Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Demonstration i Kållered 2007 mot utvisningar till Afghanistan. Bild: Arkivbild: Bodil Bergqvist

Gör en studieresa till Afghanistan, Tobias Billström!

Debatt Trots att afghanska flyktingar som skickats tillbaka till Afghanistan bevisligen direkt arresterats på plats i Kabul fortsätter Sverige med grupputvisningar. Migrationsminister Tobias Billström (M) borde följa med på en sådan resa, skriver bland andra Sanna Vestin, Flyktinggruppernas Riksråd.

Den svenska polisen kommer i morgon att verkställa en ny grupputvisning av afghanska flyktingar.”Om det här går bra kommer vi sannolikt fortsätta med grupputvisningar" uttalade Rikspolisstyrelsen i DN i samband med den första gruppdeportationen av afghaner 10 september i år. Vår vän Javed var en av dem som utvisades. Med facit i hand kan vi tala om att det inte gick bra. Vi har därför ett antal frågor kring utvisningen av afghaner och behandlingen av flyktingar i Sverige.

Trots att Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen i sammanlagt åtta beslut och domar bedömt att Javed saknade hotbild i Afghanistan greps han omedelbart av afghansk polis när avvisningsplanet landade i Kabul. Med hjälp av pengar vi samlat ihop lyckades Javed muta sig fri. Javed håller sig nu gömd i Afghanistan och måste så snart han kan åter fly landet.

Det här är ett individuellt fall, ett av många individuella fall där människor som använt sin rättighet att söka skydd i Sverige utvisas tillbaka till just de asylskäl de flydde ifrån.

Just Javeds historia handlar om hedersmord, vilket är anledningen till att han inte kan stanna i Afghanistan och till att han sökte asyl i Sverige. Javed hade en flickvän. I Afghanistan är utomäktenskapliga relationer illegala och straffas med fängelse. Javeds flickvän blev gravid. Hon dödades av sina bröder och de ville göra detsamma med Javed. Därför tvingades han fly.

Svårt att bevisa hot

Skriftliga bevis är viktigt vid en asylprövning. Den asylsökande ska helst genom officiella dokument kunna visa att hen är hotad. Ofta är detta mycket svårt eftersom hotet i många fall kommer från just de myndigheter som förväntas utfärdar de skriftliga bevisen, exempelvis polisen i landet.

Samtidigt misstros ofta de skriftliga bevis som finns av Migrationsverket och Migrationsdomstolarna eftersom de är av enkel beskaffenhet. En så grundläggande handling som ett afghanskt id, en tazkira, misstros per automatik av Migrationsverket. Den är av enkelt kopieringspapper i A4-storlek och saknar dokumentsäkringar och igenkänningstecken och har därmed enligt Migrationsverket lågt bevisvärde. Men det är så afghanska identitetshandlingar ser ut.

I Javeds fall fanns en sjukhusjournal som visade skador han fått när flickvännens bröder misshandlat honom, en kallelse från polisen till Javeds minderåriga bror att infinna sig hos polisen för förhör om Javed och en artikel i en dagstidning i Kabul där Javed efterlystes mot belöning. Inget av dessa dög som bevis för Migrationsverket och Migrationsdomstolen.

Orealistiska krav?

Vi undrar helt enkelt hur realistiska kraven på bevis i asylärenden är. Grundar de sig i aktuell kunskap om det berörda landet och hur dokument utformas i detta land? Hur bedöms möjligheten att få fram officiella dokument när hoten kommer från själva statsmakten?

En annan sak som får oss att vilja ställa frågor är behandlingen av de flyktingar som står inför utvisning.

Javed satt frihetsberövad på Migrationsverkets förvar i Kållered. Den 6 september transporterades han av Kriminalvårdens Transporttjänst till Migrationsverkets förvar i Märsta. Med i transporten åkte brottsdömda/häktade personer i handbojor. I Örebro skulle ett byte av transport ske varför Javed sattes i isoleringshäkte. Detta fick Javed, som redan hade svår ångest inför tanken på afghanskt fängelse, att bryta ihop fullständigt.

I Märsta var behandlingen hård och fängelseliknande. På eftermiddagen den 10 september fråntogs Javed och de tio andra som skulle utvisas sina telefoner vilket gjorde att de inte kunde meddela sig med anhöriga i Afghanistan eller vänner i Sverige. De transporterades till Arlanda där de fick vänta inlåsta i fem timmar. Ingen fick någon information om resan, varken om när planet skulle avgå eller landa i Kabul. Under resan bevakades varje person av tre poliser. Ingen tolk följde med i planet trots att merparten av de utvisade inte talade engelska. Två afghanska män gjorde motstånd vid utvisningen. De skadades och blödde och sattes i handklovar. De gavs också lugnande injektioner som gjorde att de fick resa liggande. Vid framkomsten var de fortfarande påverkade av injektionerna och hade svårt att ta hand om sig själva.

Är det förenligt med svensk lag och FN:s konventioner att sätta asylsökande i isoleringshäkte och använda tvångsmetoder som våld, handbojor och injektioner? Är det förenligt med den humana asylpolitik som regeringen och miljöpartiet kom överens om i mars 2011?

Nya riktlinjer för Afghanistan

I augusti 2013 publicerade FN:s flyktingorgan UNHCR nya riktlinjer för bedömning av asylsökande från Afghanistan. Riktlinjerna talar om en fortsatt osäker säkerhetssituation i Afghanistan på grund av den pågående väpnade konflikten och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Riktlinjerna pekar också ut tretton profiler på asylsökande där noggrann undersökning av möjliga risker krävs, bland annat för män och pojkar i vapenför ålder, individer som bryter mot talibanernas tolkning av islamska principer och värderingar samt individer drabbade av blodshämnd.

Slutligen undrar vi varför Migrationsverket inte stoppade utvisningen av de elva afghanerna, då dessa har asylbeslut tagna utifrån en rapportering om säkerhetssituationen i Afghanistan som var aktuell 2009-2010? Ett minimum hade varit att avvakta med att verkställa utvisningar till Afghanistan tills Migrationsverket hunnit analysera dagens situation med hänsyn till UNHCR:s riktlinjer och annan aktuell rapportering.

Gör ett studiebesök!

Definitionen av en lyckad deportation ur polisens perspektiv är att de utvisade släpps in i landet trots att de inte har några pass, något landets myndigheter dittills inte accepterat. Att de enskilda individerna återigen befinner sig i livsfara och att de svenska myndigheternas bedömningar därmed varit felaktiga tas inte i beaktande. Det hade kunnat undvikas om flyktingarnas asylansökningar inte bedömts med en sådan misstro och myndigheterna utgått från aktuell landinformation i sina beslut.

Migrationsminister Tobias Billström informerar på regeringens hemsida om olika studiebesök han gör för att bättre förstå hur politiska beslut påverkar i vardagen. Vi vill uppmana migrationsministern att göra en studieresa med ett utvisningsplan till exempelvis Afghanistan och följa någon av de utvisade på plats för att undersöka deras vardag. Då skulle kanske även ministern börja ifrågasätta rättssäkerheten i Sveriges bedömningar av såväl det generella säkerhetsläget som de individuella asylskälen.

Jonas Algers

butiksanställd

Lisa Brunzell

habiliteringspersonal

Maria Hilmersson-Landgren

student

Hanna Hilmersson-Landgren

personlig assistent

Anna Landgren

lärare och konstnär

Karin Nielsen

biolog

Ylva Sjölin

styrelseledamot i Flyktinggruppernas Riksråd (FARR)

Sanna Vestin

ordförande för Flyktinggruppernas Riksråd (FARR)

Mest läst