Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Gapet mellan blocken ökar – igen

Sverige C når ny bottennivå. Moderaterna backar. Igen. Och gapet mellan blocken ökar. Kort sagt: det ser mörkt ut för alliansregeringen.

Sifos februarimätning är dyster läsning för många partier. Rörelserna sedan januari hamnar visserligen på eller innanför felmarginalen. Men det finns tendenser över längre tid som borde få partistaberna i både M och S att sammankalla till krismöten.

För alliansen är det särskilt mörkt. Både C och KD ligger under fyraprocentsspärren, Centern har inte haft så här låga opinionssiffror sedan Sifo startade sina månadsmätningar 1967. KD hamnar med sina 3,7 procent under fyraprocentsspärren för fjärde månaden i rad. Under 2013 låg partiet oftare under än över spärren.

Inte heller M:s siffror är mycket att hurra för. Sedan förra årets toppnotering, 29,3 procent i januari, har partiet sakta men säkert backat och landar i dagens mätning på 22,8.

Henrik Ekengren Oscarsson, som är professor i statsvetenskap och leder valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, vill ändå inte räkna ut alliansen helt och pekar på att den i de två senaste valen varit bra på att mobilisera soffliggarna. I dagens Sifo vill 14,1 procent inte uppge något parti eller säger att de skulle rösta blankt.

- I stort sett är det alliansen som ligger bakom att valdeltagande ökade så mycket i de två senaste valen. På 60-talet var det S som tjänade på högt valdeltagande i riksdagsvalet men så är det inte längre, säger han.

Nu är då frågan om det går att få dessa allmänborgerliga väljare på fötter i ytterligare ett val.

- De måste känna vittringen, det måste finnas ett hopp om regeringsmakt för att mobilisera denna grupp en tredje gång, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Med 34,9 procent ligger Socialdemokraterna visserligen högre än valresultatet 2010, partiet fick då 30,7 procent, men för att vara i början av ett valår är det lågt. Partisekreteraren Jan Larssons målbild på minst 35 procent i valet är långt borta.

Henrik Ekengren Oscarsson säger att tidigare val visar att om väljarna tror att det är klart på förhand finns det utsikter för lite större dramatik än om det verkar vara ett tätt race.

- Det blir en annan dramaturgi i de valrörelserna. Om känslan är att det är klart med regeringsfrågan då kan nästan vad som helst hända. Då finns det utrymme för valrörelseraketer. Så var det till exempel 1998 när KD tredubblades på kort tid och 2002 då FP fick ett rejält lyft.

Men Henrik Ekengren Oscarsson vill gärna tona ner väljarrörligheten. Visserligen bytte en tredjedel av väljarna parti mellan 2006 och 2010 års val. Men alla partier både vinner och förlorar röster och räknar man ihop detta blir den aggregerade rörligheten bara 8,8 procent.

- Det är inte mycket mer än det snitt vi haft sedan 1921. I jämförelse med andra länder har Sverige ett extremt stabilt politiskt system. Men det kanske säger mer om andra länder än om Sverige, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

I väljarundersökningen efter 2010 års val sa 53 procent av de tillfrågade att de bestämt sig under valrörelsen. Men enbart 17 procent bytte verkligen parti. Fler och fler bestämmer sig alltså sent men färre än vi tror väjer ett nytt parti. Och ännu färre byter block. Den siffran låg på under 10 procent 2010.

Kan vi då räkna med att det blir regeringsskifte i höst?

- Osvuret är bäst. Om det verkar klart kan partier som är helt uträknade i dag, som KD, få en väldigt bra valrörelse. Eller tvärtom, för partier som tror att det hela är klart kan det bli en skräckvalrörelse, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Tre tendenser:

Skillnaden mellan blocken ökar

Skillnaden mellan blocken ligger i februarimätningen på 16,8 procent. Det är en ökning med 5,1 procentenheter sedan förra mätningen. I februari 2008 var gapet rekordstora 19.4 procent till de rödgrönas fördel. Det krympte som bekant ihop och vände till valet 2010. Men det är inte helt lätt att jämföra siffrorna. En väsentlig skillnad är att SD är betydligt större nu. I februari 2008 fick SD 2,9 procent mot dagens siffra 9,5.

S går inte upp

Även om alliansen just nu ser ut att gå mot förlust i valet finns det ingen större anledning att jubla för S. För att vara i början av ett valår är siffran 34,9 procent långt från betryggande. I de senaste två valen är det framför allt allianspartierna som har lyckats få soffliggare till valurnorna under valrörelserna medan S har tappat stöd. 2010 hade S i februari månads Sifo 34,6 procent och gjorde sedan ett av sina sämsta val någonsin med strax över 30 procent av rösterna. Vid en eventuell regeringsbildning i höst med S som största parti kommer det att bli hårda förhandlingar med både MP och V.

Botten ur för C

Trots viss medieuppmärksamhet i samband med kommundagarna i Malmö och hyggliga prestationer av Annie Lööf i olika debatter sviker väljarna C. 2,8 procent är en rekordlåg notering och borde ge partiledningen kallast tänkbara kårar trots att de tappert brukar hävda att de jobbar bäst i motvind. Under de senaste 13 Sifo-mätningarna har C bara klarat fyraprocentsspärren vid fem tillfällen. Mycket motvind är det.

Bild - 2
Mest läst