Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/11

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    GP Reportage: Britterna väljer väg i valet

    Ett svårtippat val står för dörren i Storbritannien. Vinner premiärminister Cameron väntar snart ett nytt – en folkomröstning om landet ska vara kvar i EU eller inte. Vilken väg väljer landet i så fall? GP reste till Manchester för att höra vad folk på gatorna anser om premiärministerns löfte och vad de tror händer vid ett nej.

    "Forget the election...glorious spring is here"

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Hela Manchester verkar ha tagit rubriken över helsidan i Daily Mail på fullaste allvar.

    På resan med pendeltåget från flygplatsen till centrala stan ser vi inga valaffischer över huvudtaget, varken i vagnen eller på sluttningarna utanför fönstret. Där står i stället gullvivor och japanska körsbärsträd i full blom.

    Inte heller på Oxford Street sprids några politiska budskap, varken på reklampelare, husfasader eller i några valstugor.

    Ändå är det bara två veckor kvar till parlamentsvalet den 7 maj.

    Guds budskap är det enda som förkunnas på trottoarerna. Men inte heller det tycks någon bry sig om.

    Överallt passar Manchesterbor i stället på att njuta av den rekordvarma och strålande våren. På uteserveringar, torg och parksoffor. Vi tjuvlyssnar på samtal som förs omkring oss – de handlar om annat än det stundande valet.

    Men under ytan, visar det sig snart, finns både stort engagemang och djupt intresse för det.

    "Yes, yes, yes", "Definitely", "Absolutely", säger man.

    25-årige Anthony O´Brien kommer springande för att träffa oss på Mr Thomas´s chop house, i hörnet av St Ann's Alley och Cross Street. Det är kväll och han har, för en stund, lämnat ett släktkalas i närheten.

    Anthony har en praktikplats men ska påbörja en officersutbildning i höst. För honom är försvarsutgifterna, inte så otippat kanske, en av de viktigaste valfrågorna.

    - Vi lever i ett land som traditionellt sett haft en stabiliserande roll i världen. Politiker som vill minska utgifterna till försvaret visar inte bara brist på förutseende utan också långsiktig planering, säger han och berättar att han tänker rösta på konservativa Tory.

    Men frågan avgör inget val.

    - Frågar du folk på gatan kommer de uttrycka oro för hur vården fungerar och säga att immigrationen har blivit ett växande problem. Folk i nordväst har alltid röstat Labour. Nu funderar de på extrema partier i stället eftersom de traditionella skälen för att rösta Labour övergetts i partiets jakt på att driva ett mångkulturellt storstadsideal.

    Hur landet ska få en budget i balans blir avgörande för hur folk slutligen kommer rösta, tror Anthony.

    - Många skyller fortfarande lågkonjunkturen på Labour och många litar nog inte på att partiet inte gör samma misstag igen, säger han.

    Bedömare tror att det blir ett jämnt valresultat. Och opinionsundersökningarna har hittills inte pekat på annat.

    I kampen om rösterna har den konservative premiärministern David Cameron förklarat att han tänker omförhandla de brittiska villkoren för EU-medlemskapet om han vinner valet.

    Labours ledare Ed Miliband, "Red Ed", har meddelat att han gör detsamma om hans parti vinner.

    Men Cameron har också, på grund av sin oro över högerpopulistiska partiet Ukips framgångar, lovat att gå ett steg längre. Senast 2017 ska folket få rösta i ett nytt val, en folkomröstning om huruvida Storbritannien ska stanna kvar i unionen eller inte.

    Premiärministerns initiativ oroar Anthony O´Brien:

    - De allra flesta i min generation är för medlemskapet i EU. Men många röstar inte. Å andra sidan finns en hel del äldre människor som föddes innan vi gick med och ett utträde ser kanske inte så illa ut för dem. Jag är mycket orolig för att en eventuell folkomröstning inte blir fri och öppen. Det är ett högt spel Cameron spelar.

    Vad skulle hända om Storbritannien lämnar unionen?

    - Grekland kan nog följa efter. Kanske Spanien och Italien också. Men de nordiska länderna är robusta och stannar kvar oavsett. Eller förresten, jag besökte Köpenhamn nyligen och på en vägg där stod det "Fuck the EU", så vem vet.

    Senare på kvällen inleder BBC News sin sändning med nyheten om att livsmedelsjätten Tesco gjort sitt sämsta resultat någonsin. Den följs av ett pedofilavslöjande och flyktingtragedin på Medelhavet.

    Först i fjärde inslaget avhandlas det kommande valet. Det handlar bland annat om priset britterna får betala för att de lever längre.

    I hotellfoajén morgonen efter anar gästerna att någonting är på gång. Plötsligt har en stor engelsk flagga hissats över entrén och män med röda rosor på kavajslagen har något stirrigt i blicken. Att de förbereder sig inför något speciellt är uppenbart, det visar sig snart att det inte har med valrörelsen att göra. Inte framtiden heller.

    Det är St George's Day och engelsmännen ska fira minnet av landets skyddshelgon.

    Hela staden vibrerar och en parad, som lockar tusentals besökare, drar senare under dagen fram genom centrala Manchester.

    Bara ett par kvarter från firandet bland engelsmän utklädda till riddare ligger området som beskrivs som Manchesters kreativa, urbana hjärta med fristående modebutiker, skivbutiker och kaféer. Här, på Takk Coffeehouse, träffar vi 24-årige Liam McLoughlin som jobbar som digital marknadschef på reklambyrån Jupiter Advertising.

    Han har, liksom Anthony O´Brien, röstat en gång tidigare. Men Liam lägger sin röst på Labour.

    - Landet har återhämtat sig något från lågkonjunkturen men de konservativa har ändå misslyckats. Partiets ekonomiska politik har lett till stigande levnadskostnader som gjort livet svårt för många.

    Har värnar om vården som han anser ska vara gratis för alla.

    - Jag vill inte att den privatiseras vilket de konservativa vill, säger han.

    Också Liam är positiv till Europeiska unionen. Tack vare medlemskapet ökar exempelvis jämställdheten och skyddet av miljön har stärkts.

    - Men allt det positiva nämns sällan i media. I stället låter man patriotiska högerextremister, vilkas vyer har fastnat i 1800-talets brittiska imperium, dra nytta av att allmänheten saknar övergripande kunskap om EU. Och det är BBC, The Guardian och särskilt kvällspressen som är skyldig till det, anser han.

    Även om Cameron och Torys vinner valet och det blir en folkomröstning om Storbritannien ska vara kvar i EU eller inte räds inte Liam McLoughlin resultatet. Han är nämligen övertygad om att svaret blir "Yes, we should stay."

    - Många som röstar på de konservativa stödjer medlemskapet. De är affärsmän och förstår innebörden av det och vilka ekonomiska skador som skulle följa av en separation från EU. Och vem vet, det kanske kommer ut något gott av en omröstning, som ökad kunskap om vad unionen gör för oss.

    Däremot gillar Liam inte att en väldigt liten, men högljudd, minoritet pushar för folkomröstningen.

    - Camerons löfte om en folkomröstning är bara ett mycket slugt och desperat politiskt knep för att stoppa flykten av röster till Ukip.

    I en annan miljö än Liam McLaoghlin arbetar 28-åriga Cassie Lewis om dagarna som verksamhets- och affärsadministratör på Ametros Facilities Management. Företaget anställer årligen, under tre månader, hundratals polacker som kommer till Manchester för att städa studentbostäderna inför kommande läsår.

    Kontoret ligger nära The Manchester College och The Gay Village med kvarter som domineras av barer och klubbar runt Canal Street.

    Cassies rum är för litet för att vi ska få plats, och rörigt, säger hon.

    Hennes chef upplåter i stället sitt kontor. Det stora bordet i mitten av rummet pryds av nickande rosor och på hyllan bakom skrivbordet står en whiskeyflaska beredd.

    Cassie berättar att hon tänker rösta för första gången.

    - Jag har inte bestämt mig ännu. Det lutar åt Cameron, även om det är mycket jag inte håller med honom om.

    Vilken fråga är viktigast för dig?

    - Att landet återhämtar sig ekonomiskt eftersom det påverkar allt från pengarna i min plånbok till försvaret, vägarna och vården.

    Cassie är, liksom Anthony och Liam, positiv till medlemskapet i EU.

    - Vi måste samarbeta med våra grannar om vi ska förbli relevanta i en modern värld. Det är också tack vare det samhälle vi tidigare byggde runt om i världen som vi befinner oss där vi är i dag. Nationer som medvetet separerar sig själva från andra går det oftast inte så bra för. Det räcker att se sig om i världen för att se det.

    - Vi ska definitivt vara kvar i EU.

    Dels för att det är en förutsättning för det lilla företag hon arbetar för, dels för att EU-kollektivet stödjer de värderingar hon delar.

    - Men det är många som skulle behöva ha en mindre fientlig inställning till vårt engagemang i unionen, tillägger hon.

    Cassie konstaterar också att hon lever i ett demokratiskt samhälle. Därför förtjänar hon, och alla andra som gör det, att få delta i viktiga beslut som gäller den gemensamma framtiden, resonerar hon.

    - Då blir det folkets vilja som avgör och inte ett visst politiskt parti.

    Hon blir inte förvånad om andra välmående länder inom EU också kommer överväga sitt medlemskap om det går så långt i Storbritannien.

    - Jag är inte medveten om hur de resonerar, men i så fall bör de också tillåta folkomröstningar.

    Cassie Lewis vill med tanke på sitt röriga kontor helst bli fotograferad utanför den röda tegelbyggnaden. Här flyter kanalen förbi och den påminner om att det finns vissa likheter mellan Manchester och Göteborg.

    Städerna har ungefär lika många invånare och en hamn under förändring.

    I centrala Manchester, i Picadilly Gardens, ståtar ett praktfullt Pariserhjul men spårvagnarna som skramlar förbi är inte blå och heter inte Torbjörn Nilsson, Viveca Lärn eller Tomas von Brömssen.

    Här finns också två fotbollslag i högsta divisionen. Och faktiskt – man behöver inte vara anhängare till något av dem för att trivas, intygar både Anthony och Liam, som hellre tittar på rugby.

    - Jag är säker på att det finns gott om människor som inte bryr sig om fotboll. Men det är lika många som ser den som en religion. Och jag är nog en av dem, säger Cassie.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.