Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Sverige behöver en näringspolitik som möjliggör industriella investeringar i ett hållbart samhälle som skapar jobb, skriver Helena Jonsson, ordförande LRF och Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO.

Gör verkstad av önskan om en grön industri

Debatt Sverige saknar det som Finland, Danmark, Tyskland och Syd Korea har – en grön tillväxtstrategi, skriver Helena Jonsson, ordförande LRF och Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO.

FN:s klimatpanel har än en gång bekräftat klimatkatastrofen. Trots tydliga politiska mål är siffrorna röda. FN och Världsbanken är rörande överens om att de nödvändiga investeringarna inte görs. Problemet är att politiken överlåtit genomförandet till marknadskrafterna som inte förmått hantera utmaningen. Därför måste världens regeringar ta ansvar för retoriken och investera i en grön ekonomi. Händer inget kommer klimatförändringarna 2050 att kosta 20 procent av världens samlade BNP.

För att vända trenden måste vi enligt FN investera två procent av vårt BNP i en grön ekonomi fram till 2030. Enligt EU-kommissionen ger varje euro som investeras i grön ekonomi tio gånger pengarna tillbaka i form sysselsättning, energitrygghet och minskade klimatkostnader. Det har industrinationer som Tyskland och Sydkorea förstått och investerar därför stort i att kommersialisera produkter och teknik baserade på sol, vind och biomassa.

Fossilfritt mål

2050 ska Sverige vara fossilfritt. Vi har kommit en bit på väg med 50 procent förnybart i stort tack vare vattenkraften. För att komma vidare krävs att Sverige tar tag i Riksdagens beslut från 2009 om en fossilfri fordonsflotta. Det betyder att 80 TWh fossil energi skall ersättas med förnybar till 2030.

Dilemmat är som FN och Världsbanken konstaterat att marknadskrafterna inte fixar transportsektorn gratis och utan långsiktiga spelregler. Höjda koldioxidskatter, mer järnväg och kollektivtrafik kommer inte heller att räcka. Transporter på väg kommer alltid att behövas. Alla fordon kommer inte att köra på el 2030. Därför behöver vi biodrivmedel och en politik som tar ansvar för sin klimatretorik.

Genom att använda cellulosa och förgasa restprodukter som grot och flis får vi en grön kolatom som kan ersätta den fossila i drivmedel, plast, färg, kemikalier, och textilier. All vår biomassa är en förnybar energikälla som aldrig sinar. På våra åkrar och i vår skog växer ett gigantiskt solkraftverk med ett totalt energivärde på 8700 TWh och en årlig tillväxt på 330 TWh. För tillfället tar vi bara ut 100 TWh. Det går därför att öka uttaget från jord och skog av biomassa på ett hållbart sätt.

Kostnaderna ökar

För att förverkliga en fossilfri transportsektor och bygga upp en ny basindustri för produktion av gröna kolatomer, avancerade biodrivmedel, behöver Sverige totalt investera 120 miljarder kronor. Fördelat på tio år skulle statens nuvarande utgifter på 850 miljarder per år öka med 12 miljarder, cirka 1,5 procent. Enligt EU Kommissionens beräkningsmodell skulle en sådan investering årligen ge 120 miljarder tillbaka i form av 10 000 nya gröna jobb, ökat skatteunderlag, ett produktionsvärde av grön energi som motsvarar 100 miljarder, förbättrad handelsbalans och minskade koldioxidutsläpp på 20 miljoner årston. Med andra ord en bra samhällsekonomisk affär.

Tyvärr visar budgetförslagen så här långt på ett svagt intresse för att stödja utvecklingen av en grön basindustri. Från höger till vänster avsätts som mest två miljarder till grön småskalig innovation. Satsade vi lika mycket per capita på en grön tillväxtstrategi som Tyskland och Sydkorea skulle våra direktinvesteringar ligga på 47 respektive 35 miljarder.

Blocköverskridande krävs

Sverige behöver en näringspolitik som möjliggör industriella investeringar i ett hållbart samhälle som skapar jobb. Det kräver politiker som kan enas över blockgränsen om en grön tillväxtstrategi – med långsiktiga styrmedel, statliga bankgarantier och ett investeringskapital som inte bara är retoriskt valströssel. Vi har nycken till en hållbar framtid, vi har biomassan, vi har tekniken och vi har människorna. Frågan är om vi har politikerna.

Helena Jonsson

ordförande LRF

Karl-Petter Thorwaldsson

ordförande LO

Mest läst