Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Fenomenet Peak Car uppträder i allt fler av industrivärldens städer. Bilen borde inte längre vara norm för samhällsplaneringen, skriver debattörerna.

Gör kollektivtrafik till norm i städerna

Fossilbränsleutredningen kommer att ge förnyad kraft till diskussionen om vilka bränslen som kan ersätta bensin och diesel samt hur dessa bäst ska stöttas. Vi vill flytta fokus till hur det ska bli lätt att leva i staden utan en egen bil, skriver Karin Svensson Smith och Sören Bergerland, Resenärsforum.

Förväntningarna på vad utredningen skulle åstadkomma har varit stora. När utredningen tillsattes sa energiminister Anna-Karin Hatt ”Omställningen av transportsektorn är en av de största utmaningarna vi står inför.” Vi delar hennes uppfattning. Det finns mycket starka motiv för att fasa ut fossila drivmedel från transportsystemet; i första hand givetvis de accelererande klimatförändringarna, men även för att bli av med den stora sårbarhet transportförsörjningens oljeberoende medför. Tre fjärdedelar av all olja som importeras till Sverige går till transporterna och ett importstopp skulle få enorma konsekvenser för oss alla.

Redan i samband med den oljekommissionen Göran Persson ledde konstaterade dåvarande Vägverket att förnybara bränslen i bästa fall kan svara för en femtedel av den minskning av oljeanvändningen som behöver ske. Därför är det hög tid att flytta tyngdpunkten från privatbilar och bränslen till det faktum att energianvändningen i transportsektorn måste krympa rejält för att kunna nå det övergripande målet om fossiloberoende.

Ersätter bilresor

Störst energibesparingen kan uppnås genom att fler åker tillsammans eller cyklar. En fördubbling av kollektivtrafikens andel av trafikarbetet i relation till bil skulle minska persontrafikens koldioxidutsläpp med minst 20 procent. Järnvägsnätet måste byggas ut för att kunna ta emot fler resenärer, men i väntan på mer kapacitet i spårtrafiken finns åtgärder för att öka kollektivresandet som kan genomföras tämligen omedelbart. I landets tätorter finns goda möjligheter att inom en snäv tidshorisont ersätta bilresor med kollektivtrafik och cykel.

Infrastruktur för person- och godstransporter täcker ungefär 10-20 procent av ytan i en genomsnittlig svensk stad i dag. Det är vägar och gator, men även parkeringar svarar för en ansenlig del av tätortsarealen eftersom privata bilar i genomsnitt står stilla 23 av dygnets 24 timmar. Att använda en större del av gatan till kollektivtrafik är inte bara klimatsmart. Det skapar också plats för cykelbanor, parker, bostäder och lekplatser. Människor som inte åker bil har bättre hälsa än de bilburna. Kollektivtrafikanter går och cyklar dagligen i genomsnitt fyra gånger längre jämfört med den vanlige bilisten. En kollektivtrafikant löper dessutom åtta gånger mindre risk än en bilist för att drabbas av en trafikolycka.

Skäl nog till en omställning

Dessa skäl tillsammans borde vara goda nog för att reservera bilresor för tillfällen då det inte finns andra alternativ att tillgå. Men för att en sådan omställning ska realiseras i praktiken behöver användningen av gatuutrymmet demokratiseras. Sökljuset bör riktas på de förändringar som gör kollektivtrafiken tillräckligt snabb, pålitlig och bekväm för att upplevas som reellt alternativ till bilen. Busstrafik i separata filer bör ha företräde framför dem som omger sig själv med ett ton plåt vid förflyttning. I Sverige har kommunerna makten över markanvändningen och därmed rådighet över det viktigaste verktyget för att minska städernas fossilbränsleberoende. En satsning på kollektivtrafik har stöd hos befolkningen. I valet mellan utbyggda spår och fler vägar väljer en majoritet det förstnämnda.

En debatt om miljöbilspremier och förmånsbilsregler kommer att följa i fossiloberoendeutredningens kölvatten. Med tanke på skola och andra angelägna verksamheter som finansieras via skattsedeln borde bilstöden snarare avvecklas än utvecklas.

Avdrag för månadskort

Det krävs ekonomiska styrmedel som ändrar prisrelationen mellan kollektivtrafik och bil. Om resande utifrån fossiloberoendemålet ska understödjas skulle avdragsmöjligheter för månadskort i kollektivtrafiken ge större effekt. Eftersom människor i tättbebyggda områden har fler alternativ till bilen bör tyngdpunkten i den samlade effekten av skatter och avgifter finnas i dessa områden. Avgifter för parkering bör tas ut på marknadsmässiga grunder. Billösa hushåll borde slippa att få grannens parkeringskostnad inbakad i hyran.

Runtom i världen byggs höghastighetsbanor, spårvagnsnät och annan kollektivtrafik. I Sverige har Trafikverket inte fått regeringens mandat att ompröva de väginvesteringar som fanns kvar sedan tidigare planeringar. Man skulle kunna tro att näringsdepartementet dammat av en omvärldsanalys från 1950-talet och planerat investeringarna efter det. Då flödade oljan, bilinnehavet ökade och klimathotet var en fråga som främst diskuterads inom forskarvärlden. Fenomenet Peak Car uppträder i allt fler av industrivärldens städer. Bilen borde inte längre vara norm för samhällsplaneringen. Om Sverige verkligen ska bli oberoende av fossila drivmedel bör kollektivtrafiken som ska var norm för detaljplaner, översiktsplaner och resten av samhällsplaneringen.

Karin Svensson Smith

ordförande Resenärsforum

Sören Bergerland

styrelseledamot Resenärsforum

Bild - 2
Bild - 3
Mest läst