De av oss som läser inredningstidningar vet att det ofta skrivs om hur man ska ”skapa flera rum i rummet”. På Barabicu är det precis den känslan vi har.
Och då är detta i grunden en ganska hopplös lokal, på samma sätt som de flesta andra i husen längs det så länge sorgliga och socialt utsatta stråket längs kanalen.
Men den långa baren, alla växterna, de rustika plankborden, snygga armaturerna, ett härligt trägolv och inte minst sättet man placerat ut matplatserna, gör att känslan är både intim och trivsamt bullrig.
Vi får smidigt ett fönsterbord och den även till måttet (läs otympliga) omfångsrika menyn i famnen.
I alla fall en av oss är sugen på de spanska pizzorna, men det får bli en annan gång. I stället letar vi bland ”small plates” och stannar vid en beef tiradito (135 kr). Det innebär att en sotad rå, oxfilé, med bland annat morots- och ingefärspuré och jordärtskockschips hamnar på tallriken. Alla former av råbiff behöver tillbehör som både rundar av och ger sting. Här får rätten sin skärpa av pepparpastan aji amarillo och mjukas upp av purén och koriandern.
Vi kör båda bil den här kvällen och efter en stunds diskussion med servitören blir det varsin flaska alkoholfri öl av märket Mikkeler. Passar alldeles utmärkt till maten med sin friska beska.
Okej, vi kunde motstå pizzan, men en rejäl rulle korv kan en av oss inte vara utan. Trots att personalen vänligt påpekar att ”det här blir en rejäl förrätt” beställer vi en chistorra (145 kr). In kommer en grillad, kryddig korvsnurra tillsammans med padrones (små, grillade gröna paprikor), bröd, aioli och chimmi churri (sydamerikansk sås på bland annat persilja, olja och vitlök).
Korven är mustig och fullmatad med kryddor, men visst är det kummin som dominerar? Nåväl, vi får hjälpas åt för att tömma tallriken och då är ändå varmrätten kvar.
Korvätaren har lyssnat på sin först så hungriga mage och beställt in en bourbon steak (265 kr). Till köttet kommer pommes frites som slungats i pecorino-ost och örter (bra idé!), tomater och grillade grönsaker. Det är mastigt och matigt och smakerna sitter som de ska, ett tydligt minus dock för att köttet inte är riktigt varmt. Har det glömts bort en stund i köket? Dessutom skulle vi önska en tydligare smak av bourbon.
Då har man lyckats bättre med sin ”spanska favoritgris” presa iberico (275 kr) som serveras grillad rosa med syndigt goda potatiskroketter fyllda med bacon och bluecheese, rödvinsky, örtsmör och sallad. Ja, på pappret låter det ju nästan som en vägkrogsklassiker, men detta är äkta, vällagad matglädje för den som vill unna sig verklig ”comfort food”.
Det är knappt vi mäktar med någon dessert men vi ångrar inte att vi ändå delar en yoghurt och hallonglass (105 kr) med flera olika varianter på choklad och kola till.
Barabicu är alltså inte ”bara” ett skönt barhäng efter jobbet, här kan man dessutom njuta sig mätt. Vi kommer återvända av båda anledningarna, men säkra gärna att köttet är riktigt varmt nästa gång.
Betyg: 19
Mat: 15/20
Service: 4/5
+ Stämningen, miljön och den maffiga maten.
- Kommer köttet från grillen MÅSTE det vara riktigt varmt.