Exemplen på musik som handlar om direkt privata upplevelser blir allt fler.
Möjligen bottnar det i ett behov av att uttrycka något helt igenom äkta i en vardag där skenbart personliga berättelser flimrar förbi i aldrig sinande, digitala flöden.
Som recensent blir det dock svårt att förhålla sig till Rebekka Karifjords nya album där hon gör en hel samling sånger om traumat när hennes dotter föddes tre månader för tidigt.
Så lika bra att lägga analysen åt sidan och lyssna på musiken full av vackra klanger, fängslande, flipprande ljud och Rebekkas vackra, lugnt berättande röst som håller oss i handen från start till mål.
ANNONS
