Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ge alla rätt till sjukvård

Regeringens utredare vill ge papperslösa full rätt till hälso- och sjukvård. Något annat borde inte komma på fråga.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Moderaterna har hittills sagt nej till subventionerad sjukvård för vuxna papperslösa – alltså kvinnor och män som uppehåller sig illegalt i Sverige. Kravet sägs undergräva den reglerade invandringen, ett byråkratiskt argument som grovt misshandlar sina mänskliga mål. Protester och invändningar från socialminister Göran Hägglund (KD) och de mindre regeringspartierna har inte hjälpt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Nu föreslår utredaren Erna Zelmin att asylsökande och papperslösa ges samma rätt till sjuk- och hälsovård som övriga bosatta i Sverige. Det är ett utmärkt förslag som beräknas öka kostnaderna för hälso- och sjukvården med cirka en miljard kronor. Totalt kostar hälso- och sjukvården 237 miljarder kronor om året. Zelmin förslag medför således mindre än en halv procents kostnadsökning. Det är ett mycket billigt pris för ett bättre samvete.

Alla människor som befinner sig i Sverige är på det ena eller andra sättet vårt gemensamma svenska ansvar. Den som är sjuk i Sverige är sjuk i Sverige. Det teoretiska alternativet att papperslösa skulle kunna få sina vårdbehov tillgodosedda i något annat land, och att de därför inte är ett svenskt ansvar, finns bara på kartan.

Den som lever papperslös i Sverige gör det därför att det trots allt är ett bättre alternativ än att leva med papper i hemlandet. De papperslösas livsvillkor är ett faktum. Till detta faktum måste vi andra, som lever legalt i Sverige med alla rättigheter och förmåner, förhålla oss.

Alternativet för papperslösa som nekas vård i Sverige är att leva vidare utan vård eller med provisorisk vård i hemlighet genom frivilligorganisationer – som Rosengrenska stiftelsen och Röda Korset. Ansvaret för detta vilar där besluten fattas – ytterst på svenska folket via riksdag och regering. Det är vi gemensamt som avgör om papperslösa kvinnor skall få mödravård eller inte och om svårt sjuka papperslösa skall lämnas åt sitt öde därför att de inte kan betala för vården.

Flera landsting och regioner, bland annat Västra Götaland, har tagit konsekvenserna av att alla människor har samma människovärde. På eget initiativ har de infört vård för papperslösa utan att kräva betalt. Det är utmärkt, men enligt nu gällande lag har papperslösa, 18 år och äldre, bara rätt till akut sjukvård som de själva får betala.

Skillnaden mellan lag och praktik skapar ett rättsosäkert tillstånd som i sig argumenterar för utredningsförslaget.

Föredömligt vill Erna Zelmin även ge papperslösa barn och ungdomar rätt till subventionerad tandvård. Allt annat vore orimligt.

För vuxna papperslösas tandvård föreslår hon ytterligare utredning med förklaringen att gällande subventionssystem är så komplicerat. Mot detta är svårt att invända.

$1