Jagad. Milla Jovovich.
Jagad. Milla Jovovich.

Händer huggs av i hysteriskt tempo

Vi snackar två klipp i sekunden, skriver Mats Johnson, som har svårt att hänga med bland allt som huggs av.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Resident evil-filmer har jag sett några stycken, till exempel den allra första, som har fjorton år på nacken. Nu är det dags för The final chapter. Det sista kapitlet. Kan man lita på det? Kommer actionhjältinnan Alice, som vanligt spelad av Milla Jovovich, att dö på riktigt den här gången?

Filmen inleds med en lång resumé. Kanske på sätt och vis vettigt eftersom filmerna är lättglömda, men alla som hostar upp biobiljettpengar för att se den här actionrullen vet ju vad filmerna går ut på.

Filmens yttre handling kan sammanfattas så här: Alice jagas av datoranimerade monster, av en armé bestående av odöda och av lömska typer på Umbrella Corporation när hon försöker ta sig från Washington DC, som ligger i ruiner, till Raccoon City och The Hive.

ANNONS

Klipptempot är genomgående hysteriskt högt, vi snackar två snarare än ett klipp i sekunden.

Det i kombination med mörka miljöer gör att det ofta är svårt att uppfatta vad som händer i fajtscenerna. Jaha. Nu har någon fått den ena handen avhuggen. Hur gick det till?

Jovovich är tuff värre, men jämfört med Härmskrikan är rollfiguren Alice endimensionell, hon gör inte så mycket mer än springer omkring och skjuter åt höger och vänster.

På pluskontot hamnar att upplösningen, när den väl kommer, är småsmart.

ANNONS