Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gör upp i stället för att gömma

På få andra punkter har den katolska kyrkan så grovt brutit mot kristna värderingar, skriver GP:s Abraham Staifo om pedofilskandalen.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Många miljoner barn har läst den och andra barnböner. Den personifierar på något sätt vad kristendom ska stå för, en beskyddare av de svaga och utsatta. Och ingen är så värnlös och sårbar som ett barn. Men på få andra punkter har den katolska kyrkan så grovt brutit mot kristna värderingar. Pedofilskandalen skakar kyrkan mer än någonsin häxbränning, inkvisition och mord i Guds namn gjort. I den våg av avslöjanden som nu rullar över jorden finns katolska kyrkans mörkaste, mest ondskefulla anlete.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Då menar jag inte bara de svartklädda förbrytarna med ena handen på bibeln och den andra innanför byxorna.

Det stora sveket är mörkläggningen. Försvarandet av brottslingarna är ett hån mot offer och troende. Det handlandet har tillåtit övergreppen att fortgå och sprida sig. Vid skampålen står symboliskt nog också påven Benedictus XVI. Han anklagas för att som kardinal 1981 vägrat avskeda en senare dömd pedofil, utan bara förflyttat honom. Det bekräftar omfattningen av brotten och systemet att handskas med dem.

Nertystandet kan bara förklaras med att man inte velat fläcka ner kyrkans anseende. Ondskan har skyddats medan barnen har offrats för att bevara ett polerat yttre. Men förruttnelsens stank letar sig alltid ut till slut.

Och det är en unken historia som vädras ut nu när modiga människor i många tusental kliver fram och berättar vad de utsatts för. Det är inte förvånande att det nu också i Sverige uppdagas fler fall, trots den relativt lilla gruppen katoliker här.

När omfattningen av övergreppen i allt snabbare takt står klar blir det än mer angeläget för katolska kyrkan att "öppna arkiven" och lägga sig platt. Det finns ingen prestige, inget rykte kvar att bevara. Nu gäller det bara att försöka återvinna förtroende. Där har den svenske biskopen Anders Arborelius hittills varit föredömlig.

Påvens ursäkt räcker inte. Vatikanen måste snarast tillsätta sanningskommissioner och samarbeta med polis världen över för att få pedofilerna lagförda. Och varje biskop och präst, eller påve som tystat ner historier och förflyttat och därmed spridit pedofilin måste stå till svars. I juridisk mening har de agerat brottsligt. Moraliskt finns inga ord för sveket.

Den katolska kyrkans medlemmar måste höja sina röster för att tvinga Vatikanen att rena sig. Inte minst för sina egna barns skull.

Om den katolska kyrkan på allvar ska göra upp med pedofilerna måste också tvångscelibatet ses över. Celibat i sig skapar inte pedofiler, men kopplingen går inte att förneka. Den är ingen slump, snarare en mycket försvårande omständighet.

Inga pengar i världen kan rädda ett skamfilat anseende. Men offren måste erkännas och få upprättelse både moraliskt och monetärt. Inte minst för alla goda katolikers skull världen över.

Den katolska kyrkan har någonstans runt 1,2 miljarder anhängare och har i många samhällen ett väldigt stort inflytande. Något som i svensk kontext kan verka svårt att förstå. Men med den maktpositionen är det ännu viktigare att man visar moralisk ryggrad. Också kyrkans män är människor och kan begå fel. Men det betyder inte att kyrkan står över civila lagar. Det är dags att inse det och leva efter den principen på jorden.