Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

10942

Gamla Klippan får nytt liv

I Klippans kulturreservat, där det gamla socker- och porterbruket Carnegie en gång stod, växer bostadshusen fram. Ett tidigare ganska skamfilat område börjar resa sig igen och får en helt annan karaktär. Förra året stod ett hundratal lägenheter fördelade på två bostadsrätter klara. I höst är Bostadsrättsföreningen "Silon", ett 15 våningar högt hus inflyttningsklart.
Mellan hotell Novotel och trafikleden ligger Bostadsrättsföreningen Klippan Sockerbruket. 86 lägenheter i fyra flerfamiljshus i tegel och tre gårdshus med putsade fasader. Moderna planteringar med högt gräs och marktäckare omgärdar husen.
- Det finns alltid något som blommar under sommarsäsongen, påpekar ordföranden i föreningen Raimo Sköld stolt när vi går en liten runda.

Däremot skyggar han inför den stora tomma plats som ligger precis utanför ingången till brf Sockerbruket och som numera mest används som tillhåll för A-laget och som parkeringsplats för byggnadsarbetarna. Det har blivit kvar sedan den kulturminnesmärkta Kungsladugård brann ner 2004. Markägarna tvistar fortfarande om vem som skall ta hand om det, berättar han med bistert rynkade ögonbryn.

Tänker bo kvar länge
- Något måste göras för det är en skam för området. Det måste snyggas till med grönska, träd och byggnader, i liknande stil som det var en gång.

Raimo Sköld var intresserad av en bostad i området långt innan det ens var påtänkt.
- Jag arbetade på Handelsakademin ett stenkast härifrån och var här dagligen. Jag sa till Christer Johansson, Klippans kulturfastigheters ägare, att sätta upp mig, den dagen det blir aktuellt att bygga.

Raimo och hans Siv har numera en fyrarums hörnlägenhet på 122 kvadratmeter. Den ligger där det är som ljusast, påstår Raimo. I markplan och med ytterligare ett våningsplan en trappa ner. Raimo och Siv hör med sina 70 år till de lite äldre i området och de planerar att bo kvar länge.
- När den tiden kommer då någon av oss får svårt att gå i trappan blir det väldigt bra. Vi kan komma in med hissen direkt till båda våningsplanen.

Pilträd i krukor hindrar insyn
Uteplatsen avgränsas av ett staket av trä, som Raimo lackerat. Stora vackra pilträd i krukor av trä också de lackerade, hindrar insyn från den lilla vägen som går igenom området. Här sitter de gärna, Siv och Raimo, när vädret tillåter.
- Även annars eftersom vi har tak över matplatsen, säger Raimo.

Högst upp i samma hus bor Elisabeth och Anders Göth i den första gemensamma lägenheten. Båda har likadan boendebakgrund. I sina tidigare äktenskap bodde de i villa, efter det i var sin lägenhet. Anders i Linnéstaden och Elisabeth i Tynnered.
När de sökte en gemensam bostad letade de efter något i Linnéstaden.

- Där "här-vill-jag-bo-faktorn" var hög skenade också priset iväg, säger Anders.

- Vi hamnade i omöjliga budgivningar fick hybris och gick alldeles för långt. En miljon till inga problem, skrattar Elisabeth lättad över att det inte blev något avslut på de affärerna. Då hade de gått miste om det här.

Enda huset med utsikt över älven
86 lägenheter i Klippan dök upp på Internet. Vid en visning på Novotel, höll de sig i bakgrunden. När deras tur kom kollade Anders på ritningarna och pekade på den lägenhet de bor i nu. Det var enda huset med utsikt över älven.

- Vi tar den om den fortfarande är ledig, sade jag.
Det var den.

Elisabeth tittade på honom och undrade om han var vid sina sinnen.
- Att det var fasta priser gjorde beslutet lättare, vi slapp budgivning, säger Elisabeth.

Med lite tillägg för deras särskilda önskemål, blev priset helt acceptabelt för dem.
Köket har fått ett grått kakel och intelligentare skåplösningar. Badrummet en bättre planering. Golvet på första våningen breda plankor av ek istället för stavparkett.

Trafikleden hörs på avstånd
Vi sitter på deras balkong också den liksom Raimos uteplats några våningar längre ner inredd med grönska. Två fina stånd av bambu pryder balkongen som är fyrkantig och välplanerad. I övrigt går färgerna i svart och i gråskalor. Under bänken finns gasolgrillen som används flitigt. Det fungerar bra att grilla här eftersom de bor högst upp. På golvet har de passat in fyrkanter av acacia, som de tvättar på våren och oljar in.

På avstånd hör vi trafikleden, som balkongen vetter emot.
- Vi trodde att vi skulle störas mera av trafiken än vi gör men vi har vant oss, säger Elisabeth.

Från sovrumsfönstret har de "mäklarutsikt" över älven. Anders spanar ut.
- Närheten till vattnet är viktig. Vi har alltid ryggsäcken packad med nycklar till båten och GPS. När vi vaknar och ser att vädret är fint är vi nere på tio minuter vid båten. Den ligger vid bryggan nedanför och efter ytterligare tio minuter är vi förbi Långedrag.

- På kvällen åker vi kanske in till stan, lägger till i gästhamnen och tar en öl på Barken Viking. Eller stannar hemma och lyssnar på konserter i S:t Birgittas kapell eller ser utställningar på Röda Sten.

Klädkammare blev sängkammare och arbetsplats
Elisabeths dotter bor varannan vecka i lägenheten och Anders döttrar kommer hit på helger och ledigheter. Eftersom de inte har tillräckligt med sovrum för alla har de kommit på en lyckad lösning.

En trappa upp, inne i en stor klädkammare, finns numera en kombinerad sängkammare, arbetsplats och garderob. En bordskiva med sängen som stomme blir arbetsbänk. Bordskivan upphängd gör utrymmet till ett sovrum.

I ett av de vita rappade husen bor familjen Sandman, Lars och Sarina och deras barn Lukas 12 år och Lova 9 år. Vi blir insläppta av Lars som tagit ledigt på förmiddagen från sitt arbete som lektor i vårdetik på högskolan i Borås. Sarina dyker upp senare på eftermiddagen efter sitt jobb. Hon är sjuksköterska, som arbetar som konsultchef, med att rekrytera vårdpersonal.

Designprylar och loppisfynd
Här har familjen tänkt några extra varv när det gäller inredningen i bostaden som är på 125 kvadratmeter i två plan. Både Lars och Sarina är intresserade av heminredning och kompletterar varandra i tycke och smak. De har en eklektisk stil, påstår Lars som har doktorerat i praktisk filosofi. Det vill säga de blandar olika stilar, men ser till att det blir en harmonisk helhet. Här finns designprylar, auktions- och loppisfynd. Starka färger kombinerat med svart, favoritfärgerna är gult och orange. I sovrummet är detaljfärgen istället starkt rosa. Just nu i form av en liten radio som står i den nybyggda väggens små urgröpningar för prylar.

Det är Sarina som hittar dyra fondtapeter för 50 kronor rullen och som kan se hur loppis - och auktionsfynden kan kombineras. Hon berättar när vi träffar henne på eftermiddagen att hon älskar att bläddra i engelska magasin typ "Living Etc." Sedan förvandlar hon deras dyra lösningar till sina egna billigare.

-Sarina är lysande på att fynda, hon ser direkt vad som passar, säger Lars.
- Jag är en mästare i att shoppa, skojar Sarina när hon hör vad Lars har sagt tidigare på dagen.

Har erfarenhet av att renovera
Om Sarina är bra på detaljer, så tar Lars de stora tagen. Han älskar att arbeta praktiskt och att se resultatet direkt, något han sällan gör i sitt dagliga arbete. Börjar han med något på fredagen så är det oftast klart på söndag. Hantverkskunnandet fick han när han renoverade förläggarbostaden på 300 kvadratmeter, de ägde tidigare i Fritsla. Kunnandet kommer väl till pass även här. Förra sommaren byggde Lars till exempel en garderobsvägg vid sängens huvudgärde i sovrummet, bakom den finns numera Sarinas och Lars kläder. Båda älskar kläder och är i stort behov av förvaringsutrymme. Den som kommer in i sovrummet ser Sarinas högklackade skor på ena sidan väggen bakom sängen och Lars skor på den andra.

Strax innanför sovrumsdörren står en teakstol med sits av läder. Två sådana stolar och ett teakbord hittade Lars i en nedlagd fabrik i Fritsla. De tillhörde kontorsmöblemanget och han fick köpa dem för ett par hundralappar. På Internet har han sett att motsvarande möblemang "i lite bättre skick" går för 10 000 kronor.
- Sånt är kul.

Modernt men ombonat
I köket bytte de standardvalet mot bruna skåpluckor. De vill gärna ha det modernt men det ska också kännas ombonat. I fönstret blomkrukor med olika växter, men samma formspråk. Från köket ser man in i vardagsrummet och tvärtom, därför skall det hänga ihop. På vardagsrumsväggen syns från köket svarta bokstäver som bildar ordet "HOME", kuddarna i soffan har bokstäver på tyget, i sovrummet står istället "SYND". En trappa upp i arbetsrummet L och S, Lars och Sarina. Bokstäver kommer igen lite var stans. Inte minst i fondtapeterna.

Afrikansk konst på väggen och puffen och andra "etnoprylar " från en resa i Marocko. Över den stilrena Sören Lund soffan i vardagsrummet hänger ett porträtt av Jimi Hendrix. Det är uttrycket i målningen snarare än hans musik som har fått Lars att hänga upp porträttet.

- Det finns något tankfullt lite sorgset i hans blick och så gillar jag hans klädstil.
Klippans långa historia

*** Bostadsrättsföreningen Klippan Sockerbruket ligger i kulturreservatet Klippan med sin digra kulturhistoria som innefattar både det gamla Carnegie sockerbruk och det anrika Ostindiska Kompaniet.

*** Klippan blev Ostindiska kompaniets hemmahamn under 1731-1813. Den 9 februari år 1732 avgick det första fartyget till Kina och återkom 1,5 år senare. Ostindiska Kompaniet blev sedan Sveriges första stora handelsföretag med sina 132 expeditioner.

*** Här byggde Adam Robert Lorent sitt socker- och porterbruk i början av 1800-talet. Tysken A R Lorent var en stor affärsman i Göteborg och hans företag var under sin tid det största i staden. Stora delar av brukets byggnader finns kvar än idag och härbärgerar bland annat industriföretag och konstnärsverksamheter. Efter att den Lorentska förmögenheten förskingrats och grundaren dött, köptes bruket på konkursauktion av den unge skotten David Carnegie J:r som sedan lyfte bruket till nya höjder. Carnegie porter blev mycket populärt och lär bland annat ha ordinerats till ammande kvinnor. Under år 1916 producerades 5,5 miljoner liter porter. Carnegie porter är idag Sveriges äldsta varumärke som ännu är i bruk.

*** Under David Carnegie förbättrades den sociala välfärden för arbetarna avsevärt. Det byggdes arbetarbostäder, skola och badhus. Arbetarna kunde också åtnjuta olika förmåner såsom fri läkar- och sjukvård och erhöll också en slags sjukpenning. För arbetarnas skull lät Carnegie uppföra St: a Birgittas kapell. Namnet anspelar på det irländska skyddshelgonet St Bridget och kyrkan är en kopia av Carnegies hemkyrka i Balquidder, Skottland.


Källa: Bostadsrättsföreningen Klippan Sockerbrukets hemsida på internet.

Mest läst