Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Som Esaiasson och Gilljam väl vet har den svenska kommunforskningen fram till helt nyligen bortsett från korruptionsrisker. Det gjorde att vi saknade sådana mått och data som skulle tillåta relevanta jämförelser över tid, skriver debattörerna.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborg är ingen förebild

Det vore sorgligt om förutsättningarna för en viktig och intressant debatt ödeläggs av att vi tillskrivs uppgifter som aldrig ingick i vårt uppdrag eller påståenden som inte är våra, skriver bland andra Erik Amnå, Granskningskommissionen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För det första formulerar statsvetarna Esaiasson och Gilljam tre frågor de själva anser vara viktigast: Hur stort är problemet, vad beror det på och är korruptionen större eller mindre i Göteborg än på andra håll? Men som utredare utgår man från direktivet. Där formulerades den fråga vi skulle besvara: ”Finns det något särskilt som skapat grogrund för oegentligheter i Göteborgs Stad?”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Utifrån de dokument vi studerat och de intervjuer vi genomfört med ledande förtroendevalda och chefer har vi lämnat en sammanhållen bild av denna grogrund. De påståenden vi gör är väl förankrade i vårt undersökningsmaterial. De styrnormer som sålunda avtecknade sig, menar vi, utgör en uppenbar risk, det vill säga en grogrund, för oegentligheter.

Aldrig haft i uppgift

Huruvida oegentligheterna är ett stort problem eller är fler i Göteborg än på andra håll har vi aldrig haft till uppgift att utreda. Vi har heller aldrig hävdat att Göteborg skulle vara unikt. Däremot har vi kunnat slå fast att det har funnits, och finns, allvarliga problem i det sätt Göteborgs stad styrs och förvaltas ur ett förvaltningsjuridiskt och demokratiskt perspektiv.

För det andra är en utredning som vår dessutom i hög grad beroende av hur det befintliga forskningsläget ser ut och kan inte själv sätta igång så mycket forskning. Som Esaiasson och Gilljam väl vet har den svenska kommunforskningen fram till helt nyligen bortsett från korruptionsrisker. Det gjorde att vi saknade sådana mått och data som skulle tillåta relevanta jämförelser över tid.

Inte Göteborgsandans fel

För det tredje pådyvlar Esaiasson och Gilljam oss påståendet att allt skulle vara Göteborgsandans fel. Den typen av svartvit bild har vi aldrig haft ambitionen att presentera och vi ser heller inte hur en sådan grovt förenklad förklaringsmodell skulle kunna se ut. Vad vi gjort sannolikt i vår rapport är tvärtom att felet inte låg i Göteborgsandan i sig utan i nedprioriteringen av kompletterande normer om rättsstat och demokrati. En del ansvariga föreföll ha varit aningslösa, andra tycks ha haft sina skäl att inte uppmärksamma eller larma om oegentligheter. Vi lokaliserar alltså inte bara en enda utan flera samverkande faktorer.

För det fjärde är Esaiassons och Gilljams fixering vid Göran Johansson deras, inte vår. Vi har aldrig påstått att Göteborgsandan stod och föll med honom, eller någon annan. Vad vi sagt är: ”Med andra ord behöver inte Göteborgsandan vara knuten eller bunden till en viss person. Tvärtom tycks den kännetecknas av en betydande stabilitet och kontinuitet”.

Till sist gör Esaiasson och Gilljam tankeexperimentet att oegentligheterna i Göteborg mycket väl skulle kunna vara en droppe i havet (och inte toppen på ett isberg, vilket många anställda sade att de befarar). Ja, Göteborg skulle till och med kunna utgöra ett föredöme för andra kommuner. Vilka skulle då räcka upp handen och hålla med? undrar de. Vi håller med om det första påståendet men bestrider alltså med gott stöd i fakta med bestämdhet det andra påståendet.

Erik Amnå

Barbara Czarniawska

Lena Marcusson

Granskningskommissionen