Valfriheten i vård, skola och omsorg har fått en oönskad biverkan. I stället för den önskade mångfalden är Sverige på väg mot en mycket begränsad välfärdsmarknad där verksamheter i kommunal regi konkurrerar med allt färre, allt större kommersiella koncerner. Däremellan förtvinar kooperativ, ideella föreningar och stiftelser, välfärdsföretag drivna av engagerade människor som vill bidra till det gemensamma bästa utan att dela ut vinst till några aktieägare, den så kallade non profit-sektorn.
Orsaken är brist på kapital, små lånemöjligheter och osäkra villkor på en marknad där kommunerna är både upphandlare och huvudkonkurrent. I Göteborg tillkommer problemet med en rödgrön kommunledning som vill ha så lite valfrihet som möjligt. Non profit-sektorn får hjälpa till vid behov, men kan inte lita på att samarbetet är långsiktigt.
På stiftelsen Bräcke Diakonis rådslagsdag efterlyste direktor Martin Ärnlöv en "pappamånad" i den kommunala upphandlingen – en liten stimulans för jämnare fördelning när Lagen om offentlig upphandling och Lagen om valfrihet i praktiken visat sig gynna kommersiella koncerner.
Hur snedvriden konkurrensen blivit framgår av statistik. Antalet anställda i kommersiella äldreboenden ökade från knappt 4 400 år 1995 till nära 18 000 år 2009. Samtidigt ökade antalet anställda i non profit-drivna äldreboenden från drygt 1 500 till drygt 3 600. Gapet ökar dramatiskt och så ser det ut på område efter område.
Politiker, av alla kulörer, talar gärna väl om non profit. Det räcker inte. Det krävs långsiktiga upphandlingar som skapar ekonomisk stabilitet och tillgång till kapital. I länder med större non profit-sektor finns ofta möjlighet att låna ur särskilda utvecklingsfonder. Det är en enkel lösning som skulle passa även i Sverige. Svenska non profit-företag behöver inte subventioner, däremot tillgång till kapital på mjukare villkor än de som gäller i vanliga banker.
Non profit i välfärden bygger på människors goda vilja att göra mer för samhället än att betala skatt. Låt dem göra det!
GP 25/4 -12