Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    "Gärna polisen, inte Säpo"

    Säkerhetspolisens hårdföra jakt på terrorister kan slå igen dörrar till muslimska miljöer. Stiftelsen bakom den nya moskén vid Ramberget har helt avsagt kontakter med Säpo. – Gärna polisen, men inte Säpo, de är oprofessionella, säger ordföranden Ahmed Al-Mofty.

    Solen sken när prästen Marika Palmdahl för ett par år sedan kallades upp till säkerhetspolisens lokaler på Stampgatan 28, en hög tegelbyggnad mitt emot Nya Ullevi.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Hon tog den anonyma hissen, flera våningsplan upp och klev ut i ett stort, nästan helt avskalat rum med fyra kala väggar. En ­metalldörr med Säkerhetspolisens namn och en skylt som meddelade att hon nu stod under kameraövervakning. Det var allt.

    – Man tänker ju: ”Hur kan de vara intresserade av oss? Men vi har ju märkt att det finns ett intresse för vår verksamhet och det har inte varit odelat positivt, säger hon.

    Säkerhetspolisens intresse har rört Marika Palmdahls religiösa kontakter och engagemang i Göteborgs interreligiösa råd, en sammanslutning av representanter för de stora världsreligionerna som arbetar tillsammans för ömsesidig förståelse och dialog.

    En av rådets återkommande verksamheter är en fotbollsmatch varje 11 september mellan rabbiner, präster och imamer, som GP rapporterat om flera gånger.

    Också representanter från några av de andra religiösa grupperna var kallade till mötet uppe hos säkerhetspolisen. Frågorna kretsade kring hur de tillsammans skulle motverka religiös extremism genom ökad dialog sinsemellan.

    – Jag är övertygad om att en säkerhetstjänst behövs, men man känner sig inte rättstrygg när saker går fel, säger Marika Palmdahl.

    – Om jag som präst i Svenska kyrkan tycker det känns obehagligt att ta den där hissen och gå upp i de där lokalerna, vad ska då en representant för en ibland ifrågasatt minoritets­religion känna? Dialog för att motverka religiös extremism måste bygga på tillit och förtroende, då är det svårt att ha säkerhetspolisen närvarande. Därför sa vi tack, men nej tack efter det där inledande mötet.

    Det handlar om Säkerhetspolisens kontaktverksamhet. En allt viktigare del av myndighetens öppna underrättelseverksamhet med ett dubbelt syfte: att informera och skapa förtroende för den egna verksamheten, men också om att skapa nya kontaktytor i miljöer som kan vara svåra att närma sig i det traditionella arbetet.

    – Vi är måna om att ha en god kontakt på alla nivåer ute i samhället givetvis, säger Stefan Lindvall, chef för Säpo enhet Väst.

    Efterspelet till Backabranden 1998 beskrivs som en väckarklocka. När ryktesspridningen kom igång och ungdomar i den upptrissade stämningen började spekulera i att allt från nazister till utländska säkerhetstjänster kunde ha ett finger med i spelet stod säkerhetspolisen, som de beskriver det, dåligt rustade och utan kontakter.

    Man började därefter gå ut mer öppet till politiskt aktiva ungdomar och invandrarorganisationer och kallade dem till möten.

    Marika Palmdahls kollega Zana Muhammed var 18 år när han under de här första åren i början av 2000-talet fick ett brev från säkerhetspolisen med inbjudan till ett möte.

    Han var engagerad i Sveriges unga muslimer och mest nyfiken på hur säkerhetspolisen arbetade och vad de hade att säga. Mötet uppe på Stampgatan 28 minns han väl.

    – Det var ju lite spännande, de berättade om sin verksamhet och vilka organisationer som var farliga. En del av dem som var på mötet fortsatte nog hålla kontakten, de var ute på en fika och så. I dag skulle jag aldrig göra det. Så som Säpo behandlar muslimer i Göteborg så har jag helt tappat hoppet. När de tar sig in hos familjer och riktar automatvapen mot oskyldiga människor inför ögonen på deras fru och barn. Jag litar inte på dem, det känns som att det som hände de fyra förra hösten lika gärna kan hända mig, säger Zana Muhammed i dag.

    Han är inte ensam. Flera vi talat med den här veckan i och utanför den muslimska gruppen som varit på liknande möten beskriver ett vacklande förtroende. Förra höstens händelse, där en familj på fyra personer felaktigt beskylldes för att ha förberett ett terrordåd i centrala Göteborg återkommer flera gånger; hur Nordstan spärrades av i flera timmar, tre män greps i sina hem och en fjärde greps vid ett besök i en moskélokal i Gårdsten.

    – Det som hände i Göteborg och Gårdstensmoskén var en katastrof, säger Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet.

    Enligt honom hotar den typen av misstag som skett i Göteborg den dialog som finns sedan flera år mellan säkerhetspolisen och muslimska organisationer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro.

    – Samtidigt som de för den här dialogen så begår de den här typen av misstag. Man hade aldrig gått in på det viset i en kyrka. Det stora problemet är att när de gör fel så kan de inte förklara för oss varför. Många föreningar är trötta, säger Omar Mustafa.

    Föreningarna bakom de två stora moskéerna i Göteborg är båda kritiska mot utvecklingen, men tacklar utvecklingen olika.

    Mohamud Omar, styrelseledamot i Sunnicentret, vilket driver moskén i Bellevue, säger att föreningens beslut om att föra en dialog och samarbeta med Säpo står fast.

    – Vi har beslutat att hur vi än blir behandlade kommer vi alltid vara en församling som samarbetar med säkerhetspolisen och det svenska samhället. Men vi är människor också, som enskilda personer har vi känslor och känslomässigt är det inte bra att det här händer, förtroendet minskar, att folk plockas oskyldiga och sedan inte får någon ursäkt. Det är oroande, det är överdrivet våld och överdrivet agerande, handlingar som gör oss oroliga, säger han.

    Ordföranden för Islamiska informationsföreningen och stiftelsen bakom den nyligen invigda moskén på Ramberget, Ahmed Al-Mofty, går längre. Han vill inte ha med Säkerhetspolisen att göra alls.

    – De agerar så oprofessionellt. Deras agerande gagnar inte och passar inte in i ett demokratiskt samhälle. Människor känner sig utpekade, de anklagar människor utan att ha bevis och säger sig ha fakta utan att ha det. Vi muslimer blir utpekade hela tiden som att vi är kriminella.

    Men om en person kommer till moskén och uppträder på ett sätt som väcker oro, skulle ni inte då kontakta säkerhetspolisen?

    – Nej, aldrig säkerhetspolisen. Vi skulle ringa den vanliga polisen, de gör ett jättebra arbete och de skyddar oss. Det har vi faktiskt gjort en gång när en man kom in och betedde sig märkligt med en stor väska som han vägrade lämna ifrån sig. Då ringde vi polisen och han sprang iväg. Hade vi ringt säkerhets­polisen så hade de väl gått ut till pressen om att de avvärjt ett terroristdåd i moskén.

    Stefan Lindvall vid säkerhetspolisen i Göteborg vill inte kommentera kritiken, men säger att man inte sett någon påverkan på den egna kontaktverksamheten.

    Kan du se att förtroendet för säkerhetspolisen påverkats av de senaste händelserna?

    – Nej, det kan jag inte se, inte i en negativ riktning i alla fall.

    Kan du se att misstag begångna inom Säkerhetspolisens ingripande verksamhet skulle kunna skada förtroende för myndigheten?

    – Hypotetiskt kan en persons förtroende naturligtvis påverkas om personen känner sig drabbade, det kan jag förstå, men generellt tycker jag inte att det påverkar.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.