Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Det finns organisationer där ute där mycket som skulle kunna gränsa till muta och korruption förekommer, skriver Helena Sundén, generalsekreterare på Institutet Mot Mutor.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborgsandan finns överallt

Kärvänlig anda som försvårar för medarbetare att höja rösten när saker och ting går över gränsen för korruption är inget göteborgsproblem. Mutor och ihopblandade affärer och privatliv går att hitta överallt.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag vill i korthet kommentera några av de drag som i rapporten lyfts fram som utmärkande för den så kallade Göteborgsanda. Där framgår att man i det kommunala livet, redan på slutet av 1800-talet hade en kamratlig ton, utan att på förhand vara förbunden av politiska åsikter och endast med tanke på vad som för samhället i sin helhet kunde vara bäst. Det är inte unikt för Göteborg att ha en kamratlig ton, det finns många kommuner där politiker och tjänstemän är vänner och där familjer umgås utanför det kommunala arbetet. Det finns också många privata verksamheter där anställda arbetat i generation och övertygelsen om att här litar vi på varandra är djupt rotad.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vänskapsargument återkommer

Tanken på att ”här litar vi på varandra” sträcker sig ofta mycket längre än bara inom verksamheter. Resonemang baserade på att vi känt våra leverantörer i många år och vet vad de kan, vi har inte tid med krångliga upphandlingar, vi löser problemen smidigt i stället, återkommer. Argument som ”det här är ju ändå folk vi känner, vi har barn i samma fotbollslag, kommer åka på semester tillsammans” är inte på något sätt unika.

Vidare i rapporten anges sponsring av sport och kultur som exempel på en historiskt förankrad konsensuskultur. Men hur ser det då ut i andra kommuner och privata verksamheter både i större och mindre städer? Sponsrar de inte sport eller kultur? Får inte det lokala fotbollslaget, eller hockeylaget, ett bidrag? – Det är klart de får. Så vad är skillnaden?

Alla sponsrar sport

Ytterligare en punkt i rapporten är en enkätundersökning där alla förvaltningar och bolag som svarat har anställda som säger att de åtminstone en gång själva har erbjudits en muta. Men hur ser det då ut i resten av landet, förekommer inte mutor där?

Jag vill påstå att detta inte är unikt för Göteborg, det kunde lika gärna vara en annan del av Sverige, vilken liten bruksort ni vill, eller medelstor stad eller varför inte vår huvudstad?

Det blir problematiskt först när vi ställer oss frågan om vad de anställda i denna kultur gör när korruption i den grogrund som beskrivs ovan uppstår? Vilket budskap framgår om de som ska sätta tonen i organisationen håller sig nära varandra med ruggdunkar, blinkanden, handslag och kamratanda – men vid sidan om regelverket?

Att städa trappan uppifrån är inte alltid så lätt som det låter, varken i Göteborg eller på andra platser.

Baksidan av den kamratliga tonen kanske i allt för stor utsträckning leder till en kultur där utrymme att höja rösten inte existerar och är djupt förankrad och inarbetad. Vilken medarbetare skulle här ställa sig upp och säga ”ni gör fel”? Väldigt få.

Andan återfinns överallt

Jag får dagligen frågor till Institutet Mot Mutor om vad som är en muta, vem man som anställd ska vända sig till och hur misstänkt korruption ska hanteras. Det är inte Göteborg som ringer. Det är personer i olika typer av verksamheter och på olika orter. Och vad kan jag dra för slutsats av detta? Det är inte ett Göteborgsproblem och kanske skulle vi lika gärna kalla det något som kan återfinnas var som helst, bara någon skrapar lite på ytan.

Det finns organisationer där ute där mycket som skulle kunna gränsa till muta och korruption förekommer. Där anställda vet vad som är på gång och många gånger funderat på det där nya garaget, eller den där jakten med leverantören, eller lasset med grus. Det är inte mycket pengar det handlar om alla gånger men det är ett förtroende från allmänheten som skadas.

Tyvärr är det inte så enkelt att vi kan kapsla in korruptionen till en anda i Göteborg. Kanske är det dags att lyfta blicken över Sveriges framsida och inse att det kan hända – och med största sannolikhet också händer - precis överallt.

Helena Sundén

generalsekreterare

Institutet Mot Mutor