Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Kärlek och pengar.

Göteborgs Dramatiska Teater | Kärlek och pengar

Göteborgs Dramatiska Teaters uppsättning av Kärlek och pengar är på alla sätt utmärkt, anser Mikaela Blomqvist.

Teater

Teater

Göteborgs Dramatiska Teater | Kärlek och pengar

av Dennis Kelly

Översättning: Stefan Lindberg

Regi: Robin Pohlstrand Björkman

Scenografi: Anna Hjertén Grahm, My Persson och Olle Liljas

I rollerna: Mia Eriksson, Olle Liljas, Lars Wik, Anette Sevréus, Andreas Scheffel, Elina Eriksson, Erik Åkerlind, Hanna Ullerstam

Spelas t o m 11/12

I programbladet till Göteborgs Dramatiska Teaters uppsättning av Kärlek och pengar skriver regissören Robin Pohlstrand Björkman om Lyxfällan, TV 3-produktionen där människor efter en rejäl utskällning och tårfyllda lov om bot och bättring får hjälp att reda ut sin katastrofala privatekonomi. Kopplingen är självklar för Kärlek och pengar är en pjäs om sms- och blancolånens och det ohejdbara köpbehovets vardag.

Pjäsen börjar i ett efteråt: läraren David berättar om hur hans fru Lina tagit livet av sig själv och därmed eliminerat sina skulder på 700 000 kronor. Sedan rullar sig narrativet enligt den tragiska ironins modell i korta scener upp baklänges, när en nyförälskad Lina håller en hoppfull monolog om sin framtid vet åskådaren redan hur det strax kommer gå utför.

Kärlek och pengar erbjuder en förklaringsmodell till konsumerandet som främst är psykologiserande. Det är den alienerade människan som köper och köper i hopp om att kunna fylla sin inre tomhet, något som bankerna däremot inte är sena att utnyttja.

Bitvis är det skruvat in absurdum: en man knivhugger en annan för att denne förstört hans Iphone, en kvinna deklarerar stolt att hon ersatt sin gudstro med tron på pengar och Linas föräldrar blir vansinniga när dotterns gravstenen bleknar bredvid den pampiga, dyra granngraven. Det är stundtals roligt men varje road grimas vänds strax i sin motsats när pjäsen plötsligt, inte minst genom det genomgående mycket skickliga skådespeleriet och Robin Pohlstrand Björkmans regi som timat varje växeldialog exakt, kommer lite för nära.

Men detta plötsliga obehag är också vad som ger pjäsen mening, en påminnelse om att detta faktiskt händer människor på riktigt. Människor i Sverige idag skuldsätter sig för att kunna köpa fina väskor och bestick, ett faktum som gör det nog så motiverat att likt Göteborgs Dramatiska Teater i denna på alla sätt utmärkta uppsättning låta det tragikomiska slå över i det rent tragiska.

Mest läst