Texten börjar efter klippet.
På biografen Bergakungen köpte en kvinna 25 biljetter till Borg. Det var hela tennisklubben som först skulle gå på bio, sedan äta middag och därefter spela tennis. En lysande plan och en indikation på att den här filmen kommer att dra publik.
Om man jämför med Roger Federer kanske det inte spelades bättre tennis på Björn Borgs tid, men rivalerna Borg och John McEnroe var två färgstarka personligheter som bjöd på dramatiska och underhållande matcher, underhållande i betydelsen inte bara serve och slut hela tiden.
En film om Borg kan, förstås, se ut på flera olika sätt. Närmast till hands ligger ett traditionellt biografi-filmupplägg, att gå från barndom till nutid. Regissören Janus Metz och manusförfattaren Ronnie Sandahl väljer att avsluta filmen 1980 och får därmed ner längden till hanterbara 100 minuter. Ännu kaxigare hade det varit att skippa tillbakablickarna, att inte visa hur lille Björn tränade tennis genom att slå bollar mot en garageport, men det är onekligen fascinerande att se Leo Borg porträttera pappa Björn som ung valp.
Ett återkommande problem i filmer om människor som fortfarande är i livet är att huvudpersonen brukar ha åsikter om hur han eller hon framställs i filmen. Bort med alla dåliga sidor! Sådant trams slipper vi i Borg. Den svenske tennisstjärnan är osäker i flera sammanhang, inte minst hemma i Monaco där han inte förstår språket, gnällig ibland och inte direkt genomsympatisk vilket sammantaget förstärker filmens trovärdighet.
Filmen fokuserar på Wimbledonfinalen 1980. Borg har chansen att vinna titeln för femte året i rad, men nu ställs han mot uppstickaren McEnroe som siktar in sig på att bli rankad etta i världen.
Is-Björn, som aldrig visar några känslor på tennisplanen, mot impopuläre slyngeln McEnroe, som får ständiga raserianfall, skäller på domaren och använder sig av ordet fuck i varannan mening. Alla vet redan hur matchen slutade, men regissör Metz lyckas ändå få in lite spänning när det är dags för femte och avgörande set.
Det är Shia LaBeouf som spelar McEnroe och det gör han helt okej. Det är inte LeBoeufs utan manusets fel att vi ges en psykologiskt förenklad (stränga föräldrar) bild av varför den här killen blev en tennisrebell. Filmens trumfkort är i stället Sverrir Gudnason i huvudrollen. Alla som sett filmaffischen kan konstatera att Gudnason är, för att ta till ett slitet uttryck, kusligt porträttlik. Det räcker inte. Man måste också vara en skicklig skådis och vi som tittar måste tro på att detta är en tennisspelare i världsklass (annars faller hela filmen ihop som ett korthus). Gudnason uppfyller de kraven. Vi snackar serve-ess för Sverrir.
Jo, det är Tuva Novotny som spelar Björns flickvän Mariana och det är Stellan Skarsgård som spelar Björns tennismentor Lennart Bergelin. För övrigt måste det kännas lite märkligt för verklighetens Björn Borg att titta på den här filmen.
FOTNOT: Filmen har premiär fredag 8/9
Titta också på:
Främlingar på tåg (Alfred Hitchcock, 1951)
Wimbledon (Richard Loncraine, 2004)
Match Point (Woody Allen, 2005)
