Den 14 mars på Blå Stället skulle jag äntligen få se Burka Songs 2.0. Regissören Hanna Högstedt skulle visa sin film och två kvinnor skulle samtala om den.
Detta samtal är nu bortcensurerat efter påtryckningar från så kallat ”liberala” debattörer som vanligtvis brukar älska konstnärlig frihet men som nu tyckt att uppställningen inte var tillräckligt allsidig och därefter jublat över att evenemanget ställts in. Inställt på grund av drev.
Göteborgs stad vek sig snabbt och offrade yttrandefriheten på islamofobins altare i ett sällsynt illa underbyggt beslut. Men vad är det egentligen som staden censurerat bort? Och vad är det för slags seger som de ”liberala” debattörerna rönt? Filmen handlar om perspektiv, vilket det efterföljande samtalet också skulle handla om. Perspektiv, makt och vithetsnorm.
Bakgrunden till filmen är en svensk tjej som hade en flickvän i Paris. Den svenska tjejen skulle göra en konstinstallation om den franska lagstiftningen kring burkor och slöjor genom att promenera upp och ner för Champs-Elyseés och sjunga den franska nationalsången Marseljäsen med syfte att bli arresterad. Men det blev hen inte. Den parisiska flickvännen har rötter i Algeriet och dessa två påbörjar ett samtal om makt, kolonialism och om jordens fördömda.
LÄS MER: Filmvisning och samtal ställs in efter kritiken
En queeraktivist med ett postkolonialt perspektiv. Är det detta som inte är allsidigt nog? Menar de liberala debattörerna att det behövs en homofob i panelen? Är det detta som Göteborgs stad använt dyrbar tid i fullmäktige för? Förmodligen är det de två muslimska kvinnorna som skulle medverka i samtalet efteråt som ligger till grund för drevet. De tycker inte som debattörerna tycker. Men ska de verkligen tystas för det?
Den 8 mars handlar om kvinnors frigörelse. Alla kvinnor har rätt till sin egen frigörelse, på sina egna villkor utifrån sin egen ideologi. Så också kvinnor i förorten. Det händer något när de omtalade kvinnorna vill tala själva, frigöra sig själva, berätta sin egen historia och gå sin egen väg.
Men de så kallade liberalerna verkar bara tycka att det ska få ske på ett av dem godkänt sätt.
Det finns ett återkommande mönster vad gäller synen på kvinnor i förorten. De är förtryckta, kuvade av sin kultur, av sin religion och sina män och familjer. Andra kvinnor, kvinnor som inte är som dem, för gärna deras talan men när de vill tala själva med en egen röst uppstår en krock. De kvinnor som tillåts är de som låter likadant som den härskande rösten.
Liberalerna säger sig ha goda avsikter och vilja verka för allsidighet men det enda som deras drev leder till är censur och minskad yttrandefrihet. Liberalism 2018.
