Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Ökenspridning. Att jordens vattenreserver torkar upp underifrån är en lika allvarlig orsak till jordens temperaturhöjning som koldioxidutsläppen, skriver Anna Löfdahl. Bild: Bild: GREGORY BULL

Global vattenbrist är en del av klimatkrisen

Debatt Inte nog med att COP15 blev ett fiasko. Bakom kulisserna på världens mest uppmärksammade fråga – hur vi ska lösa klimatkrisen – gömmer sig ytterligare en global fråga som inte ens diskuterades på toppmötet: den kommande vattenbristen. Genom att underskatta vattenbristens inverkan på klimatkrisen missar man en del av lösningen, skriver frilansjournalisten Anna Löfdahl.

Klimatförändringar, befolkningsökning och föroreningar ökar trycket på jordens färskvattenreserver. Forskare har under flera år kontinuerligt varnat för att den globala vattenbristen kommer att förvärras. World Watch Institute har deklarerat att vattenbristen kan vara den mest underskattade miljöutmaningen i vår tid.

Maude Barlow, mottagare av Right Livelihood Award 2005, för sitt rättvisearbete i den globala vattenfrågan, menar att människans missbruk och bristande skötsel av vatten i själva verket är en av anledningarna till klimatförändringen.

”Genom att inte se klimatkrisens sammankoppling med vatten närmar vi oss klimatförändringarna på fel sätt. Att jordens vattenreserver torkar upp underifrån är en lika allvarlig orsak till jordens temperaturhöjning som koldioxidutsläppen. Vi behöver lyfta fram den här frågan i debatten om klimatkrisen.”

Det är oroväckande att kopplingen mellan klimatkrisen och vattenbristen inte görs av fler. För det framstår som uppenbart att vattenbristen eskalerar i takt med klimatförändringen. En törstig jord, blir också en varmare jord. De senaste 30 åren har ökenutbredningen dubblerats, om 20 år dubbleras den igen.

Den hydrologiska cykeln (vattnets kretslopp) är inte är en sluten cykel som aldrig kan upphöra, utan den påverkas av människans exploatering. Cykeln, som vattnet behöver för att återhämta sig, störs genom att till exempel leda enorma mängder vatten i pipelines från en plats till en annan eller pumpa upp grundvatten ur underjordiska vattenmagasin. Vi kommer inte att göra slut på vatten, det är en förnybar resurs, men vi kommer att göra slut på planetens förmåga att försörja oss med den mängd vatten vi behöver.

Ohållbart uttag

Ett oroande stort antal floder når i dag inte längre havet. Floder som kan ses som artärer i människans spannmålsodling. Torkar de ut kommer vi inte att kunna producera mat till en växande befolkning. En stor del av världens jordbruk vilar i dag på ett ohållbart uttag av grundvatten, och på flera platser förbrukar vi så mycket vatten att naturen inte hinner återhämta sig.

Enligt beräkningar gjorda av EPA, European Protection Agency, kommer inom fem år 36 stater i USA att lida av vattenbrist, om förbrukningen håller samma nivå som i dag. Europeiska kommissionen varnar för att 60 procent av Europas städer redan överanvänder sina grundvattenreserver. I norra Kina är vattenbristen redan ett faktum. I en rapport från Asiatiska utvecklingsbanken står att läsa, att om den nuvarande utvecklingen fortsätter kommer utvecklingsländer i Asien att stå inför en vattenkris som aldrig skådats.

Jag kan fortsätta rada upp exempel, men ställer i stället frågan; är det så att vi upprepar samma misstag som har lett oss hit, där vi står i dag? Det vill säga mänsklighetens sorgliga oförmåga att se till samband och helheter och att koppla samman orsak och verkan.

Bristen på fokus i vattenfrågan kan skyllas på dåligt politiskt ledarskap, att alla är upptagna med att sänka utsläppen av växthusgaser, att det saknas investeringar i vattenfrågan, eller det motsatta, att vårt vatten privatiseras i det tysta, och överutnyttjas. Det som står klart efter att ha läst spaltmeter om den globala vattenfrågan är att den borde stå mycket högt upp på den politiska agendan. Den borde vara en vardagsangelägenhet för människor över hela världen.

Strategisk fråga för mänskligheten

Jag undrar, borde inte ett skydd av vårt grundvatten vara den enskilt viktigaste frågan i klimatkrisen, tillsammans med sänkningen av koldioxidutsläppen? Den globala uppvärmningen kan också avvärjas genom att skydda vattnets naturliga kretslopp, stoppa föroreningar och överuttag av grundvatten och skydda flodområden och våtmarker. Vi måste leva mer hållbart, även i fråga om vår vattenkonsumtion.

Vatten är en strategisk fråga för mänskligheten. Utan vatten inget liv. Utan vatten ingen ekonomisk utveckling. Att ställa om från dagens samhälle till ett klimatsmart kommer att kosta triljoner dollar. Frågan är hur många fler triljoner dollar den eskalerande vattenbristen kommer att kosta oss, om vi fortsätter att ignorera den och på en global nivå, med skygglapparna på, enbart fokusera på en sänkning av koldioxidutsläppen?

Anna Löfdahl,

frilansjournalist

Bild - 2

Ålder: 44

Bostadsort: Stockholm

Frilansjournalist med fokus på hållbarhets- och globala vattenfrågor. Deltog i UNEP FI:s globala rundabordssamtal i Kapstaden i Sydafrika i oktober.

Mest läst