Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Spetskompetens. Vi förvånas över att politiker och beslutsfattare i VGR inte ser den stora potential som finns hos SU:s verksamheter. Att all den kunskap som är både nationellt och internationellt erkänd inte betyder så mycket när resurserna ska fördelas, skriver debattörerna. Bild: Bild: Petter Trens

Ge Sahlgrenska rättvisa villkor och framtidstro

Debatt Det är dags att särbehandla Sahlgrenska universitetssjukhuset. Ska den verksamhet som bedrivs där kunna upprätthållas krävs rimliga resurser, särskilt när omvärlden förändras och trycket på vården ökar. Tyvärr verkar regionpolitikerna inte förstå detta, skriver fackliga företrädare på SU.

Med sorg och oro läser vi i GP 5 januari om den misstro och bristande förståelse för Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) som genomsyrar vår region.

Politiker och beslutsfattare i Västra Götalandsregionen (VGR) verkar inte ha klart för sig om de verkligen vill ha ett universitetssjukhus. Ena stunden gör vi för lite, andra stunden för mycket. Det är förvisso Nordens största arbetsplats med cirka 16 000 medarbetare, men det var politiken i VGR som vill ha det så. Det var ingen medarbetarfråga. Sedan SU bildades 1997 har vi som anställda gjort vårt bästa för att detta stora sjukhus skall ge bästa tänkbara vård till medborgarna i Göteborg, Västra Götaland, Sverige och i vissa fall även till omvärlden i stort.

Som vi skrev i en tidigare artikel på GP Debatt (24/11 2015) har den ”budgeterade underfinansieringen” lett till att vårdplatser stängs ner, vilket orsakat en mycket tung arbetsmiljö och svårigheter att rekrytera personal i alla kategorier.

Anade ljusglimtar

De senaste åren har vi anat ljusglimtar från politiskt håll: först kom målet att sjukhusen skulle ha så många vårdplatser att överbeläggningarna minskade, därefter fick vi efter valet 2014 löfte om mer pengar under mottot ”Framtidstro och arbetsro inom hälso- och sjukvården”. Av alla de miljoner som akutsjukhusen fick ta del av försvann de flesta direkt då de kompenserade redan inplanerade budgetneddragningar. Men med det budskapet och det ekonomiska tillskottet väcktes hoppet om att äntligen kunna lätta något på den trånga kostymen. SU började tro på framtiden och satsade på att kunna göra mer sjukvård.

Tyvärr visade det sig att 2015 blev ett svårt år för SU, alla regionens akutsjukhus och för hela Sverige. Många landsting gick back, men inte VGR, som gått plus med marginal. Inom VGR kan man dock se att alla sjukhusen brottats med stora ekonomiska svårigheter, medan andra verksamheter gått plus eller haft nollresultat.

Det känns mycket tråkigt att läsa om och mötas av denna misstro mot SU. Vi förvånas över att man inte ser den stora potential som finns hos SU:s verksamheter. Att all den kunskap som är både nationellt och internationellt erkänd inte betyder så mycket när resurserna ska fördelas. Att utveckla och upprätthålla sjukvård som har riksuppdrag, till exempel hjärtsjukvård och transplantation och annan kvalificerad vård, kräver sina resurser. Det går inte att jämföra äpplen och päron inom vården – rikssjukvård, specialistsjukvård, länssjukvård och primärvård kräver olika resurser och kompetenser. SU måste naturligtvis stå för spetskompetens och vårdutveckling i framkant. Som universitetssjukhus räcker det inte att tillhandahålla praktikplatser för studenter inom de olika vårdyrkena – vi måste också borga för högkvalitativ forskning och tillhandahålla utbildning av högsta klass i nära samarbete med Sahlgrenska akademin och industrin, vilket i sig genererar arbetstillfällen för hela regionen.

Bristande respekt

Bristande respekt för SU:s unika behov undergräver möjligheterna att bevara verksamheterna på nuvarande nivå. Hur ser regionen på fortsatt forskning, utveckling och utbildning, när man betraktar SU som en gökunge i stället för det flaggskepp det är för VGR?

Att SU fått ta emot ett stort antal patienter till följd av den ökade tunga brottsligheten kan inte vara okänt. Hot och våld mot medarbetare och patienter har ökat på ett dramatiskt sätt. Sjukhuset har tvingats förstärka och utveckla säkerhetsarbetet, inte minst inom psykiatrin. Från regionens håll visas ingen förståelse för att detta påverkar ekonomin och möjligheten att hålla budgeten. Andra sektorer i vårt samhälle får extra tillskott vid extraordinära insatser, så varför inte SU?

Göteborgs invånarantal växer i storlek som en normal svensk kommun per år. Det är enligt regionstyrelsens ordförande inget man behöver budgetförstärkning för. Som medarbetare på SU blir vi också negativt särbehandlade i jämförelse med övriga VGR. Förutom det ovan beskrivna misstroendet drabbas vi även av trängselskatt och avsevärt högre parkeringsavgifter än regionens övriga sjukhus, vilket vi på intet sätt kompenseras för i lönekuvertet. Det vore klädsamt om politiker och övriga beslutsfattare i VGR i stället ville visa lite stolthet över Västra Götalands universitetssjukhus, inte bara när vi får rikssjukvårdsuppdrag eller världsledande forskning presenteras.

Omöjligt nå ekonomi i balans

Men vi noterar med tillfredsställelse att regionstyrelsen 12 januari föreslagit att SU ska få gå back 75 miljoner kronor. Med den underfinansiering av sjukhusen i regionen som vi ser i dag ser vi det som omöjligt att nå ekonomi i balans redan i november 2016. Vi är oroliga för våra medlemmars arbetsmiljö och möjlighet till att bedriva en god och säker vård. Vi ber er politiker om ett uns av positiv särbehandling av SU. Då kan vi få fortsätta att vara stolta över att vara anställda på SU, både för det arbete vi utför och för det sjukhus vi är anställda på.

Ge oss framtidstro och arbetsro!

Karin Andersson

Kommunal / SU

Marie Ericksson

Saco/ SU

Christina Sjöberg

Saco/ GLF/ SU

Marie Torberntsson

Vision/ SU

Marita Tenggren

Vårdförbundet/ SU

Elisabeth Flygare

Vårdförbundet/ SU

Mest läst