Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Gabriel Byström: Kulturrådet – en vinnare

Få politikområden är lika välutredda som kulturområdet inför valet i höst. Frågan är om kulturskapare och kulturkonsumenter kommer att märka någon skillnad på utbud, möjligheter och villkor när alla utredningar tröskats igenom de hekatomber av remissinstanser, kompromissrundor och propositionsdiskussioner som utgör ramen för det politiska beslutsfattandet. Ytterst lite tyder på det.

Igår landade två nya utredningar på kulturminister Adelsohn Liljeroths bord. Kulturhusets chef Eric Sjöström har tittat närmare på det svenska musiklivet. Landshövding Chris Heister har studerat hur regionerna ska få ett utökat inflytande över de statliga kulturbidragen (a k a Portföljmodellen).

Sjöströms utredning, som kommit till stånd efter att Rikskonserter under lång tid vanskött sitt uppdrag, går ut på att staten slutar vara musikproducent och istället övergår till att bygga infrastruktur. Det är en klok kursändring även om de summor det handlar om hade kunnat vara betydligt större. Det finns nämligen ingen anledning till varför staten ska producera kultur. Däremot bör staten, genom en aktiv kulturpolitik, stödja, uppmuntra och skapa möjligheter för kulturutövande och kulturkonsumtion.

Chris Heisters utredning reder ut somliga frågetecken gällande portföljmodellen (som går ut på att staten fördelar medel till regionerna som fördelar dessa rätt självständigt). Det ska gå fort, allt ska vara genomfört till 2015. Skåne, Västra Götaland, Halland, Gotland och Norrbotten börjar. De andra regionerna följer efter.

Det är lätt att kora några vinnare efter de senaste utredningsturerna. Till exempel Statens kulturråd som den stora kulturutredningen ville demontera men som plötsligt står med ett större mandat och inflytande än tidigare. Här handlar det om ett skickligt arbete av lobbyrävarna Kennet Johansson (generaldirektör) och Kerstin Brunnberg (styrelseordförande) som burit frukt. I den modell som föreslås av Chris Heister ska regionala kulturplaner ”bilda underlag för de beslut som Statens kulturråd fattar”. Bra plan betyder mycket pengar. Dålig plan, mindre pengar. I regioner med kulturpolitiker som inte snabbt kan tolka och omsätta de nya kulturpolitiska målen i pregnanta kulturplaner kommer det uppstå problem. Då kommer nämligen kulturrådet att ha fullt mandat att minska det statliga bidraget. En slumpmässighet som varken känns särskilt demokratisk eller rättvis.

Chris Heisters utredning gör en viktig markering: principen om ”armlängdsavstånd” bör vara utgångspunkt för fördelningen av medel. Konstnärliga beslut ska fattas av experter och inte politiker. Det är svårt att argumentera för en annan ordning.

Mest läst