helst och för vad som helst, säger Annika Eriksson.
Hon tillägger att en neonskylt med samma budskap ska monteras på taket på lördag då utställningen öppnar och att den kommer att tändas samtidigt med gatlyktorna.
Första gången vi träffas är hon en smula stressad, trots att hon och ett filmteam lyckats med konststycket att pricka in några regnfria timmar denna våta januari 2008. Nu, dagen efter, är hon betydligt lugnare och nöjd med resultatet av föregående dags arbete.
Det enkla lilla huset som hon låtit uppföra vid Näckrosdammen är ett alldeles färskt verk till hennes utställning i Göteborg och filmen om hur det byggs är en av hennes videor som ska visas i utställningshallen. Hon tycker att det rent visuellt är en snygg performance med hamrande hantverkare i reflexvästar. Samtidigt är det ett sätt för henne att vidga utställningsytans ramar och komma närmare människors vardag utanför den i hennes tycke otillgängliga Konsthallen.
- Det är naturligtvis också en kommentar till det krympande utrymmet i städerna för skruttiga platser där det är billigt att hyra bostäder och lokaler. Sådana platser behövs för att en stad ska vara levande. Men vi ser nu hur de knuffas undan alltmer, även i Berlin som annars haft gott om dem, säger Annika Eriksson som är en internationellt framgångsrik konstnär.
Sedan fem år är hon baserad i den tyska huvudstaden där hon efter Göteborg ska göra en större separatutställning för DAAD, Tysklands motsvarighet till Konstnärsnämnden. Närmast ska hon också medverka i en konstfestival i Sheffield och i biennalen i Dakar.
Just nu är hon aktuell på Malmö konstmuseum, i en grupputställning i Tensta konsthall och med en installation i form av en vitklädd väktare i Stockholm. Hon säger att det är en slump att allt råkar sammanfalla med satsningen i Konsthallen. Den är hennes första stora separatutställning i Sverige och första gången hon gör en retrospektiv sammanställning.
Bland annat visar hon affischer och andra lämningar från sådant som inte längre finns kvar, som den spelhall hon byggde till Venedigbiennalen. En annan avdelning är vad hon kallar performativa videor där människor närmar sig den orörliga filmkameran, till exempel dokumentationen av ett musikaliskt möte hon iscensatt mellan hiphoppare och folkmusiker i Brasilien.
Den nya videon om husbygget vid Näckrosdammen har hon kortat ned från sex timmar till omkring två. I det här fallet fanns ingen poäng i att visa precis hela skedet, menar hon. Annars brukar hon inte klippa. Hon har gjort filmer som är uppåt åtta timmar.
- Jag har aldrig mött någon skepsis mot video. För mig är det ett uttryck som alla andra, som måleri eller skulptur. Video ger också en stark känsla av verklighet om det inte är klippt. Men själv är jag allätare när det gäller konst och tittar på väldigt mycket, säger hon.
För henne handlar video mycket om att frysa tiden, att bevara och sprida de framföranden hon iscensätter.
- Genom att jag filmar en performance får den en helt annan tillgänglighet än om den bara visas en gång för en liten klick konstkännare. Jag vill ha det kvar.
Innan hon ska ha en ny utställning brukar Annika Eriksson besöka platsen för att få impulser till nya verk. Hon säger att hon eftersträvar en kombination av att vara medveten och medvetslös, att hon måste tvinga sig själv att släppa kontrollen för att idéerna ska komma. Det som brukar trigga henne att skapa är när hon iakttar mänskliga relationer.
- Jag är intresserad av hierarkier, av gruppdynamik och klass. Jag är i mycket en voyeur, säger Annika Eriksson.
Henrik Strömberg
031-62 42 60 [email protected]

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.